Go to main navigation
Gunilla Carlsson

Foto: Gunnar Seijbold

Debatt

Biståndsministern: Relationerna med Burkina Faso kommer att fortleva

Utfasningen från Burkina Faso kommer att ske ansvarsfullt. Det skriver biståndsminister Gunilla Carlsson i ett svar till Sten Hagberg och Karolina Jeppson. I förra veckans upplaga av OmVärldens nyhetsbrev skrev de att samarbetet med Burkina Faso har stora mervärden och att det är ignorans som lett fram till beslutet om utfasning. Gunilla Carlsson menar att svenskt bistånd kan göra stor nytta för landets fattigdomsbekämpning även framöver.

Vårt svenska bistånd ska bidra till att förbättra fattiga människors liv. Jag som biståndsminister har ett ansvar för att säkra biståndets strategiska roll och katalytiska kraft. Det krävs ständiga överväganden från min och regeringens sida, inte minst för att bevara biståndets relevans, effektivitet och integritet. Det handlar om att i slutändan göra största möjliga nytta på vägen mot att utrota fattigdom i världen.

Sten Hagberg och Karolina Jeppson beskyller mig och regeringen för att beslutet om utfasning av Burkina Faso var byggt på godtyckliga grunder. Det stämmer inte och utfasningen kommer att ske ansvarsfullt.

Bistånd kan bedrivas på olika sätt och genom olika kanaler. Bilaterala relationer mellan Sverige och andra givare kommer bland annat till sin rätt i de länder där vi har haft långvariga relationer, där våra insatser inte konkurrerar med alltför många andra givare och där vårt bistånd på ett fruktbart sätt kan svara upp mot de behov som finns i landet. I vissa fall är det helt enkelt inte ändamålsenligt att bedriva biståndsinsatser genom en långsiktig bilateral strategi.

I Burkina Faso utgör Sveriges direkta stöd till landet endast tre procent av det totala biståndet och vi trängs därmed ut av andra mer aktiva givarländer. I enlighet med internationella åtaganden har Sverige, liksom andra givare, en skyldighet att inte verka i alltför många länder och sektorer då det kan leda till höga transaktionskostnader och ineffektivitet, inte minst i mottagarlandet. Biståndsmedel måste användas på ett sätt som leder till långsiktiga resultat i form av minskad fattigdom. Detta är en viktig princip inom det svenska biståndet och som ligger till grund för alla beslut som fattas och även det om att fasa ut det bilaterala utvecklingssamarbetet med Burkina Faso. Hagberg och Jeppson kallar det för ignorans, jag kallar det för ansvarstagande. Dessutom kan inte myndigheten Sida, inom givna ramar, sprida sin strategiska kompetens och roll för brett i världen.

I debatten är det starkt fokus på det rent bilaterala biståndet. Sverige kan bidra på andra sätt. Biståndsinsatser kan till exempel ske via multilaterala organisationer eller genom insatser på regional nivå. För Burkina Faso innebär det att svenskt bistånd kan göra stor nytta för landets fattigdomsbekämpning även framöver, utan ett regelrätt bilateralt utvecklingssamarbete.

Flera av de goda exemplen som Hagberg och Jeppson redogör för, såsom det svenska forskningsstödet, kommer alltså att kunna fortleva. Regeringen kommer även att fortsätta vara en aktiv, generös och engagerad part i den västafrikanska regionen, såväl genom EU som genom andra multilaterala organisationer. Att på detta sätt samordna sig med andra biståndsaktörer kan leda till en högre grad av effektivitet vilket gynnar både svenska skattebetalare och Burkina Fasos fattiga befolkning. Det är något som regeringen värnar och vill jag tillägga, något som både utrikesministern och finansministern i Burkina Faso visat stor förståelse för.

Därför delar jag ej Hagbergs och Jeppsons bild. Våra relationer med Burkina Faso kommer att fortleva, men se annorlunda ut.

Gunilla Carlsson

 biståndsminister (M)