Go to main navigation

Debatt

Biståndspengar till politiskt opinionsarbete

Den förra biståndsministern Gunilla Carlssons och hennes statssekreterares lön har under fyra år tagits direkt från biståndsbudgeten. Det är illa. Ministrar och statssekreterare ska betalas ur Regeringskansliets post för förvaltningskostnader. Ännu mer illa blir det när agerandet granskas i skenet av den politik som förts gällande informationsanslaget i biståndsbudgeten, skriver företrädare för Forum Syd.

Gunilla Carlsson beslutade att informationsanslaget endast får användas till information som höjer kunskap men inte till opinionsbildande arbete som leder till attitydförändring eller konkret handling. Detta beslut ledde till absurda konsekvenser för många organisationer. För Ecpat till exempel, innebar de nya reglerna att de inte fick påverka människor så att de agerar mot barnsexturism så att barn slipper lida.

I fjol skruvade Gunilla Carlsson upp tonläget ytterligare och ifrågasatte hela stödet till svenska biståndsorganisationers informationsarbete. I en intervju i tidningen Riksdag & Departement uttrycker hon att hon inte tyckte det var rimligt att biståndsbudgeten gick till svenska intresseorganisationers trycksaker och informationskampanjer med varierande grad av koppling till fattigdomsbekämpning.
Budskapet har alltså varit tydligt, biståndet får inte subventionera opinionsbildning eller påverkansarbete.

Själv är den tidigare biståndsministern Gunilla Carlsson en erkänt skicklig biståndsdebattör, som låg i topp bland de mest inflytelserika opinionsbildarna i Sverige.

Under de aktuella åren har Carlsson skrivit ett 70-tal artiklar i opinionsbildande syfte. Hon har framträtt oräkneliga gånger i radio och tv och varit en flitig användare av sociala medier. Hon har debatterat och argumenterat. Det är i princip bra för det är en del av ministerns uppgift. Men när hon använder biståndsbudgeten till sådant hon själv beslutat att pengarna inte får användas till – då blir det riktigt illa.

Under 2010 inföll dessutom valrörelsen. Gunilla Carlsson, som vice partiledare, var ett lokomotiv i partiets valkampanj, men var betald av de pengar som skulle gå till fattigdomsbekämpning.
20 miljoner kronor kan tyckas vara en mycket liten del av biståndsbudgeten, men de skulle ha använts för att ge fattiga människor möjligheter att förändra sina liv. Genom till exempel stöd till kvinnor att hävda sina rättigheter, till flickors utbildning i Afghanistan och Mali.  De skulle inte användas till opinionsarbete – det hade ju Carlsson bestämt.

Gunilla Carlssons ständigt upprepade mantra om öppenhet och transparens inom biståndet och att varje krona ska kunna redovisas och göra nytta för fattiga, ekar ihåligt. Omdömeslösheten i agerandet, som tills nu varit dolt inte minst för riksdagen och allianskollegorna, sänder inte ut någon positiv signal om hur Sverige prioriterar fattigdomsbekämpning. Drottningen faller på eget grepp.

Med statsministerns rockad förväntar vi oss att den nya biståndsministern agerar med bättre omdöme och låter biståndet gå till effektiv fattigdomsbekämpning och till att påverka strukturer i världen som håller människor kvar i fattigdom. För att Sverige fortsättningsvis ska kunna leva upp till sitt goda rykte som en viktig biståndsaktör i världen, är öppenhet och transparens en förutsättning.

Sten Rylander, ordförande Forum Syd
Annica Sohlström, generalsekreterare Forum Syd