Go to main navigation
ICAN-bjorn.jpg

Den internationella kampanjen för att avskaffa kärnvapen, ICAN, med Beatrice Fihn i spetsen tar emot Nobels fredspris den 10 december.

Foto: Foto (vä): ICAN / Flickr

ANALYS

Avskräckning skrämmer inte längre männen med ”Bomben”

OmVärldens reporter Björn Widmark skriver om bakgrunden till det internationella förbudet mot kärnvapen – där Nobelpristagarna ICAN visar vägen.

Nu är det dags! Den internationella kampanjen för att avskaffa kärnvapen, ICAN, med göteborgaren Beatrice Fihn i spetsen, tar emot Nobels fredspris för dess “banbrytande kamp” mot männen med de stora vapnen.

Nobelkommitténs val var väl ingen överraskning direkt. I somras röstade en klar majoritet av FN:s medlemsländer – 122 av 193 – för en konvention som förbjuder kärnvapen. Nu krävs det att 50 statschefer signerar och ratificerar avtalet för att det ska träda i kraft.

Hittills har 53 länder signerat avtalet, medan Guyana, Vatikanen, Mexiko och Thailand har tagit det ett steg längre och infört det i nationell lag.

En vacker dröm?

Men är ett globalt kärnvapenförbud en vacker dröm? Alla de nio kärnvapenstaterna – USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea – bojkottade omröstningen, liksom deras närmaste allierade och flera Nato-länder.

Konventionen är enligt dem “oförenlig med den avskräckningspolicy som har varit nödvändig för att upprätthålla freden i över 70 år”. Avskräckningspolicyn, alltså att en kärnvapenattack på en annan kärnvapenstat skulle innebära för stora förluster för en själv, är den strategi som har gällt sedan andra världskriget och är det fundament som Nato vilar på.

Det var den “amerikanske Clausewitz”, militärstrategen Bernard Brodie, som sade att ”vapnen alltid ska vara redo, men aldrig användas”. I dag är det fortfarande hans ord som ekar i FN:s generalförsamling när Norge och Danmark tillsammans med 39 andra länder röstade emot ett globalt förbud. Sverige röstade för, men har inte signerat något avtal än. 

Nyligen varnade USA Sverige att en eventuell underskrift kommer skada Sveriges militära samarbete med USA och Nato. Den typen av offentliga uttalanden är mycket ovanliga i den här världen, och visar på frågans vikt för kärmvapenmakten USA.

Viktigt med förbud

Även om det inte finns mycket som talar för ett globalt förbud mot kärnvapen inom en snar framtid, så gör det inte konventionen värdelös, oavsett vad The Economist skriver. Många forskare är överens om att avskräckningsteorin är en balanserande faktor, medan det som kallas “the nuclear taboo”, kärnvapen-tabut, är en annan.

I kombination har de två – avskräckningsfaktorn och en växande internationell konsensus mot användningen av kärnvapen – förhindrat att kärnvapen använts efter 1945.

Men både avskräckningsteorin och kärnvapen-tabut urholkas i dag av de ledare och grupper som varken bryr sig om mänskliga rättigheter eller omvärldens förtroende. Ett förbud har inte hindrat Syriens president från att använda kemiska vapen och Nordkoreas ledare Kim Jong Un ryggar inte tillbaka för internationella konventioner, hot och arga tweets – och han har uppskattningsvis uppemot 30 kärnvapen redo.

Trots att risken för ett fullskaligt krig mellan Nordkorea och USA är liten så finns den, och konsekvenserna skulle kunna bli oerhörda. Om den aggressiva tonläget mellan Kim Jong Un och USA och dess allierade i regionen fortsätter, ökar risken för att krig bryter ut av misstag.

Om ”bomben” skulle falla så sätter det stopp för det tabu som arbetats fram under decennier och risken för att kärnvapen används i andra regioner ökar.

Nordkoreas agerande kan även få Trump att använda sig av ännu mer aggressiva och oortodoxa metoder för att markera, vilket kan sänka hans trovärdighet och inflytande inför andra kärnvapenmakter som Ryssland och Kina, och på så sätt rubba maktbalansen.

Naivt att förlita sig på avskräckning

Fram tills idag är det avskräckning i kombination med tabut som gör att vi sluppit direkt krig mellan två kärnvapenmakter. Men att förlita sig på en militär hypotes från 1946 som bygger på att ”rationella” stater tar ”rationella” beslut beskrivs i dag som naivt.

Misstag kan ske och få saker att eskalera – för att inte tala om vad som skulle hända om Islamiska staten skulle lyckas få tag på ett kärnvapen. Men den risken väger ännu inte upp mot fördelarna som Danmark, Norge och 37 andra länder ser med vapnen.

I januari 2007 skrev Henry Kissinger och några andra Kalla kriget-strateger i Wall Street Journal att de gör helt om. De menar att kärnvapen inte gjort världen till en mer säker plats utan att de tvärt om utgör en stor risk. Den enda lösningen, enligt dem, är en värld fri från kärnvapen.

Och även om det är en lång väg dit, så har ICAN knuffat världen ett steg närmre ett globalt förbud – och samtidigt visat att ett tabu mot kärnvapen är ett realpolitiskt verktyg.

Björn Widmark