Go to main navigation
ASSK Foto.jpg

Hur länge till kommer det internationella samfundet att hålla Aung San Suu Kyi om ryggen?

Foto: Roger Harris (UK Parliament)

ANALYS

Världen känner inte längre igen Aung San Suu Kyi

Fredspristagaren och demokratikämpen Aung San Suu Kyi har tappat sin gloria. OmVärldens Axel Kronholm skriver om Burmas landsmoder som vänt det internationella samfundet ryggen.

Soldaterna våldtog Noor framför hennes man, innan de mördade honom med en machete. Därefter våldtogs hon av ytterligare tre soldater. Noors berättelse är en av många som samlats in av Human Rights Watch i intervjuer med rohingyamuslimer som flytt från Burma till Bangladesh. Det är ett av hundratals liknande hårresande exempel på den burmesiska militärens grymhet under den våldskampanj som inleddes mot den muslimska minoriteten i västra Burma i höstas.

Säkerhetsstyrkor genomförde summariska avrättningar av män, kvinnor och barn, plundrade egendom samt brände ner åtminstone 1500 hus och andra byggnader. Över 69 000 rohingyamuslimer har flytt våldet över gränsen till Bangladesh.

Genom intervjuer med dessa flyktingar har Human Rights Watch kunnat dokumentera fall av sexuellt våld mot flickor så unga som 13 år. Också FN har intervjuat över 200 flyktingar i en annan färsk rapport; nästan hälften uppger sig ha haft en familjemedlem som dödats. Av de 101 kvinnor som FN:s utredare intervjuat uppgav fler än hälften att de utsatts för våldtäkt eller andra former av sexuellt våld.

Det berättas även om barn som ”slaktats med knivar”. I ett omskrivet fall ska en åtta månader gammal bebis ha dödats medan hans mamma våldtogs av fem soldater.

Att internationella tungviktare som FN och HRW nu går ut med de här berättelserna är viktigt. Inte minst eftersom uppgifter om militärens övergrepp mot rohingyafolket gång på gång avvisats från den burmesiska regeringen och statskansler Aung San Suu Kyi. Hon har själv avfärdat anklagelserna som lögner och ”påhitt”, och aktivt bidragit till att misskreditera minoritetens vittnesmål.

Det är möjligt att det varit en framgångsrik strategi hos vissa av de egna väljarna. På sociala medier finns det gott om exempel på hur Aung San Suu Kyi lyckats med att övertyga folk om att den etniska rensningen av rohingyamuslimer i Burma bara är så kallade ”fake news”.

Men alla låter sig inte luras. Nu hopar sig rapporterna om vad som pågått i Rakhinestaten, som dessutom visar att Aung San Suu Kyi antingen medvetet ljugit och försökt dölja fruktansvärda övergrepp eller, mindre troligt, att hon inte haft en aning om vad som pågått.

Oavsett vilket är det dåliga nyheter för Burma, som för mindre än ett år sedan fortfarande hyllades internationellt för sin fredliga övergång från militärstyre till en folkvald regering. Och fram tills nu har många velat ge Aung San Suu Kyi viss respit. Hon har trots allt varit ny, och grundlagen innebär att hon inte har kontroll över varken militär eller polis, då inrikes- och försvarsministerierna ligger under militärens kontroll.

Men nu går smekmånaden mot sitt slut.

Även om hon inte hade formell makt att stoppa militärens operationer i Rakhinestaten hade hon inte behövt mörka övergreppen och själv upprepa militärens lögner och propaganda. Hon hade kunnat ge FN tillträde till området för att ta reda på vad som hänt – nu fick deras team i stället intervjua dem som flytt i Bangladesh. Hon hade kunnat tillsätta en egen men självständig kommission för att undersöka anklagelserna om övergrepp. I stället utnämnde hon vice-president Myint Swe – ökänd general från det blodiga tillslaget mot 2007 års Saffransrevolution – att leda en utredning som saknar all trovärdighet.

Det finns taktisk försiktighet – att inte i onödan gå i klinch med militären – och så finns det ren medhjälp.

Som om situationen inte redan var illa nog berövades nyligen demokratirörelsen i Burma på ett av dess skarpaste sinnen. U Ko Ni, juridisk rådgivare åt regeringspartiet, mördades på Yangons flygplats den 29 januari. Han var muslim och en av de främsta experterna på den djupt odemokratiska grundlag som begränsar den civila regerings makt och säkrar militärens inflytande över utvecklingen i Burma. U Ko Ni var med och ledde arbetet med att komma vidare med en reform av grundlagen; att hitta kryphål för att komma runt militärens konstitutionella övertag. Han var också en stark röst för religiös tolerans och mångfald.

Det är ännu oklart vem som låg bakom mordet och vad motivet var, men kanske mest iögonfallande har, än en gång, varit Aung San Suu Kyis tystnad. Statskanslern har inte gjort något eget uttalande och dök inte ens upp på begravningen.

Inte heller när den burmesiska militären gått till angrepp mot etniska rebellrörelser, mitt under pågående fredssamtal, har fredspristagaren förmått säga ifrån. Civila mål – kyrkor och flyktingläger – har bombats utan ett knyst från landsmodern.

Än så länge har den internationella kritiken mot Aung San Suu Kyi varit mild. De flesta känner nog att hon, trots allt, fortfarande är Burmas bästa hopp, och väljer att avvakta. Men statskanslerns arroganta attityd mot den internationella opinionen är oroväckande. I stället för att ta hjälp av den omvärld som i decennier stöttade hennes demokratikamp har hon vänt sig mot den, och anklagat det internationella samfundet för att spä på motsättningarna i landet genom sin kritik av hur rohingyafolket behandlas.

Förhoppningarna på Aung San Suu Kyi var visserligen skyhöga när hon tillträdde, men inte ens den värsta av cyniker hade kunnat vänta sig att hon skulle lämna walkover på det här viset. Om inte Aung San Suu Kyi förmår föra kampen för demokrati i Burma vidare, vem gör det då?

Axel Kronholm