Go to main navigation

Debatt

Framsteg och bakslag 20 år efter Kairo

För 20 år sedan enades FN:s medlemsländer i Kairo om att människor har rätt att besluta inte bara om sitt barnafödande, utan också om sin sexualitet. En självklarhet kan det tyckas – men där föddes begreppet SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Det kan verka absurt att politiker och regeringar överhuvudtaget anser att de behöver fatta sådana beslut. Men världen över utsätts kvinnor och flickor för tvång och övergrepp, samtidigt som de förnekas rätten att besluta om abort, preventivmedel och val av partner.

För att uppmärksamma 20-årsjubileet hölls nyligen en internationell konferens i Stockholm för parlamentariker som är engagerade i SRHR-frågor.

Det finns många frågor att ställa om världens politik på detta område. En är om det idag vore möjligt att få globalt stöd för de beslut som togs i Kairo för 20 år sedan? Det dystra svaret är: Sannolikt inte.

Den grundläggande rättigheten att besluta om sin sexualitet och reproduktion har urholkats i många länder. Det handlar om rätten att välja sin partner, att leva öppet med sin sexuella läggning, rätt till säker och laglig abort och bra sexualundervisning för unga. Många får sexuellt överförda sjukdomar för att de inte vet hur man skyddar sig eller inte har makt att kräva skydd.

Fortfarande bidrar lagstiftningen i många länder till att kvinnor som blir oönskat gravida tvingas till osäkra aborter som innebär allvarliga hälsorisker. Men kvinnor fattar beslut om sin graviditet oavsett lagar, och riskerna blir därmed olika beroende på var man lever. Förbudslagar medför att kvinnor ofta skadas och ibland dör när de avbryter en oönskad graviditet. 

Till konferensen i Stockholm kom parlamentariker från hela världen som delade med sig av erfarenheter och beskrev situationen i olika länder.
En utmaning är att bekämpa det ofta sexualiserade våld som särskilt kvinnor och flickor möter i världens växande städer. Det handlar om allt från tafsande händer till våldtäkt och mord.  Den unga indiska kvinnan som mötte sina våldtäktsmän och mördare i kollektivtrafiken är ett exempel.

Sexualundervisning i skolor är ofta dålig. Många beslutsfattare fortsätter att tala om familjeplanering, men alla som vill ha sex planerar inte familjer. Det handlar inte bara om semantik. Det exkluderar ungdomar som vill ha sex, men inte äktenskap.

Idag är hälften av jordens befolkning under 25 år! De har rätt till kunskap och rådgivning för att både skydda sig och leva ut sin lust. Unga människors rättigheter och behov får ofta inte ta den plats de behöver.

Frågor som var känsliga för 20 år sedan är på många håll i världen ännu känsligare idag. Samtidigt finns det framsteg – i Stockholm hörde jag inga fördömanden av det obehagliga slag som förekom i Kairo.
Mötet i Stockholm resulterade i en tydlig och bra deklaration.

Deltagarna åtog sig att arbeta hårt för jämställdhet och makt åt kvinnor och flickor. Kampen för att ge unga redskap att bestämma om sitt liv och sin sexualitet fortsätter.

Nu är det upp till oss att följa upp deras arbete, så att det inte stannar vid vackra ord.

Katarina Lindahl, ordförande UN Womens svenska kommitté, tidigare chef för RFSU