Go to main navigation
tasneem-khalil-fotosharmin-afsana-shuchi.jpg

Tasneem Khalil är en oberoende svensk-bangladeshisk journalist och författare av boken ”Jallad: Death Squads and State Terror in South Asia (London: Pluto Press, 2016).

Foto: Sharmin Afsana Shuchi

"Sverige har lämnat 'walkover' i Bangladesh"

Stefan Löfven borde bjuda in de exil-bengaler som flytt för livet till Sverige, och fråga hur regeringen bättre kan arbeta för demokrati i Bangladesh. Det skriver journalisten Tasneem Khalil med anledning av att landets ökända premiärminister Sheikh Hasina nyligen besökte Sverige.

Det är inte varje dag Sverige får besök av en demagog från tredje världen. Det hör inte heller till vanligheterna att vår statsminister bjuder in någon som är den huvudsakliga politiska sponsorn till en brutal dödsskvadron. Den 15 juni, när Stefan Löfven tar emot Bangladeshs premiärminister Sheikh Hasina, är dock ett sådant sällsynt tillfälle.

Hasina har fullt upp med möten under sitt två dagar långa besök: efter att ha träffat Löfven ska hon också ha diskussioner med Isabella Lövin, Morgan Johansson och Tobias Billström. Till och med stackars kung Carl Gustaf kommer att behöva ta paus från att se rolig ut i vikingahjälmar och stå värd för Sheikh Hasina på slottet. Snacka om ett kungligt möte – Bangladeshs ”Hjärter dam” möter Sveriges konung.

Till skillnad från karaktären Hjärter dam i Alice i underlandet skriker dock inte Sheikh Hasina ”av med hans huvud!” när hon vill röja någon ur vägen. Hon använder sig av Rapid Action Battalion (RAB) – en elitstyrka inom polisen som fungerar som dödsskvadron – som gör smutsjobbet åt henne och kidnappar, torterar och avrättar oppositionsledare och -aktivister.

Med Hasinas välsignelse och beskydd har RAB fulländat det ofrivilliga försvinnandet och den utomrättsliga avrättningen. Sveriges Radio lyckades i april avslöja detaljer om hur detta går till, i en explosiv publicering baserad på hemliga inspelningar av en hög chef inom RAB som skröt om hur de torterade häktade människor genom att hänga tegelstenar i deras testiklar. Den inspelade RAB-chefen berättar bland annat hur de gör sig av med kropparna efter att ha torterat fångar till döds, genom att lägga kroppen i en säck, tynga ner säcken med cementblock och sänka den i en flod.

Det var aldrig tänkt att bli såhär. Precis som Aung San Suu Kyi som nyligen ärade oss med ett besök så hyllades Sheikh Hasina också en gång internationellt som en fackelbärare för demokrati och mänskliga rättigheter. Båda ledare har nu visat sig vara kalla, cyniska opportunister, bundna till militärer och religiösa fanatiker. I Aung San Suu Kyis fall handlar det om extrema nationalistiska munkar; i Sheikh Hasinas fall om islamistiska Hefajat-i-Islam. I Sverige har man viss koll på det sorgliga tillståndet i Burma, medan Bangladesh förblir ett underrapporterat fall.

Bara för några dagar sedan stod en av landets modigaste människorättsförsvarare upp och försökte försvara sekulära principer, när hon konfronterades av islamistiska ligister som hotade att krossa hennes ben och slå ihjäl henne. Organisationen de representerade – Hefajat-i-Islam – har de senaste månaderna framträtt som Sheikh Hasinas politiska allierade. Vi har sett flera andra fall där bangladeshiska fritänkare och aktivister har mördats brutalt (hackats till döds med machetes) av en jihadistisk organisation med band till al-Qaeda. Hur reagerade Hasinas regering på det? Med att skuldbelägga offren för att ha ”sårat religiösas känslor” och misslyckas med att utreda de flesta av morden.

Vilka prioriteringar har Sverige?

Det pågår nu ett uttåg av fritänkare och aktivister från Bangladesh, eftersom Sheikh Hasina och hennes regering misslyckats – fruktansvärt – med att skydda dem. Av en händelse lever flera av dessa människor nu i exil i Sverige: Shakhawat Hossain Rajeeb (en av Bangladeshs ledande förespråkare för hbtq-personers rättigheter), Shamima Mitu (feministisk journalist och bloggare), Siddhartha Dhar (författare och forskare) och Subrata Shuvo (författare och bloggare).

Kanske skulle Stefan Löfven kunna tänka sig att bjuda in dem till Rosenbad inom en snar framtid, för att diskutera hur Sverige bättre kan hjälpa dem som kämpar för grundläggande mänskliga rättigheter i Bangladesh? Kunde Isabella Lövin ta ett snack med dem och fråga hur svenskt bistånd bättre kan användas för att stötta demokrati och mänskliga rättigheter i Bangladesh? Är det ens i dag en prioritet för Sverige? I fjol gick 250 miljoner kronor i bistånd till Bangladesh – merparten till humanitär hjälp och hälsosatsningar. Detta måste ändras.

Sverige måste göra mer för att stå upp för yttrandefrihet (särskilt för fritänkare och intellektuella), pressfrihet (särskilt när journalister tystas av regeringen), arbetsrätt (särskilt i textilindustrin), hbtq-personers rättigheter, ursprungsfolks rättigheter (särskilt i det militariserade Chittagong Hill Tracts), minoriteters rättigheter (för hinduer, buddhister och kristna), flyktingars rättigheter (för rohingyamuslimer från Burma), för miljön och klimatet (särskilt i området Sundarbans, världens största mangroveskog) och, slutligen, politiska rättigheter för oppositionella och regeringskritiker.

Ett första steg vore att lyfta och tala klarspråk om de här frågorna, en efter en, när Sheikh Hasina träffar representanterna från Sveriges regering i Stockholm nu i dagarna. Risken finns förstås att hon blir irriterad, som när Al Gore frågade ut henne i Davos nyligen. Ställd mot väggen kan hon till och med förlora fattningen, vilket sker oftare än man kanske tror. Men då är det väl bara för kung Carl Gustaf att ta på sig vikingahjälmen igen och försöka få hennes höghet att le. Det var väl så vi hanterade saken när regeringen irriterade Saudierna, eller?

Tasneem Khalil är en oberoende svensk-bangladeshisk journalist och författare av boken ”Jallad: Death Squads and State Terror in South Asia" (Pluto Press, 2016).