Go to main navigation
Cypern-epi.jpeg

Nicos Anastasiades (vänster), president i republiken Cypern, tillsammans med FN:s tidigare generalsekreterare Ban Ki-Moon (mitten) och Mustafa Akinci (höger), ledare för turkcyprioterna.

Foto: Bilden är ett kollage

analys

Dåliga utsikter för Cypern-samtal

Efter två månaders uppehåll återupptas i dag samtalen om en återförening mellan Cyperns president Nicos Anastasiades och Mustafa Akinci, ledare för Norra Cypern. Men varken tiden eller klimatet i samtalen talar för en lösning.

NICOSIA När Cyperns parlament i februari i år röstade för att införa ett nationalistiskt firande i grekcypriotiska skolor satte det effektivt stopp för de återföreningssamtal som pågått sedan 2015. Den goda ton som fram till dess präglat samtalen mellan Anastasiades och Akinci var som bortblåst. Förhandlingarna avbröts och de två ledarna kunde inte ens enas om att fortsätta träffas.

Det internationella samfundet, med det norska FN-sändebudet Espen Barth Eide i spetsen, ägnade stora delar av våren åt att försöka få ledarna att tänka om. Men försöken bar inte frukt förrän i början av april då Anastasiades och Akinci till slut nådde en överenskommelse om att återuppta samtalen. Förväntningarna är dock lågt ställda.

– Det är viktigt att man återupptar samtalen, men jag förväntar mig inte några reella resultat. Vad som krävs är att de två ledarna diskuterar substansfrågor, inte bara träffas för sakens skull, säger Harry Tzimitras vid fredsforskningsinstitutet PRIO i Nicosia.

Det är uppenbart att det två månader långa uppehållet skadat samtalen om en återförening. Misstro på båda sidor har kommit upp till ytan och det tidigare goda klimatet mellan de två ledarna har förändrats.

Skadat samtalen

Uppehållet har även varit en påminnelse om de grundläggande meningsskiljaktigheter som präglat öns utveckling sedan 1960-talet och om komplexiteten i de pågående återföreningssamtalen.

Men faktum är att samtalen, som inleddes i maj 2015, varit relativt framgångsrika fram till i februari i år. Anastasiades och Akinci har enats om flera centrala områden i de sex förhandlingskapitlen. Bland annat har överenskommelser nåtts kring nästan alla komponenter som avser hur ett återförenat Cypern ska styras och nära nog samtliga ekonomiska frågor har lösts ut. 

Samtidigt har samtalen fått kritik för att inte varit tillräckligt inkluderande, förhandlingar har förts i en extremt snäv krets utan folklig förankring och utan något direkt deltagande från exempelvis civilsamhället.

– Parallella samtal mellan invånare på respektive sida bör initieras för att föra samhällena närmare varandra, det är hög tid för en samtalsmodell där gräsrötterna på respektive sida engageras, menar Harry Tzimitras.

Ändrade förutsättningar

Det är också uppenbart att den metod som hittills använts för samtalen, där samtliga frågor måste lösas ut innan en överenskommelse finns på plats, har spelat ut sin roll samtidigt som omvärldsförutsättningarna snabbt förändrats.

Med förberedelser för ett annalkande presidentval i republiken Cypern och sannolika parlamentsval i Norra Cypern under 2018 håller tidsfönstret för att nå en lösning på att stängas i rask takt. Därtill kommer valen i Frankrike och Tyskland sannolikt att påverka de redan ansträngda relationerna mellan EU och Turkiet, vilket kan få konsekvenser för Cypern.

I Turkiet finns samtidigt en annan fråga som i närtid kan komma att få konsekvenser för återföreningssamtalen. Skulle Turkiets president Recep Tayyip Erdogan få stöd för sitt förslag om stärkt presidentmakt i folkomröstningen den 16 april kan det få direkt effekt för Cypernfrågan.

– Skulle Erdogans förslag gå segrande ur folkomröstningen, hur problematiskt det än skulle vara från många andra perspektiv, så kan det faktiskt vara goda nyheter för Cypernfrågan, säger Harry Tzimitras och fortsätter:

– Han är den person som kan leverera om han anser det vara i sitt eget intresse att lösa frågan.

Mycket talar emot en lösning

Men det är många faktorer som talar emot framgångsrika återföreningssamtal och en lösning på Cypernfrågan i närtid. En fråga som de två ledarna Anastasiades och Akinci inte ens närmat sig och som i mångt och mycket ses som en av de stora knäckfrågorna är frågan om yttre säkerhet och relationerna till de tre så kallade garantimakterna Grekland, Turkiet och Storbritannien.

Dessutom måste man lösa ut den så känsliga frågan om storleken på de turkiska respektive grekiska federala zonerna på Cypern, liksom hur de grekcyprioter som tvingades från sina hem i samband med invasionen av den norra delen av ön 1974 ska ersättas. samt kriterierna för rätten att återta sin mark och hem.

Dessa frågor, tillsammans med ett ogynnsamt omvärldsklimat, en allt bistrare samtalston mellan de två ledarna och det faktum att resultat måste hamras fram snabbt, gör att Cypernfrågan sannolikt kommer att fortsätta kategoriseras som en frusen konflikt för överskådlig framtid.

Gunnar Vrang