Go to main navigation
netanyahu-putin.jpg

Vladimir Putin har valt att aktivt hjälpa Netanyahu i det israeliska valet, precis som han en gång hjälpte Trump i USA.

Foto: Grigory Sysoev / TT

analys

Så vill Putin stärka sitt inflytande i Mellanöstern

I Mellanöstern bemästrar just nu Putin den svåra konsten att tala med alla samtidigt. Men på sikt kan han få problem med alltför många bollar i luften samtidigt. Det skriver journalisten och Rysslandkännaren Maria Georgieva.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu var på blixtvisit i Moskva i förra veckan för att få synas tillsammans med Rysslands president Vladimir Putin. Att tillbringa en av valkampanjens sista dagar i Moskva var ett strategiskt drag för att locka väljare med påbrå från Sovjetunionen.

Resan till Moskva arrangeras en vecka efter att Netanyahu besökte Washington, där han tackade USA:s president Donald Trump för att han erkänt de omstridda Golanhöjderna som en del av Israel.

Vladimir Putin har valt att aktivt hjälpa Netanyahu på traven, precis som han en gång hjälpte Trump, skriver den israeliska tidningen Haaretz. Putin visade bland annat sin välvilja genom att återlämna kvarlevorna från en israelisk soldat som försvann i inbördeskrigets Libanon för 37 år sedan, en symboliskt viktig handling i Israel. Ryska styrkor uppges ha hittat kvarlevorna med hjälp av syriska ”partners”, enligt Putin.

Konsten att tala med alla samtidigt

Enligt Netanyahu är Donald Trump en ”sann vän”, men under förra året talade han minst 11 gånger med Putin i telefon, och endast tre gånger med Trump, enligt Kremls webbplats. Förra året besökte även Netanyahu Moskva minst fyra gånger.

Moskva har de senaste åren flyttat fram sina positioner i Mellanöstern. Putin bemästrar tekniken att tala med alla samtidigt: syrierna, saudierna, iranierna, kineserna, och israelerna och utnyttjar det strategiskt för att befästa bilden av sig själv som en viktig spelare i Mellanöstern. Häromdagen var han till exempel på besök hos Erdogan i Ankara.

Utvecklingen bör ses i ljuset av den globala geopolitiska rivaliteten med USA och dess allierade.

Under den arabiska våren såg Putin hur de få kvarvarande allierade Moskva hade i regionen störtas – en efter en. I första hand var det inbördeskriget i Syrien som utgjorde det största hotet mot ryska intressen i regionen. Moskva har diplomatiskt stöttat Assad långt före än den ryska militära interventionens startskott 2015, och har använt sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd tre gånger i rad vilket stoppat undersökningen av kemgasangreppen i Syrien.

Ryssland räddade Assad

Ryskt militärt stöd har räddat Syriens president Bashar al-Assad kvar vid makten. Ryska företag har samtidigt tecknat avtal värda miljarder dollar inom olje- och gasindustrin, med flera olika länder som har olika intressen i Syrienkriget.

Ryssland samarbetar med oljemagnater som Saudiarabien, men också med mindre oljeproducenter som Irakiska Kurdistan. Rysslands statliga energibolag Rosatom har börjat bygga kärnreaktorer i fem länder i Mellanöstern, vilket ger Moskva en möjlighet att på sikt nyttja infrastruktur och transportnätverk. Utöver investeringar på energiområdet, används försäljning av vapen som medel för inflytande.

Den senaste tidens utveckling är inte en återgång till kalla krigets dagar då länder behövde välja sida mellan kapitalism och kommunism.

Många bollar i luften

Moskva sluter affärsuppgörelser och betonar att samarbete med ärkefiender som Israel och Iran, Qatar och Saudiarabien samt Nato-medlemmen Turkiet handlar om att stabilisera säkerheten i regionen.

Modern rysk utrikespolitik kännetecknas av målet om att åter framstå som en jämbördig stormakt och en motpol till USA. Enligt ryska experter är Mellanöstern en av få platser där Moskva har lyckats skapa sig den position som man eftersträvar. Putin har effektivt lyckats utnyttja det tomrum som uppstått på grund av USA alltmer oklara engagemang.

Men på sikt kan Putin få problem med för många bollar i luften.

Moskva saknar ekonomiska muskler till att förverkliga sina storslagna planer. Rysslands ekonomi är beroende av olja- och gasexport, ständigt angelägen om att få upp oljepriset, och landets bnp är endast åtta procent av USA:s. Att vara tillgänglig för alla riskerar att få Putin att framstå som ineffektiv, när samtalen om samarbete kan ta tid innan de förvandlas till konkreta resultat.

Ryssland kommer inte i närheten av USA:s militära kapacitet eller teknologi. Det skärs ständigt och flyttas pengar från den federala ryska försvarsbudgeten, som hamnar långt efter USA och Kina. Därför kommer det förbli svårt för Ryssland att i längden framstå som stormakt i Mellanöstern, eller någon annanstans i världen.

Moskvas förhoppning

De senaste veckorna har Moskva ändå hyllats i arabvärlden för att de gör tvärtemot USA och står fast vid att Golanhöjderna är en del av Syrien. Moskva släpper inte lojaliteten med Syriens president.

Ryska utrikesministeriet har slagit fast att USA:s beslut strider mot resolutioner i FN:s säkerhetsråd. Men Moskva kan samtidigt använda beslutet till sin egen fördel. Ett amerikanskt erkännande av det av Israel-ockuperade landområdet kan betyda att USA framöver skulle kunna erkänna Rysslands annektering av Krim. Det är i alla fall en förhoppning som Moskva haft sedan Trump blev president.

Vladimir Putin var inte på plats när Arabförbundet sammanträdde i Tunis härmoveckan, men som en hök skickade han en hälsning.

– Ryssland kommer att stärka samarbetet och ingå i partnerskap med länder i Mellanöstern och i norra Afrika, sa Vladimir Putin.

Presidenten tycks välja sina ord noga, och tar varje tillfälle i akt att påminna att Syrienkrigets politiska övergång endast kan inledas med Moskvas goda minne.

Maria Georgieva