Go to main navigation
Indiska Oceanen - kalla kriget 2000-talet? Indien Kina USA Australien Frankrike handelsvägar analys ©Tova Jertfelt 2018
Ingen republicering utan tillåtelse

Foto: Tova Jertfelt

ANALYS

Bistånd och stormaktsspel i Indiska oceanen

Kinas biståndssatsningar i Indiska oceanen är en del av ett nytt kallt krig. Asienkännaren Bertil Lintner förklarar hur stormakternas intressen är på kollisionskurs i Asien.

Det är ett underligt namn - Bält- och väginitiativet - men om det verkligen går enligt planerna kommer det att bli ett ännu större biståndsprojekt än Marshallhjälpen som USA initierade för att återuppbygga Europa efter Andra världskriget. Detta är Kinas senaste drag för att bli världens ledande ekonomiska makt och omfattar projekt i sextio länder.

När Kina talar om bistånd handlar det dock inte om satsningar som man i Sverige eller väst förknippar med sådant samarbete. Det rör sig inte om att stärka civila samhällen eller öka kvinnors inflytande, utan om att bygga vägar, järnvägsräls, hamnar och broar – och det skall ske i en omfattning som världen aldrig tidigare skådat. Kinas förbindelser med Ryssland och Turkiet skall förbättras och ”ekonomiska korridorer” etableras genom Pakistan och Burma ner till Indiska oceanen. I planerna ingår även landrutter till Thailand och vidare till Singapore och, slutligen, Medelhavet och Europa. De sammanlagda kostnaderna för projekten skall enligt planerna uppgå till tiotals biljoner kronor.

Ekonomisk makt av den här typen leder nästan alltid till politiskt inflytande i de aktuella länderna. Sedan följer ofta militärt samarbete som krävs för att säkra det politiska inflytandet och skydda så omfattande investeringar som det här rör sig om. Det är just en sådan utveckling som oroar andra makter med strategiska intressen i Indiska oceanen, som Indien, USA, Australien och Frankrike. Och hur realistiskt är Kinas ”Bält- och väginitiativ”, och vad kommer konsekvenserna att bli?

Nytt kallt krig

Indien har alltid ansett att Indiska oceanen ligger inom den egna intressesfären och dess starka flotta patrullerar de aktuella farvattnen. USA har på det brittiska öterritoriet Diego Garcia sin största militärbas utomlands, som spelar en viktig roll i krigen i Mellanöstern och Afghanistan. Australien besitter två strategiskt belägna öterritorier i regionen: Julön och Kokos (Keeling) öarna. Inte att förglömma är Frankrike. Det finns två franska ”departement bortom haven”, Réunion och Mayotte, i Indiska oceanen som därmed ingår i EU. Frankrike kontrollerar också den stora ön Kerguelen samt en rad mindre öar som tillsammans har en ekonomisk zon på 2,5 miljoner kvadratkilometer. Kinas inträde på scenen har orsakat oro och lett till allt tätare, gemensamma flottmanövrar där Indien, USA, Frankrike, Singapore, Australien och Kinas regionala ekonomiska rival Japan deltagit i olika kombinationer.

Det talas redan om ett nytt ”kallt krig” i Indiska oceanen, där de traditionella makternas intressen kolliderar med Kinas.

”Bält- och väginitiativet” lanserades redan i september och oktober 2013. Först kom ”bältet” vilket syftar på den gamla Sidenvägen, eller ”Sidenvägens ekonomiska bälte”, handelsrutter som en gång i tiden band samman Kina med Centralasien och Europa. Sedan kom ett helt nytt begrepp, en ”sidenväg” till havs, trots att en sådan aldrig funnits. Kina har inte varit närvarande i Indiska oceanen sedan Zheng He, en kinesisk muslim, seglade med sina flottor till Indien och Östafrika på 1400-talet.

Att Kina idag har ett intresse av att säkra strategiskt viktiga handelsvägar över Indiska oceanen är inte förvånande. Mer än 60 procent av världens oljetransporter går genom just Indiska oceanen, från Mellanösterns oljefält till Kina, Japan, Sydkorea och andra starka ekonomier i regionen, liksom Kinas import av mineraler från Afrika. Därtill kommer 70 procent av all containertrafik från de asiatiska industriländerna och resten av världen. Medan trafiken över Atlanten har minskat och den som korsar Stilla Havet är statisk ökar handeln över Indiska oceanen.

Utbyggd militär förmåga

Japan och Indien i synnerhet har länge sett på Kina med stor misstänksamhet - och det långt innan Kina blev en ekonomisk stormakt. Indien utkämpade ett gränskrig 1962 och tvisten om den gränsen har förblivit olöst. Japan är involverat i en dispyt med Kina om vem som skall äga en ögrupp i Östasiatiska havet, som heter Senkaku på japanska och Diaoyutai på kinesiska. Bält- och väginitiativet har fördjupat den fientligheten - och lett till informella allianser med andra länder som delar deras oro över vad Kinas allt starkare roll i regionen kan leda till. Förra året började Kina bygga sin första militärbas utomlands, i Djibouti på Afrikas horn, med motiveringen att man vill bekämpa pirater i området.

Men inte mycket återstår av de gamla piratgängen utanför Somalias kust, så misstanken är att flottbasen i Djibouti bara är början på en kinesisk militär expansion i regionen i och kring Indiska oceanen. Kina har redan initierat militärt samarbete Maldiverna och Seychellerna, två mindre och svaga önationer i Indiska Oceanen. Starka kinesiska ekonomiska intressen finns i Mauritius, där banden med Indien traditionellt varit starka på grund av den stora etniskt indiska befolkningen på ön. Kina har gett lån till Mauritius för att bygga ut landets flygplats och investerat i en ny ekonomisk zon som skall underlätta Kinas handel med Afrika.

