Go to main navigation
Demonstration för Teodora Carmen del Vasquez i El Salvador

Rättvisa och frihet för Teodora, står det på banderollen utanför domstolen där Teodora Carmen del Vasquez öde avgörs, i San Salvador, El Salvador. Bild från filmen Fly so far.

Foto: Audun Fjeldheim

Intervju

Hon filmar kvinnornas kamp för rättvisa i El Salvador

Filmen Fly so far har världspremiär på Tempo dokumentärfestival i Sverige. Den följer Teodora del Carmen Vásquez, som fängslades i El Salvador för mord på sitt nyfödda barn. Regissören Celina Escher filmade två år i ett kvinnofängelse.

För 11 år sedan dog den unga salvadoranska flickan Manuela i kvinnofängelset i Ilopango, öster om El Salvadors huvudstad San Salvador. Hon led av den svåra cancersjukdomen Hodgkins lymfom.

När hon avled hade Manuela suttit två år i fängelse, dömd för mord på sitt eget nyfödda barn. Hennes familj har sedan dess fört en kamp för upprättelse och kompensation för de övergrepp som de menar att den salvadoranska staten har begått. 

Att den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter tar upp Manuelas fall den 10 mars sammanfaller med att dokumentärfilmen Fly so far, som skildrar andra salvadoranska kvinnors liknande öde, har världspremiär dagen därpå, 11 mars.

– Fallet med Manuela kan öppna dörren för flera andra liknande fall i El Salvador och ge rättvisa åt även de kvinnorna, säger filmens regissör Celina Escher, som filmat två år i kvinnofängelset i Ilopango.

Fattiga kvinnor

När OmVärlden talar med Celina Escher inför premiären säger hon att det för tillfället sitter 18 kvinnor i fängelset, dömda för mord på sina egna nyfödda barn. Det rör sig alla om fattiga salvadoranska kvinnor, som knappt haft tillgång till mödravård och där åklagarmyndigheten hävdar att de fött barn som de sedan omedelbart dödat.

El Salvador har en av världens hårdaste abortlagstiftningar. Abort är totalförbjudet och kan leda till 2-8 år i fängelse, men sedan många år har rättsväsendet satt i system att döma kvinnor till mord istället, vilket är straffbart med 30-40 års fängelse.

När Celina Escher först hörde talas om detta studerade hon dokumentärfilm vid Kubas internationella skola för film och tv (EICTV). Utexaminerad och med fyra kortfilmer om kubanska kvinnor bakom sig reste hon tillbaka till sitt hemland för att dokumentera de kvinnor som dömts för mord på sina egna barn. 

– När jag insåg att det satt kvinnor i fängelse som dömts för mord fastän de fött dödfödda barn ville jag göra något. Jag besökte fängelset i Ilopango och lärde känna Teodora del Carmen Vásquez och de andra 16 kvinnorna som då satt dömda för samma sak. Det fanns en sådan solidaritet mellan dessa kvinnor, och min ilska omvandlades till en beundran för dem och deras kamp. Jag ville förmedla deras situation och de övergrepp som de utsatts för av staten, polisen och hälsovården, säger Celina Escher. 

Läs också: Födde dött barn och fängslades i tio år – kämpar nu för att få andra fria

Teodora del Carmen Vásquez var talesperson för den grupp som kom att kallas Las 17 (De 17). Det var en grupp kvinnor som alla fött dödfödda barn, men sedan anklagats och dömts för mord. 

Med hjälp av en advokat överklagade Teodora del Carmen Vásquez domen. Celina Escher närvarar vid rättegången där överklagan avslås, men finns också på plats när ytterligare en instans frikänner henne för att hon avtjänat tio år, de vill säga en tredjedel av sitt straff.

Teodora del Carmen Vásquez i fängelset i Ilopango. Foto: Audun Fjeldheim

Att få tillgång till fängelset och möjlighet att intervjua kvinnorna och skildra deras liv var tålamodsprövande, säger Celina Escher. Till en början tilläts hon bara komma in med papper och penna, men hon tjatade och skrev brev. 

