Go to main navigation

Debatt

Global demokrati för global utveckling

Vi är ömsesidigt beroende av varandra över hela jorden. Våra individuella och kollektiva handlingar får konsekvenser också för kommande generationers livsförutsättningar.

Därför har Sverige tagit fram en "politik för global utveckling", PGU, i en vilja att globalt bidra till rättvisa och hållbarhet och "bekämpa fattigdomen i alla dess dimensioner" (Skr. 2007/08:89, s8). För att uppnå detta vill PGU särskilt lyfta fram demokratins betydelse och "förutsättningar för individen att stärka makten över sitt eget liv."

Det är knappast förvånande. Både det historiska studiet och det logiska resonemanget säger oss att demokrati har en större potential än alternativa maktstrukturer att fredligt lösa konflikter och uppnå rättvis fördelning. Men därför är det egentligen märkligt att det i debatten om global utvecklingspolitik inte oftare lyfts fram att Sverige bör verka för global demokrati. För om demokrati bidrar till utveckling borde global demokrati kunna bidra till global utveckling.

Förslag om att demokratisera våra globala styrelseformer viftas ofta instinktivt bort som orealistiska. Så kan man alltid avfärda något som vi ännu aldrig sett fungera i praktiken. Men om vi funderar ett varv till, finns det då något annat förslag som är mer realistiskt? Hur ska vi kunna utforma de regleringar som krävs för en mer balanserad global ekonomi och ekologi? För mig framstår tron på att vi endast genom nationell politik och internationella avtal ska kunna möta dessa utmaningar som ännu mer orealistisk. Våra nationella särintressen – att "stärka svensk konkurrenskraft" – väger helt enkelt för tungt. Det är ju också detta mandat som våra politiker ytterst vilar på. Risken är dessutom att detta egenintresse ökar i takt med en allt hårdare internationell konkurrens och med ett allt allvarligare hot mot jordens miljö och klimat.

Jag tror alltså att global demokrati är den mest gångbara vägen fram för att nå rättvis och hållbar global utveckling. Men avståndet dit är långt, särskilt om vi ser till var vi står nu. Vi bör därför gå stegvis fram. 2007 lanserades "Kampanjen för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN", UNPA-kampanjen, ett globalt nätverk av parlamentariker, ideella organisationer och individer som vill verka för folklig representation på global nivå. Kampanjen föreslår att det upprättas ett rådgivande organ under FN:s generalförsamling som ett första steg på väg mot ett globalt demokratiskt parlament med lagstiftande mandat.

Förslaget stöds av mer än 800 parlamentariker från över 100 länder, varav 35 är svenska europaparlamentariker eller riksdagsledamöter från 6 olika nationella partier. Stödet behöver ytterligare breddas och fördjupas. Men på sikt skulle Sverige, tillsammans med en grupp andra progressiva medlemsstater, kunna driva denna fråga internationellt och inom FN.

Vi behöver global demokrati för att kunna möta globala utmaningar, men också för att stärka demokrati och mänskliga rättigheter lokalt. I samband med årets MR-dagar i Göteborg arrangerade UNPA-kampanjen ett seminarium om "rätten till inflytande i ett globalt samhälle". Där sa riksdagsledamot Christer Winbäck (fp) att en parlamentarisk församling inom FN även skulle kunna bidra till nationell demokratisering. Både genom det mellanparlamentariska samarbete som därmed skulle stärkas, och inte minst genom att FN då skulle kunna fungera som "ett gott exempel" för demokratiskt styre.

 Med ett globalt politiskt ramverk som i större utsträckning tog hänsyn till allmänmänskliga och hållbara intressen skulle dessutom behovet minska av att på lokal eller nationell nivå realisera sig själv på omvärldens bekostnad. Omvänt kan man säga att avsaknaden av global demokrati riskerar att "förstöra grunderna för nationell eller internationell demokrati", som FN:s tidigare generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali varnade för i samband med att UNPA-kampanjen lanserades.

 För om inte demokratin hänger med när också politiken allt mer globaliseras så minskar möjligheterna till inflytande i de beslut som är av allra störst vikt för mänsklighetens framtid, och som samtidigt utgör förutsättningarna för individens makt i sin egen vardag. De antidemokratiska rörelser vi nu ser växa fram både på vänster- och högerkanten kan delvis förklaras som ett uttryck för frustrationen över den lokala demokratins tillkortakommanden.

Global demokrati löser inte alla världens problem. Och det finns förstås mycket annat som samtidigt måste göras för att skapa "förutsättningar för individen att stärka makten över sitt eget liv." Men med det sagt vill jag ändå hävda ett en demokratisering av vårt globala samhälle är den enskilt viktigaste uppgiften för alla som vill verka för global utveckling. Denna utveckling ligger samtidigt i Sveriges sanna egenintresse så länge svenskarna lever på jorden.

Petter Ölmunger
Nationell samordnare för UNPA-kampanjen