Go to main navigation
Medelklass.jpg

För första gången sedan neolitisk tid är andelen människor som kan räknas till medelklassen eller rika lika många som de som lever i ekonomisk utsatthet och fattigdom.

Foto: Iva Troj

analys

Världshistorien tog just en ny vändning – halva mänskligheten har blivit medelklass

Sedan stenåldern har de flesta människor varit fattiga. Så är det inte längre – vilket både är en välsignelse och en förbannelse.

I september 2018 inträffade en händelse av stor betydelse för historieskrivningen över mänskligheten. Och liksom ofta är fallet med dessa megahändelser, så gick den i det närmaste obemärkt förbi.

Sedan människan började bruka jorden för drygt 10 000 år sedan har majoriteten av mänskligheten slitit i sitt anletes svett, men trots detta varit fattiga som kyrkråttor. En mindre olycka – en lättare sjukdom eller ett år av smärre missväxt – har ofta inneburit skillnaden mellan liv och död.

Så är det inte längre. Sedan september 2018 lever inte längre majoriteten av mänskligheten vid ruinens brant. För första gången sedan neolitisk tid är andelen människor som kan räknas vara medelklass eller rika lika många som de som lever i ekonomisk utsatthet och fattigdom.

Medelklassen boomar

Vardera gruppen består nu av nästan 3,8 miljarder människor, enligt beräkningar från tankesmedjan Brookings Institute. Och tendensen är att fattigdomsgruppen minskar medan medelklassen boomar.

Om man delar in mänskligheten i fyra kategorier baserat på köpkraft var fördelningen följande under den historiska månaden september 2018:

Fattiga (mindre än 1,9 dollar per dag): 630 miljoner.

Ekonomiskt utsatta (1,9-11 dollar per dag): 3,16 miljarder.

Medelklass (11-110 dollar per dag): 3,59 miljarder.

Rika (över 110 dollar per dag): 200 miljoner.

Rörligheten mellan grupperna är i dag starkt positiv. En person går från fattigdom till ekonomisk utsatthet varje sekund. Gruppen rika fylls på med en person varannan sekund från medelklassen. Men det stora flödet är de fem personer som går från ekonomisk utsatthet till medelklass varje sekund.

En splittrad bild

Den globala medelklassen växer så att det knakar. Fortsätter trenden kommer medelklassen bestå av drygt fem miljarder människor och vara större än alla de andra grupperna tillsammans år 2030.

Enligt det liberalt sinnade Brookings Institute är detta fantastiska nyheter då de ser ständigt ökad köpkraft som en garant för ständigt ökad tillväxt.

Men den som förmår ta av den ideologiska skygglappen ser en mer splittrad bild. Ökad köpkraft innebär också ökad konsumtion, och ökad konsumtion är i dag samma sak som ökade koldioxidutsläpp. I en värld på randen till klimatkollaps kan den här utvecklingen vara det som slutgiltigt puttar oss över kanten.

I det framtidsscenariot kommer inte medelklassen att fortsätta växa, tvärtom kommer miljoner och åter miljoner människor rasa tillbaka ner i djupaste fattigdom.

Har livet blivit bättre?

De övergripande siffrorna döljer även enorma regionala skillnader. Den växande medelklassen är i stort sett ett asiatiskt fenomen. Nio av tio personer som tar klivet in i medelklassen är asiater. Samtidigt har fattigdom blivit ett allt mer isolerat afrikanskt fenomen som inte ser ut att försvinna såsom världen hoppats till år 2030. Tvärtom ökar den extrema fattigdomen i 21 länder, varav 19 ligger i Afrika söder om Sahara.

Man kan också fråga sig: Har livet blivit bättre för alla nya medlemmar i den så kallade "medelklassen"? Är de lyckligare än vad de var tidigare? De flesta inom den växande globala medelklassen ligger betydligt närmare den nedre gränsen på elva dollar i köpkraft per dag än den övre gränsen på 110 dollar.

Att med elva dollar om dagen betala både hyra, mat, skolavgifter och så vidare är inte lätt. Det innebär ofta i praktiken extrema arbetspass och inte sällan flera jobb parallellt.

Medelklassen och proletariatet

Inom marxistisk teori finns inte begreppet medelklass, utan man analyserar samhället utifrån de som är tvungna att sälja sin arbetskraft och de som äger produktionsmedlen. Den grupp som måste sälja sin arbetskraft kallas ”proletariatet”. Det Brookings kallar för en boom för medelklassen skulle en marxist kalla för en boom för proletariatet.

Medelklassboomen har nämligen gått hand i hand med att miljontals människor lämnat en delvis självförsörjande tillvaro på landsbygden för ett bättre betalt jobb i städernas fabriker eller tjänstesektor – och därmed blivit en del av globala proletariatet. Faktum är att proletariatet aldrig varit större än vad det är i dag.

Priset för flytten till staden har för många varit oerhört högt. Långa monotona arbetsdagar, maktlösheten inför arbetsgivarnas krav, förorenad luft i städernas slum och så vidare. Men såklart även ökad frihet att leva ut sin personlighet undan bylivets ofta kvävande normer.

Vilket liv är bäst?

Men vad är egentligen bäst? Ett fattigt byliv i frisk natur under stark social kontroll eller ett liv i en sweatshop i en förorenad förstad med större utrymme för individuell frigörelse? Det är ingen lätt fråga att svara på.

Många av de nya stadsinvånare som jag stött på runt om i världen ser med nostalgi tillbaka på bylivet – men menar att den uppoffring de gör är nödvändig för att deras barn ska kunna gå i skolan och i framtiden ha en chans till ett bättre liv.

I själva verket är förmodligen flera saker sanna samtidigt: att miljarder människor har lyfts ur fattigdom är utan tvekan en av mänsklighetens största bedrifter. Att miljontals människor samtidigt gått från fattigdom på landsbygden till att hamna i en proletär träldom i städernas fabriker är också sant.

Ett tryggare liv med mer köpkraft är såklart bra för individen. Men för mänskligheten som helhet håller denna konsumtion samtidigt på att förstöra själva fundmetentet för vår egen existens.

Den globala klassresan

I Sverige har vi redan upplevt det som nu sker globalt. Klassresa är lika svenskt som Kalles kaviar och knäckebröd. Sverige är byggt av klassresenärer. Den exempellösa högkonjunkturen efter andra världskriget lyfte en hel generation och vi har alla antingen upplevt det eller tagit del av alla dessa vittnesmål som fyller våra bokhyllor.

Nu sker något liknande i Kina, Indien, i Bangladesh, Colombia, Haiti och på en massa andra ställen runt om i världen. Hur tänker och känner dessa människor? Även om världen ser mycket annorlunda ut än vad den gjorde i Sverige efter andra världskriget så finns det mycket i de indivduella erfarenheterna som är sig likt: den komplexa relationen till sitt ursprung, känslan av främlingsskap i det nya sociala sammanhanget... 

OmVärlden kommer under veckan att publicera berättelser där klassresenärer runt om i världen själva berättar och reflekterar över sina resor. Läs gärna dem och fundera på vart den här nya vändningen i världshistorien kommer att föra oss. 

Mikael Färnbo