Go to main navigation
Fler kan få det bättre.

Fler kan få det bättre.

Foto: Casper Hedberg

Debatt

Så kan EU bli en stark och tydlig aktör för utveckling

Sveriges ordförandeskap i EU får både ris och ros av CONCORD Sverige när det gäller hanteringen av utvecklingsfrågor. Det viktigaste för framtiden är Lissabonfördraget som är en unik möjlighet att minska fattigdomen.

Det svenska ordförandeskapet i EU får överlag gott betyg från organisationer runt om i Europa. Men Sverige lyckades inte leva upp till förväntningarna när det gäller att gå i bräschen för en ambitiös överenskommelse inför klimatmötet i Köpenhamn. Från en del håll finns även en besvikelse över att Sverige i så hög grad intog en samordnande roll, och i liten utsträckning drev en egen linje. Under ordförandeskapet ledde Sverige förhandlingar som utmynnade i viktiga institutionella förändringar.

EU:s roll som global aktör kan komma att ändras på flera sätt när EU nu får en representat för utrikesfrågor i och med att Lissabonfördraget trätt i kraft. För att kunna påverka agendan i den nya situationen är det av betydelse att Sverige under 2010 driver på för en ambitiös utvecklingspolitik.

Det senaste decenniet har visat att EU många gånger undergräver sin egen biståndspolitik genom en dålig samstämmighet mellan olika politikområden. Till exempel har säkerhets-, jordbruks-, och handelspolitiken motverkat viktiga utvecklingspolitiska mål.

Lissabonfördraget innebär att det gemensamma åtagandet för att minska fattigdomen stärks, och att hela EU:s politik ska ta hänsyn till utvecklingsmålen. CONCORD Sverige, som samlar 38 svenska bistånds- och utvecklingsorganisationer, ser i Lissabonfördraget en unik möjlighet att stärka en samstämmig politik för utveckling. Men vi ser också en risk att utvecklingsperspektivet hamnar i bakgrunden när EU:s nya utrikestjänst nu utformas. Utvecklingspolitiken måste få en starkare ställning, och bör inte styras av andra intressen än att skapa utveckling. Flera av EU:s medlemsländer vill använda biståndsmedel som påtryckning för egna säkerhetspolitiska intressen. Vidare försöker flera medlemsländer dölja att de inte är i närheten av att uppfylla löften om ökade biståndsnivåer, genom att hänvisa till finansiella flöden med begränsade eller obefintliga utvecklingseffekter.

Biståndskommissionär Andris Piebalgs måste få tillgång till en administration med resurser, och som är samordnande i arbetet att förhindra att EU:s agerande inom andra politikområden inte underminerar utvecklingsmålen. I år ska EU ta fram en färdplan för hur samstämmighetspolitiken ska konkretiseras under de kommande åren. Tillsammans med den nya utrikestjänsten utgör det ett ypperligt tillfälle för Sverige att aktivt arbeta för en tydlig och ambitiös samstämmighetspolitik.

CONCORD Sverige har två förslag till hur samstämmighet för utveckling kan främjas.

För det första är det viktigt att det finns tydliga, mätbara mål som gör det möjligt att följa upp om de olika politikområdena går hand i hand med utvecklingsmålen. För det andra måste det bli lättare att utkräva ansvar. Detta kan ske genom att man dels skapar mekanismer för att lösa tvister när utvecklingsmålen krockar med andra intressen, dels en ombudsman för regeringar, civilsamhälle och andra aktörer i utvecklingsländer och i Europa att vända sig till när EU:s politik underminerar utvecklingsmål och fattigdomsbekämpning.

Med hjälp av dessa redskap kan Lissabonfördraget verkligen bli en hävstång så att EU:s politik gentemot utvecklingsländerna inte motverkar målet om minskad fattigdom.

Björn Lindh

Ordförande CONCORD Sverige