Hon släpptes in i besöksrummet med en kamera och kunde börja intervjua, två timmar i taget, och varje besök krävde en ny ansökan. Först efter ett år fick hon komma in i sovsalarna. Även där fick hon tillåtelse att stanna max två timmar åt gången, under ständig övervakning.

– Det tog två år att filma i fängelset och sen ytterligare två år att producera och även besöka familjerna utanför fängelset, säger Celina Escher.

När Teodora del Carmen Vásquez tilldelades den svenska regeringens Per Anger-pris för mänskliga rättigheter följer Celina Escher och kameran med till Stockholm. Sen tillbaka igen.

Ny organisation

Sedan Teodora del Carmen Vásquez släpptes ur fängelse har ytterligare flera kvinnor i samma situation blivit fria, men många sitter kvar. Las 17 har nu skapat en egen organisation, Mujeres libres de El Salvador (El Salvadors fria kvinnor), som kämpar både för de kvinnor som släppts ut ur fängelset och för dem som sitter bakom galler i Ilopango. 

– Deras kamp har varit otroligt viktig. De har fått uppmärksamhet riktad mot landet, samtidigt som det pågår en politisk kamp i El Salvador för att avkriminalisera abort. Det pågår övergrepp på kvinnors rättigheter i El Salvador och den salvadoranska kvinnorörelsen har kämpat i åratal mot detta, men Las 17 har blivit en symbol för en stats förtryck av kvinnor och för systerskap, motstånd och egenmakt, säger Celina Escher. 


Celina Escher, som gjort filmen Fly so far. Foto: Livia Saavedra

Hennes film innehåller också vackra bilder av San Salvador, det vardagliga gatulivet och myllret i ett ruffigt och stökigt centrum. Kameran stannar upp och tittaren får korta inblickar i salvadoranska kvinnors tuffa liv.

– Det som berättas i filmen drabbar bara kvinnor som lever i fattigdom. För mig är den här filmen en hyllning till de arbetande kvinnorna. Därför filmade vi också kvinnor som jobbar i centrum med att sälja frukt och kläder, med sina barn vid fötterna. Det är det här de lever av, pengarna de tjänar köper de mat för att äta av samma dag, säger Celina Escher.

Hon greps för mord 

Manuela som dog i Ilopangofängelset dömdes 2007. Samma år som Teodora del Carmen Vásquez. Teodora del Carmen Vásquez ringde polisen fem gånger när hon fött sitt dödfödda barn. När polisen kom grep de henne för mord.

Manuela hade cancer och blödde kraftigt. Hon förlorade sitt barn. Med sina föräldrar tog de sig till närmaste sjukhus. Ingen av dem, inte heller Manuela, kunde läsa eller skriva. På sjukhuset fick de ingen vård.

– Polisen krävde att de tog med sig liket av fostret, som var dödfött vid födseln, till polisstationen. Fortfarande blödande, bevittnade Manuela och hennes föräldrar handlingar som de trodde var vittnesmål om vad som hänt, men i själva verket stod det att Manuela dödat sitt barn. Eftersom de inte kunde läsa och skriva skrev de under med sina fingeravtryck. Hon dömdes till 30 år i fängelse där hon inte fick den vård hon behövde, säger Celina Escher. 

Medan Fly so far premiärvisas i Sverige står Manuelas föräldrar nu inför den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter och kräver rättvisa för sin dotter och kompensation. Skulle domstolen döma till deras fördel innebär det att den salvadoranska staten troligen måste se över de många andra liknande domar mot unga, fattiga kvinnor i landet. Det menar både salvadoranska och internationella organisationer för mänskliga rättigheter och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. 

Det politiska stöd som tidigare fanns i det salvadoranska parlamentet för att reformera abortlagstiftningen är borta. Redan i parlamentsvalet 2018 förlorade vänsterpartiet FMLN, som driver frågan, flera mandat. I det senaste valet, i februari i år, åkte partiet nästan ut ur parlamentet, som idag styrs av det relativt nybildade regeringspartiet Nuevas ideas, med en tydlig populistisk linje där abortfrågan inte ingår i något partipogram. 

Erik Halkjaer