Go to main navigation
code blue un metoo

Att ta tag i den utbredda problematiken med sexuella övergrepp och trakasserier är en del av FN:s nya reformagenda. Men bristande transparens och tystnadskultur är stora utmaningar.

Foto: UN Photo/Staton Winter

ANALYS

Ett år efter #metoo: Tystnadskulturen inom FN måste brytas

Året efter #metoo har visat att även den “goda branschen” kantats av skandaler. Om den utbredda tystnadskulturen ska brytas måste FN börja ta ansvar och låtas granskas externt, säger Kaila Mintz på Code Blue Campaign.

FN och biståndsbranschen har kommit under lupp sedan #metoo-rörelsen fick genomslag i oktober förra året. Den har fungerat som en väckarklocka om att ingen bransch går fri. Inte ens den så kallat "goda branschen". Skandaler uppdagades i början av det här året i flera organisationer. Hos till exempel Oxfam, Läkare utan gränser, SOS barnbyar och Rädda Barnen avslöjades flera fall. Men också inom FN-systemet där framförallt fall inom UNAIDS har stått i centrum. I början av oktober rapporterar Washington Post om fler sexuella övergrepp av FN:s fredsbevarande styrka i DR Kongo. 

Just “Oxfamskandalen” ledde till att den brittiska biståndsministern Penny Mordaunt (Konservativa partiet) blev en av de ledande krafterna för att se en förändring i branschen. Nyligen tog hon initiativ till ett möte under den intensiva FN-veckan i New York med fokus på att förhindra sexuella övergrepp och trakasserier i den humanitära sektorn. Representanter från FN:s medlemsländer, FN-organ och civilsamhället delade med sig sina erfarenheter i arbetet. I mitten av oktober samlas biståndsbranschen i London för en stor konferens på samma tema.

Foto: UN Photo/Martine Perret 

Nytt FN-år  nya tag mot övergreppen

När FN:s 73:e generalförsamling nu i september öppnade upp för ett nytt FN-år är det dock med ett kantat förtroende. Framförallt i många av de länder som blivit centrum för skandalerna.

Jane Connors, som förra året utsågs som FN:s förespråkare för brottsoffer, berättade under ett möte i FN i september, om hur hon det senaste året träffat människor som utsatts för sexuella övergrepp som vittnar om detta.

– Många är besvikna på FN och känner ingen tillit till organisationen. De tycker inget har förändrats och om de orkar och vågar anmäla känner de inte får någon information om vad som händer, säger Jane Connors.

Bristen på tillit gäller även hos FN-personal där en tredjedel svarar i en stor intern personalenkät att de saknar förtroende för att kunna rapportera utan att riskera repressalier - att de är rädda för att axla visselblåsarrollen.

Men FN:s generalsekreterare António Guterres är fast besluten om att förändra detta.

– En era av tystnad och tabu är över. Alla, även vår egen personal, måste känna sig trygga med att rapportera och vi måste skydda de som vi arbetar med att hjälpa, sa han under den hektiska FN-veckan.

Läs mer om hur FN ska reformeras.

Foto: Tova Jertfelt

En djupt rotad tystnadskultur

Loraine Rickard-Martin har en 37-årig karriär i FN bakom sig och är tveksam till vilken effekt vare sig #metoo eller FN:s reformarbete egentligen kommer att ha. Hon har erfarenheter från ett FN där tystnadskulturen sitter djupt rotad och där skydd av maktfulla män går före de som fallit offer för kulturen.

Hon skriver i Passblue om en kollega som 1977 blev drogad och utsattes för sexuella övergrepp i samband med ett av FN:s fredsbevarande uppdrag men som var för rädd för att rapportera om det. Under samma uppdrag köpte en västerländsk soldat en 16-årig flicka från en fattig familj som fick bo i hans FN-bostad.

Sexuella övergrepp och tystnadskulturen har fortsatt genom FN:s historia. Den fanns i allra högsta grad under till exempel kriget i forna Jugoslavien.

Läs mer om återkommande skandaler kring FN-utsända.

Mellan 1 april och 30 juni har 43 anklagelser riktats mot personal vid de fredsbevarande styrkorna. FN har genom åren kritiserats för sitt sätt att hantera den återkommande problematiken och underrapporteringen tros vara stor.  

The Code Blue Campaign lanserades 2015, då med fokus på framförallt övergrepp av FN:s fredsbevarande styrkor, ett problem som länge varit välkänt hos både allmänheten och i FN-systemet.

– Vi undrade varför det här mäktiga organet inte hölls ansvarigt och ville öka medvetenheten om den pågående straffriheten. Visst syns problemen i media till och från men saker och ting återgår snabbt till det normala, säger Kaila Mintz, koordinator för Code Blue Campaign, och tillägger:

– Vi pratar alltså om människor som skickas ut för att hjälpa till och som blir förövare.

Idag arbetar kampanjen bredare även med fall av sexuella trakasserier i andra FN-instanser. Som senast med ett fall inom FN:s befolkningsfond, UNFPA, som när avslöjandet kom försökte motarbeta nationella brottsundersökningar.

– Vi uppmärksammar vad som händer och informerar FN:s medlemsstater vilket är viktigt, eftersom det är medlemsländerna som har översynen över FN och kan påverka dess fortsatta arbete.

Kaila Mintz, koordinator för Code Blue Campaign tillsammans med feministiska ledare. Foto: AIDS-Free World

Ett FN under förändring?

