Go to main navigation

Debattsvar

Klimatlösningen ligger i förnybar energi

Pär Krause varnar i Omvärldens nyhetsbrev den 27 november 2013 för riskerna med att begränsa dagens växthusgasutsläpp ur ett tillväxtperspektiv. Han pekar på en konflikt mellan ”ett temperaturmål” och miljarder människors möjligheter till en drägligare tillvaro. Naturskyddsföreningen ser tvärtom stora risker för världens fattiga kopplad till global uppvärmning. Vi menar istället att det är viktigt att snabbt vända utsläppskurvorna för att inte ytterligare äventyra förutsättningarna för utveckling. Lösningen ligger i förnybar energi. Det skriver två företrädare för Naturskyddsföreningen i ett svar till Krause.

Att det föreligger en konflikt mellan det politiskt överenskomna 2-gradersmålet och en fortsatt positiv utveckling för människor som lever i fattigdom i utvecklingsländer är en vanföreställning. Vid de nyss avslutade klimatförhandlingarna i Warszawa var det, liksom tidigare år, utvecklingsländerna som drev på hårdast för att få till bindande åtaganden om utsläppsminskningar och finansiering av såväl energiomställningen som anpassningsåtgärder.

De gjorde det utifrån vetskapen om att det är utvecklingsländerna som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Med nuvarande utsläppstrender är vi redan på god väg att missa 2-gradersmålet. Den senaste sammanställningen av klimatforskningen från IPCC (september 2013) har fastställt att den globala temperaturökningen med 95% sannolikhet beror på mänsklig aktivitet.

 IPCCs sammanställning visar också att det är mycket troligt att värmeböljor blir vanligare och längre under det här århundradet. Det är även troligt att torrperioder blir längre och mer intensiva. I andra områden är det istället mycket troligt att kraftig nederbörd blir vanligare och intensivare. Oavsett extrema väderhändelser så innebär förskjutningar i medeltemperatur och nederbördsmönster förändrade förutsättningar för matproduktion och människors försörjning.

 I ett varmare klimat är det svårare såväl för människor att arbeta som för grödor att växa. Att begränsa utsläppen är alltså även avgörande för att trygga tillgången på mat, som är en förutsättning för minskad fattigdom.

Vad Krause implicit sätter fingret på är det ansvar som vilar på Sverige och andra industrialiserade länder att gå före i energiomställningen. Industrialiserade länder bär ett större ansvar för historiska utsläpp som orsakar de klimatförändringar som redan är tydliga. De har generellt sett högre utsläpp per capita än utvecklingsländerna. För att inte lägga en orimlig och orättvis ansvarsbörda på utvecklingsländerna krävs kraftiga och omedelbara utsläppsminskningar från industriländernas sida.

Detta är också ett tydligt budskap från Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer i t ex Indien, Sydafrika, Brasilien, Uganda och Bangladesh. Naturskyddsföreningen blundar inte för att det innebär en utmaning av enorma mått att minska fattigdomen samtidigt som utsläppen av växthusgaser snabbt måste minska på global nivå.

Ett viktigt hinder i vägen för fortsatt ekonomisk och social utveckling är energifattigdomen, dvs det faktum att 1,3 miljarder människor idag lever utan tillgång till moderna energitjänster. Om fattigdomsminskningen ska vara hållbar på sikt krävs dock att vi redan nu tar klimatförändringarna med i beräkningen. Lösningen ligger därför inte i fortsatt investering i utvinning av fossila bränslen. Det vore att låsa in oss i en utveckling som leder till en spiral av ständigt större utmaningar.

Lösningen ligger i stället i en snabb och omfattande utbyggnad av förnybar energi. I utvecklingsländer kan en sådan utbyggnad stöttas av klimatfinansiering från rikare länder (som ska vara skild från det redan utlovade biståndet!). Till exempel kan medel som kanaliseras genom FNs Gröna Klimatfond satsas på subventionering av garantipriser på el från förnybara källor.

Just nu byggs till exempel vindkraftverk som via lokala kraftnät ska förse 13 byar i Kenya med el. Målet är att fortsätta utbyggnaden för att nå 1 miljon människor inom tre år. Installationen sker genom ett public-private partnership mellan kenyanska energiministeriet och företag från Danmark och Abu Dhabi. Sådan utbyggnad kan främjas ytterligare av finansiering genom FN-systemet.

Välorganiserade, välmående samhällen där människor har en trygg försörjning och god tillgång till hälsovård, utbildning och energi är självklart mindre sårbara inför klimatförändringar. Därför innebär utbyggnaden av el från förnybara källor en ”win-win”-lösning för människor som lever i fattigdom och det globala klimatet. I framtiden kommer förutsättningarna för mänsklig ekonomisk aktivitet att se annorlunda ut än idag. Att skifta investeringar från fossilt till förnybart är därför smart och hållbar utveckling.

Anna Axelsson, Sakkunnig internationella klimatfrågor

Victor Åström, Chef, Avdelningen för Global Samordning Naturskyddsföreningen