Go to main navigation
Polen politik EU klimat COP24

Foto: The Pensive Post /CC2018

ANALYS

Klimattoppmötet mitt i det förorenade polska kolbältet

De stora ödesfrågorna för klimatet ska avgöras i en stad där smutsig kolkraft dominerar. OmVärlden tittar närmare på värdlandet Polen som länge varit en bromskloss för EU:s klimatpolitik.

Katowice är i dag en modern metropol, ett centrum för forskning, kultur och handel i södra Polen. Staden är bas för polska radions symfoniorkester och är en av UNESCO:s musikstäder. Det är också en stad som byggts på kol. Det märks inte minst på luften, som är bland den sämsta i EU.

Upptäckten av stora kol- och stålfyndigheter fick staden att blomstra under senare delen av 1800-talet. Efter andra världskriget, under vilket staden avfolkades och delvis förstördes, växte Katowice återigen med industrin som motor.

Under 1980-talet fanns 14 aktiva kolgruvor i området och kolindustrin anställde i hela landet omkring 400 000 människor. I dag finns bara två gruvor kvar och antalet arbetare har sjunkit till omkring 100 000.

Dyrt och dödligt kolberoende

Trots nedgången är Polen fortfarande till stor del beroende av kolkraft. Över 80 procent av landets elektricitet och värmeproduktion kom år 2015 från kol, ett av de billigaste och smutsigaste fossila bränslena.

Polens kolberoende är en följd av att en rad regeringar inte förmått ta nödvändiga steg mot en omställning. Det är inte bara fossillobbyn som har ett starkt inflytande – landets fackföreningar oroar sig också för vad som ska hända med de 100 000 arbetarna i kolindustrin vid en omställning.

Det är också därför Polen stretat emot när andra EU-länder velat gå fram med ambitiösare utsläppsmål. Landet har tidigare även motarbetat utvecklingen av vindkraft och i förhandlingarna inför årets klimattoppmöte har man prioriterat frågor som energisäkerhet och minskning av fattigdom och hunger snarare än starkare åtaganden för att minska utsläppen.

Ett av kolets starkaste argument för Polen har tidigare varit att det är en inhemsk energikälla, till skillnad från naturgas. I dag kommer två tredjedelar av Polens gas från den ryska energijätten Gazprom. Nyligen slöt man ett avtal med USA om import av gas för att balansera mot den ryska marknaden, men oavsett är tanken på att göra sig mer beroende av utländsk energi inte lockande för Polen. På sikt är dock kolet inte någon garanti för det. Redan i dag importerar Polen miljontals ton kol, varav hälften faktiskt från Ryssland.

Vårt eget kolberoende

Vissa menar att Polen får oförtjänt mycket kritik. Artur Gradziuk på Polish Institute of International Affairs skriver att även om Polen är den sjätte största förorenaren i EU så har man åstadkommit ”markanta reduktioner” i utsläppen sedan 80-talet och med god marginal överträffat sina åtaganden under Kyotoprotokollet.

”Trots detta kritiseras Polen alltjämt för sitt klimatarbete, mycket mer än länder som faktiskt inte nått sina Kyoto-åtaganden, däribland Spanien, Nederländerna, Österrike eller Danmark”, skriver Gradziuk.

Klart är också att Polen är långt ifrån ensamt om att vara beroende av kol. Den här sommaren importerade Sverige, Norge och Finland stora mängder kolkraft från Tyskland när den egna produktionen från vatten- och vindenergi inte räckte till.

Vad krävs för omställning?

Allt tyder dock på att kolets tid är förbi. De polska gruvorna blir med tiden mindre lönsamma, och på sikt skulle Polen ha allt att vinna på en omställning till en mer hållbar energisektor. Ända sedan 1990-talet har polska staten betalat stora subventioner till kolsektorn för att hålla den flytande. Det skulle också finnas stora vinster att göra för folkhälsan vid en omställning. I dagsläget beräknas 48 000 polacker dö varje år till följd av luftföroreningar.

Sedan oktober 2015 då det nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa fick makten i Polen har det blivit svårare för miljöorganisationer och andra i civilsamhället att driva på för en sådan omställning. Människorättsorganisationer har kritiserat regeringen för att inskränka utrymmet för civilsamhället. Tidningen Sveriges Natur beskriver i ett reportage en ”demokratikris” för miljöorganisationer som vittnar om att de stängs ute ur beslutsprocessen.

Vill vi att Polen ska dumpa kolet måste dessa organisationer ges stöd för att kunna verka och vara en motvikt till fossillobbyn. Men vi behöver också se om vårt eget hus och öka ambitionerna här hemma. Det går inte att klanka ner på det polska kolet och samtidigt köpa kolkraft från grannlandet Tyskland när vår förnybara energi, som vi talar oss så varma om, inte räcker till för vår konsumtion.

Axel Kronholm