Go to main navigation
Annika Hamrud Fundamentalisterna hbtq Uganda

Författaren Annika Hamrud skildrar hbtq-personers utsatthet i Uganda.

Foto: David Lagerlöf

INTERVJU

”Situationen för hbtq-personer i Uganda är extremt allvarlig”

Utsattheten för hbtq-personer ökar runt om i världen. Frilansjournalisten och författaren Annika Hamrud är aktuell med boken ”Fundamentalisterna – de nya kyrkorna och hatet mot hbtq-personer” som beskriver situationen i Uganda.

Uganda har länge varit ett av de värsta länderna för hbtq-personer att leva i. Homosexualitet har varit olagligt sedan den brittiska kolonialtiden. Mellan 2009 och 2012 försökte Ugandas regering få igenom ett lagförslag om att homosexualitet skulle straffas med döden, vilket fick stor uppståndelse internationellt. Efter internationella påtryckningar och hårt arbete av ugandiska människorättsaktivister och jurister gick lagen aldrig igenom.

Men nya försök har gjorts sedan dess och det finns fortfarande hårda lagar mot homosexualitet. Hatet mot hbtq-personer är utbrett och späds på av den politiska och religiösa eliten i Uganda som ser homosexuella som ett hot mot nationens existens, något som bland annat beskrivs i den senaste rapporten från Ilga, en internationell paraplyorganisation för hbtq-organisationer.

Makteliten i Uganda får dessutom stöd av evangelikala församlingar i andra länder – framförallt från USA.

Tro, makt och pengar

Det är just detta hat, och dess koppling till kyrkan, som journalisten och författaren Annika Hamrud, skriver om i sin nya bok ”Fundamentalisterna – de nya kyrkorna och hatet mot hbtq-personer”.  I de här nya kyrkorna samlas väckelsekristna med en stark bibeltro och i många fall en konservativ livsåskådning. Annika Hamrud skriver i boken: "Man kan kalla dem evangelikala, bibeltroende eller kristna fundamentalister."

– De evangelikala kyrkorna har växt otroligt mycket sedan 1990-talet, främst i USA. Det är många amerikaner som tillhör den här typen av kyrkor. Pastorerna i de här kyrkorna har otroligt mycket makt och pengar, berättar Annika Hamrud. 

Pengarna går framförallt till att berika pastorerna själva men också till att bygga fler kyrkor och sprida den så kallade evangeliska väckelsekristendomen i världen. Bland annat i Uganda. 

Annika Hamrud beskriver också kopplingarna mellan de nya kyrkorna i Sverige och Uganda. Att det förekommer olika utbyten och att pengar samlas in, som bland annat går till de kyrkor i Uganda som är med och sprider homofobin.

 – Det finns en naivitet när man skickar pengar till de här kyrkorna i hopp om att göra gott, menar Annika Hamrud.

Pratas om folkmord

I boken får vi dels träffa olika pastorer – i Uganda, USA och i Sverige. Men framförallt får vi följa dem som utsätts för hatet. Najjuma, Fred och Susan är några av dem som drabbats av hårt av homofobin i Uganda.

Vi får en bild av hur det är att förlora sin partner i en massaker, att inte få träffa sina barn, att bli utfryst och mordhotad av sin familj, att behöva fly för sitt liv och utsättas för brutala övergrepp eller behöva gå under jorden. 

– Situationen är extremt allvarlig. Några av de jag träffade i boken pratar om ett pågående folkmord av homosexuella. Det finns inte särskilt många säkra miljöer för en hbtq-person i Uganda. Möjligtvis om du är rik, har en hög position i samhället eller ett starkt stöd från omvärlden. Annars är det livsfarligt, och dina fiender kan vara dina grannar, säger Annika Hamrud. 

Våldet ligger nära

Det finns de som går mot strömmen. Annika Hamrud träffade biskopen Christopher Ssemyonjo som tagit ställning för homosexuellas existens i samhället, och därmed inte tillåts arbeta i sin kyrka längre. Hon frågade honom varför hatet mot homosexuella kunnat eskalera så som det gjort i Uganda. Enligt biskopen handlar det om tre saker: att det inte finns någon kultur som tillåter homosexualitet; de amerikanska evangelikalas syn på synd som fått fäste och att politikerna blandar religion med politik.  

Christopher Ssemyono predikar gränslös kärlek, något som han tycker är självklart i det kristna budskapet. Men han är ganska ensam om det bland Ugandas pastorer. 

– Med Ugandas väldigt våldsamma historia ligger våldet väldigt nära. Det händer att politiker eller kyrkoföreträdare, vilket ibland är samma personer, uppmanar till våld mot just homosexuella. Det går snabbt att sätta igång en mobb, säger Annika Hamrud

Det har också hänt, Pride har ställts in i Uganda de senaste åren. Ett år blev det inställt efter att etikministern uppmanat en mobb att attackera om arrangörerna inte själva avbröt evenemanget. 

Sedan antihomsexualitetslagen ogiltigförklarades har situationen inte blivit särskilt mycket bättre.  

– För Fred till exempel, blev lagen ett sätt att lugna mobben. Det blev lagens gång helt enkelt. Men nu kan människor själva ta på sig att dela ut straff, säger Annika Hamrud. 

– Många i Uganda tror på en teokrati, och att då utrota det onda, till exempel homosexuella, kan då vara ett sätt att uppfylla Guds önskan.

Biståndets betydelse?

Periodvis har bland annat Sverige dragit tillbaka biståndet till Uganda. Eller fördelat om det från statligt stöd till att pengarna istället går till civilsamhället. I Sveriges senaste strategi för utvecklingssamarbete i Uganda står det att civilsamhället fortsatt ska vara en huvudsaklig samarbetspartner och att det svenska stödet ska stötta utsatta grupper, såsom hbtq-personer.

– Aktivisterna är såklart tacksamma för stödet men jag tror tyvärr Sveriges bistånd inte har så stor betydelse i stort. De här nya kyrkornas pengar är så mycket mer, säger Annika Hamrud.  

– Det finns också en stark övertygelse om att homosexualiteten kommer från väst, den så kallade ”homomaffian”. Jag tror att det enda sättet att påverka attityder är genom kyrkorna, fortsätter hon.

Läs mer: Så gick det för biståndet till Uganda

Annika Hamrud är i boken väldigt öppen med hur hon förhåller sig till de utsatta personer hon träffar och berättar om. Människor som hon hjälper på olika sätt och blir vän med.

– Jag kände att jag ville skriva det på en gång. Vi är inte jämlika. Det är omöjligt att ha en jämställd relation. Jag hade aldrig fått de här historierna om jag dragit hårdare gränser.

Det är en mörk historia med många fruktansvärda livsöden – när du tror att du har läst det värsta så vänder du blad och får fler exempel på hur hatet kan yttra sig. Men det finns också hopp och många modiga människor som fortsätter kampen för sin och andras rätt att existera. Som Fred, som till slut tog sig till Sverige, och som nu har fått uppehållstillstånd.  

Louise Gårdemyr