Ekonomisk expansion och ökad handel borde inte vara orsak till geostrategiska betänkligheter. Men av Kinas tidigare ekonomiska äventyr i exempelvis Stilla havet att döma spelar korruption alltid en stor del i dess jakt på ekonomiska fördelar. Nu i december skrev Maldiverna under ett 1000-sidor långt frihandelsavtal med Kina efter bara en timmes diskussion. Kina lovade att importera fisk från Maldiverna och utveckla landets infrastruktur, som i sin tur gav sitt fulla stöd till Bält- och väginitiativet. Den svaga oppositionen på Maldiverna protesterade och menande att avtalet innehåller detaljer som måste diskuteras grundligt innan landet förpliktigar sig till ett så nära samarbete med Kina.

Kina har också investerat i en rad hamnprojekt i regionen, som Kyaukphyu i Burma, Chittagong i Bangladesh, Hambantota i Sri Lanka och, den viktigaste av dem alla, Gwadar i Pakistan. Både Gwadar, som ger västra Kina en förbindelse med Indiska Oceanen, och basen i Djibouti kommer att ha flygfält, vilket innebär ökade rörelsemöjligheter för det kinesiska flygvapnet utanför landets gränser. USA har också en bas i Djibouti, vid sidan av den större basen på Diego Garcia och i småländerna vid Persiska viken.

Samtidigt har kinesiska ubåtar redan observerats i Indiska oceanen, främst kring de indiska Andamanerna och Nikobarerna, två arkipelager norr om inloppet till det trånga Malaccasundet. Det är en helt ny utveckling i en region där det moderna Kina aldrig tidigare varit närvarande. Handeln och oljetransporterna genom Malaccasundet är ett av Kinas största huvudbryn. I händelse av en konflikt med USA skulle den passagen blockeras - vilket är en av anledningarna till att Kina byggt pipelines för olja och gas genom Burma, från kusten vid Bengaliska viken till Yunnan.

Politiskt instabila partners

Men redan där hopar sig svårigheterna med Bält- och väginitiativet: Kina, som i huvudsak är ett jättelikt inlandsimperium med en relativt kort kust - och då bara mot Stilla Havet - har satsat på ekonomiska korridorer genom Pakistan och Burma, två av regionens politiskt mest instabila länder. Under bara den senaste månaden har Kina klagat på korruption i Pakistan och faran för islamisk extremism. Burma har sett den största flyktingkrisen i modern tid. Minst 600 000 muslimska rohingyer har flytt från Rakhinestaten i västra Burma till Bangladesh - och oroshärden ligger farligt nära dessa pipelines, den planerade djuphavshamnen i Kyaukphyu och den ekonomiska zon som planeras där.

Därför har Kina börjat se sig om efter ett tredje alternativ för att undvika stryppunkten vid Malaccasundet - en kanal tvärs över den smala landtungan i södra Thailand som leder ner till Malaccahalvön. Det projektet, som kallas Kra-kanalen efter namnet på landtungan, är ingen ny idé, men den har förkastats av thailändarna därför att man menar att en sådan kanal skulle skära av de konfliktdrabbade södra provinserna från resten av landet. Singapore är också oroligt därför att kanalen skulle minska dess betydelse som mellanhand för regionens sjötrafik.

Ett annat problem som Bält- och väginitiativet kommer att föra med sig är frågan om arbetskraft. När Kina initierar utvecklingsprojekt utomlands används nästan alltid kinesiska arbetare och tekniker. Några arbetstillfällen till lokal arbetskraft ges sällan och liten hänsyn tas till vad den lokala befolkningen tycker. Detta kan i sin tur leda till anti-kinesiska stämningar, vilket bland annat skedde då Kina 2008 började bygga en jättelik vattenkraftsdamm i nordligaste Burma. Efter demonstrationer och andra protester beslöt den burmesiska regeringen i september 2011 att suspendera hela projektet, som skulle ha inneburit att 600 kvadratkilometer land i norra Burma lades under vatten. Kina trycker fortfarande på för att få igenom projektet.

En helt ny era

Bält- och väginitiativet ligger än så länge på planeringsbordet, men det har redan ökat spänningen i Indiska oceanen, där Indien tagit flera initiativ som motvikt, nu senast ett som döpts till SAGAR (”security and growth for all in the region”) och skall leda till ett närmare ekonomiskt samarbete mellan Indien och dess grannar.

Bistånd är alltid politiskt känsligt, men Bält- och väginitiativet överträffar allt tidigare. Och vad kommer att hända om det inte går som Kina har tänkt sig? Faran är också att det minst sagt ambitiösa programmet kommer att överbelasta Kinas egna resurser, vilket kan få globala ekonomiska återverkningar.

Den Indiska oceanen är på väg in i en helt ny era, där bistånd och geopolitiska maktspel kommer att avgöra dess framtid. Och under tiden formerar sig allianserna. Nu senast i juli hölls en ny flottmanöver i Bengalsiska viken där Indien, Japan och USA deltog. Tonvikten låg på att upptäcka ubåtar. Kina nämndes inte direkt, men det är å andra sidan typiskt för den låga profil som betecknar dessa nya allianser. Men alla vet att det Kalla kriget är här - och det kan bli hetare om motsättningarna hopar sig.

Bertil Lintner
är journalist och författare som är bosatt i Thailand sedan 1979 och tidigare arbetat som Burmakorrespondent för Far Eastern Economic Review. Hans senaste bok, ”China's India War - Collision Course on the Roof of the World”, undersöker gränskonflikterna mellan stormakterna Indien och Kina. Hans artiklar kan läsas här.