Go to main navigation
civicus.jpg

"The Global Day of Citizen Action" är en kampanj som organiseras av det globala nätverket för civilsamhällesorganisationer, CIVICUS. 

Foto: CIVICUS

ANALYS

"Otydligt hur Sverige ska stärka civilsamhället"

Det blir allt svårare att verka för dem som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. Agneta Gunnarsson tycker att Sveriges nya strategi för bistånd till det civila samhället är otydlig och frågar sig hur stödet ska främja ett gynnsamt samhällsklimat.

Några exempel på nyhetsnotiser på hemsidan för FN:s specialrapportör för mötes- och föreningsfrihet:

  • Kem Ley, social aktivist i Kambodja, mördades i början på juli.
  • Den kenyanska regeringen uppmanas att ta itu med försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Senast drabbades en advokat som arbetade för mänskliga rättigheter.
  • De kinesiska myndigheternas nedvärderande och kränkande behandling av den fängslade människorättsförsvararen Guo Feixiong måste upphöra.
  • Regeringen i Israel bör dra tillbaka ett lagförslag om finansiering av civilsamhällesorganisationers verksamhet eftersom förslaget är diskriminerande.

Sommarmånaderna har varit allt annat än händelselösa. Överallt i världen fortsätter attackerna mot det civila samhället.

Under sommaren antog också den svenska regeringen en ny strategi för biståndet genom organisationer i det civila samhället. Strategin, som ska gälla 2016-2022, reflekterar de kärva tider som råder för civilsamhället.

Den förra strategin, som trädde i kraft 2010, ägnade ingen uppmärksamhet åt det samhällsklimat civilsamhällesorganisationer verkar i. CIVICUS, en global allians av organisationer i det civila samhället, kom visserligen samma år med rapporten ”Civil society: The clampdown is real”. Det var för övrigt den första information jag stötte på om det krympande utrymmet för civilsamhället. Men ämnet diskuterades inte då, åtminstone inte i Sverige.

Istället förutsattes allting rulla på som tidigare. Det svenska stödet till civilsamhället skulle koncentreras på kapacitetsutveckling av partnerorganisationer i samarbetsländerna. Målet för dessa insatser var att ett livskraftigt och pluralistiskt civilt samhälle i utvecklingsländerna som skulle bidra effektivt, och med ett rättighetsbaserat arbete, till att minska fattigdom.

Nu är det som sagt andra tider. Förutom att ”hållbar utveckling” har lagts in har det visserligen inte hänt så mycket med den övergripande målformuleringen. Och även den nya strategin ska bidra till stärkt kapacitet hos civilsamhällets aktörer i utvecklingsländer att arbeta för fattigdomsminskning. Men det nya är att den också ska bidra till ett mer gynnsamt samhällsklimat för organisationer i det civila samhället.

Till skillnad från för sex år sedan kan ingen undgå att notera att länder i alla delar av världen inför eller skärper restriktioner som försvårar för civilsamhället, framför allt de som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. Organisationer hindras från att ta emot stöd från andra länder, verksamheten begränsas, registrering försvåras och så vidare. Många organisationer utsätts också för hot, medarbetare kastas i fängelse eller mördas och verksamhet måste läggas om eller avbrytas.

Hur ska då stödet genom svenska organisationer främja ett gynnsamt samhällsklimat?

Strategin framhåller ökad samverkan, både inom det civila samhället och mellan civilsamhället och andra aktörer. Det finns ett behov av att stärka ”brobyggare” och mötesplatser för civilsamhället snarare än bara individuella organisationer. Även samverkan med regering, förvaltning, politiska partier och marknadens aktörer framhålls. Lite motsägelsefullt, kan det tyckas, eftersom det är dessa aktörer som begränsar utrymmet för civilsamhället. Men visst kan det finnas öppningar, till exempel på lokal nivå, där relationerna ofta är mindre politiserade. Grundliga analyser kan säkert hitta andra möjligheter också.

Stöd kan även gå till internationella civilsamhällesorganisationers engagemang i insatser för ökad utvecklingseffektivitet, policy- och metodutveckling samt analyser av hur förändringar i omvärlden påverkar civilsamhället och hur civilsamhället bidrar till utveckling.

Sedan blir det emellertid otydligt: Det är ”särskilt angeläget att fortsätta verka för en gynnsam miljö för civilsamhället”. Organisationer inom det civila samhället är aktörer i egen rätt, men de är också viktiga för att skapa förutsättningar för ett effektivt bistånd, heter det. Ett gynnsamt samhällsklimat innebär att det finns ett legalt ramverk och möjligheter att påverka beslutsfattare, påpekas också i strategin. Jaha, men hur ska man verka för en gynnsam miljö? Vad kan Sverige göra i de länder där makthavarna inte ser civilsamhället som självständiga aktörer som bidrar till effektivitet? Mera restriktiva lagar och minskade möjligheter att påverka är verktyg som regeringar använder för att minska det civila samhällets utrymme. Det är inte glasklart hur de ska kunna vändas till motsatsen.

Och hur ser samhällsklimatet ut här? I början av juni beslutade riksdagens styrelse att utdelningen av Right Livelihood-priset, som ägt rum i andrakammarsalen i 30 år, inte längre är välkommen i riksdagens lokaler. Varför det? Har backlashen även nått Sverige?

”Det är bara om fler människor engagerar sig som kan vi förändra situationen – även om det kommer att ta tid”, påpekade Douglas Rutzen, chef för organisationen International Center for Not-for-Profit Law (ICNL), när jag nyligen träffade honom på ICNL:s kontor, ett par kvarter från Vita Huset i Washington.

Sedan några år tillbaka leder ICNL ett globalt program för att stärka det civila samhället i världen, Civic Space Initiative (CSI), som finansieras av Sida. Programmet består av en mängd insatser på global, regional och nationell nivå. Antalet aktiviteter och de något spretiga målen gör det svårt att överblicka vilka långsiktiga effekter CSI har, vilket också nyligen påpekats i en utvärdering.

Douglas Rutzen framhåller att programmet på det hela taget fungerar bra, men betonar åter vikten av ett brett engagemang för civilsamhället. Det CSI inte har lyckats med ännu är att förklara för människor i allmänhet vad poängen med ett självständigt civilt samhälle är eller varför det är viktigt att det finns olika organisationer som företräder olika intressen.  

Det är kanske dags för oss alla att fundera på hur vi kan bidra till att mobilisera detta stöd.

 

Agneta Gunnarsson