Go to main navigation
Per Anger priset
Najwa Alimi
Afghanistan

Najwa Alimi är årets Per Anger-pristagare.

Foto: Zan TV

INTERVJU

Najwa Alimi rapporterar från Afghanistan: ”Jag är inte rädd men jag vill inte tvingas sluta jobba”

Att vara journalist och kvinna i Afghanistan är en ständig kamp. Men 25-åriga Najwa Alimi, årets Per Anger-pristagare, lever trots alla risker sin dröm. 

I dag, den 17 oktober, tar Najwa Alimi emot Per Anger-priset, den svenska regeringens internationella pris för mänskliga rättigheter och demokrati, som delas ut av Forum för levande historia.

OmVärlden träffar Najwa Alimi efter att hon talat på temat jämställdhet under Sida:s utvecklingsforum. 

– Afghanistan är ett av världens farligaste länder för kvinnor, sa hon i sitt tal.

Det är också ett av de farligaste länderna att arbeta som journalist i. Bara under de senaste två åren har fler än 20 journalister dödats.

Lever sin dröm under tuffa omständigheter

Najwa Alimi växte upp i Faisabad i nordöstra Afghanistan och flyttade sedan till Kabul för att studera kemi – något hon ganska snart gav upp för att istället satsa på journalistiken. I dag arbetar hon på den afghanska tv-kanalen Zan TV, en kanal som enbart anställer kvinnliga reportrar och redaktörer. Hon driver också ett bokcafé tillsammans med några vänner, en plats som blivit en slags fredad mötesplats för unga afghaner. 

– Att jag skulle kunna göra det jag gör i dag hade ingen kunnat föreställa sig under talibanstyret, säger Najwa Alimi som berättar att hon nu lever sin dröm – att arbeta som journalist och vara med och göra flickors och kvinnors röster hörda.

Men hon beskriver det som en tuff kamp, mot samhället i stort men också mot familjen.

– Kampen börjar i familjen. För fem-sex år sedan, när jag pratade med min pappa och sa att jag ville bli journalist så sa han först nej, det är inte bra för dig – kvinnor i vår familj blir inte journalister. Många skvallrade bakom min rygg och tyckte, och tycker fortfarande, att jag valt fel väg och att jag inte är någon bra tjej.

"Jag är inte rädd"

Hon bevakar ämnen som hemlöshet, drogmissbruk våld i hemmet och oskuldsfrågan – tabubelagda och känsliga ämnen i ett land som Afghanistan. Hon blir ofta utsatt för hot och kränkningar och ifrågasätts om sin yrkesroll som kvinna.

– Vi får ta emot rätt mycket verbala kränkningar. Folk säger ”Lilla gumman” och undrar ”Varför är ni så sura och allvarliga?”, men jag tar det inte så allvarligt, säger Najwa Alimi.

Nyligen blev hon beskjuten på gatan, förmodligen på grund av ett reportage hon arbetade med.

– Jag har fortsatt arbeta med det men ligger lite lågt just nu, säger Najwa Alimi.

Trots det oroar Najwa Alimi sig inte särskilt mycket för den egna säkerheten även om hon samtidigt är medveten om att väpnad konflikt och ett svagt rättssystem är de största hoten mot journalister i Afghanistan. 

– Jag är inte rädd, inte på det sättet. Jag oroar mig mer för att min familj tvingar mig att sluta arbeta som journalist på grund av alla risker, säger hon.

Kvinnors situation förbättras – men långsamt

Samtidigt har situationen för kvinnor i Afghanistan förbättrats enormt sedan talibanstyret. Fler kvinnor tar plats på arbetsmarknaden och fler flickor går i skolan.

– Sakta men säkert har kvinnor börjat tro på att de kan bli allt från ministrar till högre chefer. Internet och sociala medier har gjort att fler, framförallt unga, pratar om jämställdhet i skolan och på arbetsplatser och män börjar se kvinnor som jämlikar, inte som andraklassens medborgare, säger Najwa Alimi som hoppas på att utvecklingen håller i sig – skulle talibanerna få mer makt igen kommer kvinnors ställning försämras avsevärt. 

Najwa Alimi är som reporter på Zan TV med och visar en annan bild av Afghanistan, hon lyfter röster och berättelser som inte annars blir hörda och tar upp kvinnors rättigheter i nationell tv. Något hon kan sakna i internationell medias rapportering.

– Hela världen pratar om kriget i Afghanistan och media är med och sprider en väldigt negativ bild av landet. Det leder till att terroristerna känner sig starkare medan folket tappar tron och känner sig förtvivlade. Vid sidan av den rapporteringen behöver media satsa mer på positiva ämnen – berättelser som kan öppna människors ögon och skapa förändring.

Louise Gårdemyr