Go to main navigation
Ranin.jpg

Ranin Odeh stöttar kvinnor i Palestina genom terapisessioner och teater.

Foto: Clowner utan Gränser

Intervju

Med teater och samtal som motstånd – ”Kvinnor i Palestina kommer att göra revolution snart”

Att vara kvinna i teatervärlden sågs länge som något skamligt i Palestina. Men saker har börjat hända – både för kvinnor inom teatern och i samhället. Ranin Odeh vill nu använda teater och konst som terapi och ett uttryck för motstånd. 

Ranin Odeh från Palestina har många strängar på sin lyra. Hon är utbildad ekonom men arbetar som skådespelare, regissör och teaterlärare med frihetsteatern i Jenin. Det senaste året har hon genom organisationen Clowner utan Gränser även fått lära sig socialterapi, clownkonster och magi.

OmVärlden träffar henne i Stockholm efter att hon gått en tre dagars clownkurs i Norrköping och utbytt erfarenheter med kulturarbetare från hela världen. Kursen är en del av ett större projekt som leds av Clowner utan Gränser med fokus på jämställdhet och kvinnor som fredsaktörer genom kulturella och kreativa uttryck. Ranins del i projektet har varit att hålla socialterapisessioner med kvinnor från staden Jenin.

– Terapiövningarna handlade om att hitta inre positiva känslor. Jag ledde två grupper och i ena gruppen var det främst kvinnliga lärare som ville hitta verktyg att ta med sig till sina barnklasser. I den andra gruppen var det äldre kvinnor som mest ville ta det lugnt, njuta av stunden och leka, säger Ranin.

Hon skrattar till. 

– Jag minns ett tillfälle när en äldre kvinna var väldigt ivrig att vinna i en lek som vi hade, så hon sprang det snabbaste hon kunde och föll på ett väldigt roligt sätt och alla bröt ut i skratt. Så var det ofta, säger Ranin.

Kvinnor ska känna trygghet och ta plats 

Förra året arbetade Ranin med en grupp kvinnor både inom och utanför flyktinglägret i Jenin och insåg att de på många sätt var låsta i sin vardag.

– Problemen för kvinnorna handlar främst om att de är bundna till patriarkala strukturer där de inte får ta plats. Kvinnor får till exempel sällan utbilda sig och arbeta med vad de vill. Många uppfostras till att bli hemmafruar och underkasta sig mannen. Av en slump så såg jag annonsen för Clowner utan Gränsers projekt och insåg att det var en möjlighet för mig att lära mig mer för att stötta kvinnorna jag arbetade med, så jag ansökte om det, säger Ranin.

Syftet med övningarna är,  förutom att kvinnorna ska kunna känna sig trygga och ta plats i ett annars mansdominerat samhälle, också att använda dem för att hitta en ingång till att tala om svåra ämnen.

– En kvinna i 60-årsåldern berättade för mig att hon ville lära ut övningarna till sin son och hans fru för att hon inte ville att de skulle uppleva samma svårigheter kring att uttrycka sina känslor i sitt äktenskap som hon själv haft. Hon sa att hon gärna själv hade velat ha dessa verktyg när hon var yngre, berättar Ranin.

Ranin leder en av hennes terapigrupper i Jenin.

Det patriarkala samhället i Palestina har till stor del även påverkat Ranins egna liv och karriärsval.

– Att söka mig till skådespeleriet var det svåraste beslutet jag någonsin gjort. Det är inte accepterat i vårt samhälle att arbeta som skådespelare eller inom teatervärlden om man är kvinna. Det är kulturellt kopplat till skam, det är nästan som att dansa på en nattklubb eller att vara prostituerad. Det ses som något extremt. 

Men Ranin valde ändå att följa sin barndomsdröm. Samtidigt som hon läste ekonomi på universitetet så gick hon med i en amatörteatergrupp där hon sedan blev handplockad till frihetsteatern som drevs av skådespelaren och regissören Juliano Mer Khamis fram till hans död 2011.

– Jag såg väldigt mycket upp till honom. Han var israel men har länge arbetat med teater i flyktingområdena i Palestina. När jag träffade honom insåg jag verkligen att jag ville bli skådespelare och lämnade ekonomivärlden för teatern, säger Ranin.

Bollywood påverkar attityder i Palestina 

Men något hände omkring 2015 och stigmat kring teateryrket började sakta luckras upp – i alla fall i Jenin, förklarar Ranin.

– Jag var i Indien med min teatergrupp och träffade genom det projektet den kända Bollywood-skådespelaren Salman Khan. När medier och andra i Jenin fick reda på det så var det som om någonting klickade till. Människorna i Jenin började att se på teater lite annorlunda på grund av att de såg upp till den här personen.

Efter det började Ranin engagera sig mer i att försöka få människor att komma till teatern.

– Jag sa att de skulle komma och se själva att det är en trygg plats och att det inte är som de tror. Långsamt började fler och fler komma och det har förändrat en del kring hur människor ser på teater. I dag kan jag gå på stan och människor stannar mig för att hälsa, något som aldrig hände tidigare, säger hon.

Frihetsgruppen träffar Bollywoodstjärnan Salman Khan (i mitten). 

Ranin förklarar att Palestina är osammanhängande på många sätt och att stigmat mot kvinnor inom teatern fortfarande finns kvar i vissa delar av landet. Men kanske behöver de inte vänta så länge till på en förändring. Den feministiska kampen har nämligen tagit fart i form av den palestinska versionen av metoo-rörelsen: # طالعات (taliat) som ungefär betyder ”Vi kommer ut”. Hashtagen spreds snabbt under hösten 2019 efter hedersmordet på Israa Ghrayeb, en händelse som berörde och enade kvinnor i hela Mellanöstern.

– Det var häftigt att se hur kvinnor kunde göra motstånd tillsammans. Det jag tror är att kvinnor i Palestina kommer att göra revolution snart, säger Ranin.

Går motstånd att skapa genom konst tror du?

– Motstånd är något som existerar inom palestinier generellt. Men en demonstration kan sätta en i omedelbar fara. Genom frihetsteatern kan jag istället använda min röst, min kropp och mina ögon. Jag minns en turné i Berlin som hette ”Tillbaka till Palestina” där människor frågade om det verkligen var detta som hände i Palestina. Det var första gången som jag kände att vi kunde visa vår sida av berättelsen. I det kände jag motståndet, säger Ranin.

Trots framsteg för kvinnors kamp så känner Ranin samtidigt en stor ilska och förklarar att det ibland är svårt att hålla ögonen på målet.

– Det finns två saker i livet som jag vill kämpa för; det är kvinnorna och Palestina. Jag hoppas att världen kan förbättras men jag bär på ett tungt uppdrag. Sedan jag föddes så har jag varit omgiven av ockupationen och det här skitsamhället, och det finns så många problem för kvinnor överallt. Jag känner att jag behöver förstärka mig själv och hitta nya verktyg, jag vill till exempel studera psykoterapeutiskt drama och mer clowneri. Jag tror verkligen att clowner skapar mycket positiv energi.

Sofie Axelsson