Guterres verkar genuint vilja göra skillnad, men det gäller att alla i FN-ledet är inne på samma linje. Inom loppet av ett år har den nya reformagendan inneburit att en särskild arbetsgrupp som ska adressera sexuella trakasserier inom FN-systemet tillsatts, en 24-timmars hjälplinje där man kan dela med sig av och rapportera om sexuella trakasserier inrättats, medlemsländers signaturer har samlats in, ledare har gått samman i “Cirle of Leadership” och flera särskilda samordnare har tillsatts.

En av dessa är Purna Sen, särskild samordnare och talesperson för sexuella trakasserier och andra former av diskriminering. Hon ska försäkra att UN Women som organisation är väl koordinerade och agerar samstämt med FN-systemet och implementera UN Womens syn på jämställdhet och diskriminering i FN-systemet som helhet.

– Sexuella övergrepp och trakasserier är globala, ingen organisation eller land kan se sig själv som immuna mot problemen, säger Purna Sen. Allt för många kvinnor känner att ingen lyssnar eller tror på dem. Vi har sett att #metoo och andra rörelser har brutit tystnaden runt om i världen men det finns mycket kvar att göra. Även hos oss i FN-systemet.

FN:s feministiska nätverk (UN Feminist Network) bildades 2016 och arbetar bland annat med att trycka på för att flytta fram positionerna i FN:s arbete mot sexuella övergrepp och trakasserier. 

– Visst är det en utmaning att arbeta som feminist i FN men vi behövs! #metoo är en viktig rörelse och fallen vi hör om i just FN är bara toppen av ett isberg. Jag tror att viljan och möjligheten att förändra är större än på länge - det måste vi utnyttja, säger Laura Turquet, som var med och startade nätverket.

Foto: Tova Jertfelt

Kritiker: Förändringarna bara kosmetiska

#metoo har gett FN en möjlighet att göra något åt de sexuella övergrepp och trakasserier som förekommer. Problematiken diskuteras till exempel mer regelbundet i både säkerhetsrådet och i generalförsamlingen och databaser för statistik har blivit något bättre. Dock är det inte högnivåmöten och ett antal samordnare på viktiga positioner som kommer vara lösningen utan det behövs en radikal förändring vad gäller tystnadskulturen, menar bland annat Loraine Rickard-Martin och får medhåll av Kaila Mintz på Code Blue Campaign: 

– Förändringarna är framförallt kosmetiska och en bättre samordning är inte lösningen. Guterres vill gärna bli sedd som mer engagerad men det finns fortfarande ett stort problem med brist på transparens och svårigheter med att få ut information, säger hon och fortsätter: 

– Straffriheten måste också adresseras. Det är straffrihets-kulturen som upprätthåller systemet. När FN-personal ser att kollegor kommer undan med trakasserier eller övergrepp så blir det inte direkt avskräckande, snarare tvärtom. Det finns också en stor kultur vad gäller att vara passiva åskådare, man vill skydda sina kollegor. Många litar inte på rapporteringssystemet och är rädda för en osäker jobbsituation i framtiden.

Det är inte ovanligt att de fall som av sexuella övergrepp och trakasserier som rapporteras innebär en komplicerad och utdragen process som passerar flera FN-instanser och tar flera år. Samtidigt kan förövare flytta runt bland jobb i systemet, här pekar många på att det behövs en bra samordning, inte bara i FN utan i hela biståndsbranschen. I juni lanserades ett verktyg för att kontrollera att FN-personal som har blivit avskedade till följd av sexuella övergrepp inte blir kvar i systemet.

Code Blue Campaign pratar med medborgare i ett samhälle i Sierra Leone, ett land där en fredsbevarande styrka från FN tidigare var stationerad. Många delade med sig av erfarenheter från sexuella övergrepp - och potentiella lösningar. Foto: AIDS-Free World

Så vad är det som måste till för att få bukt på det långvariga systemfelet?

Enligt Kaila Mintz och Code Blue Campaign handlar det framförallt om en mer oberoende översyn.

– Som ett första steg så behövs en temporär oberoende översynspanel som rapporterar direkt till medlemsländerna. Panelen skulle hålla koll på hur fall utreds och informera medlemsländer om hur FN agerar, vad som var bra eller dåligt, vad som behöver förändras och vad som inte borde göras om.

– Dessutom behövs en oberoende särskild domstol. Att rapportera direkt till FN, alltså att gå tillbaka till förövaren, kan vara väldigt traumatiskt för offren. Därför behövs en specialdomstol.  

Fredspris ger ytterligare fokus

Årets mottagare av Nobels fredspris måste också ses i ljuset av #metoo-rörelsen: Denis Mukwege och Nadia Murad har båda arbetat för att synliggöra sexuellt våld i konflikter och bryta den tysdnadskultur som omger dem. Media rapporterar med jämna mellanrum om olika övergepp i krig och konflikter, och kanske är den ökade synligheten kring promblematikem en orsak till FN-ledningens stora reformarbete där just arbetet mot sexuella övergrepp och trakasserier blivit en av de viktiga byggstenarna. 

Det är nödvändigt för FN att göra upp med tystnadskulturen för att inte FN:s förtroende ska falla ännu mer. Hur det går med Guterres initiativ går att följa här.

Generalförsamlingen bekfräftar på nytt i september i en resolution att det ska råda nolltolerans mot sexuella övergrepp i hela FN-systemet. 

Sjuksköterskan Naomi Tulay-Solanke är uppväxt i ett konflikthärjat Liberia och har på nära håll upplevt "den goda branschens" övergrepp. I en intervju med OmVärlden i februari pekar hon på att dehövs fler kvinnor i "pojkklubben".

– Det behövs fler kvinnor! Framförallt i ledande positioner. Då kommer fallen av sexuella trakasserier och övergrepp minska. Plus att de humanitära insatserna blir både bättre och mer hållbara, sa hon. 

Louise Gårdemyr