Go to main navigation

Debatt

Skyddet för de mänskliga rättigheterna i Burma måste skärpas

Mänskliga rättigheter måste stå i fokus när omvärlden stödjer reformarbetet i Burma/Myanmar. Det skriver Civil Rights Defenders, Fonden för Mänskliga Rättigheter och Svenska Burmakommittén i en debattartikel, i samband med att FN:s människorättsråd ska ta fram en resolution om landet.

I denna kritiska stund, när Burma/Myanmar står inför en mödosam förändringsprocess, behövs omvärldens granskning och påtryckningar. Sverige och EU bör verka för att landet tar reella steg mot ett ökat skydd för de mänskliga rättigheterna. Burma/Myanmar måste möjliggöra för FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna, OHCHR, att etablera en fältnärvaro med ett fullt mandat som innehåller såväl skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna jämte tekniskt stöd.

Människorättssituationen i Burma/Myanmar är allvarlig och har på vissa områden – som i delstaten Rakhine i väster – förvärrats. Där utsätts den etniska minoritetsgruppen rohingya för systematisk diskriminering och våld som gränsar till etnisk rensning. Från delstaten Kachin rapporteras om stridigheter, allvarliga övergrepp och undermåliga förhållanden i internflyktingläger.

Trots president U Thein Seins löfte om att frige samtliga samvetsfångar innan förra årets slut befinner sig minst ett trettiotal bakom galler. Ytterligare ett hundratal människorättsförsvarare väntar på åtal för påstådda brott mot några av landets mest ifrågasatta lagar, som under senare tid har använts allt oftare för att tysta kritiska röster. Straffrihet, jämte svaga och korrupta institutioner, är faktorer som driver på exploateringen av Burmas/Myanmars naturresurser, som inte sällan leder till landkonfiskeringar och tvångsförflyttningar av lokalbefolkningen.

I februari besökte FN:s särskilda rapportör, Tomás Ojea Quintana, landet för nionde och sista gången inom ramen för sitt mandat. I sina tidigare rapporter har Ojea Quintana kritiserat regeringen, militären och andra representanter för staten för att ha begått grova folkrättsbrott, som tortyr, rekrytering av barnsoldater och tvångsarbete, och för att ha utsatt människorättsförsvarare för kränkningar, hot och våld för att de påtalat eller protesterat mot problem eller incidenter.

Den burmesiska regeringen har uttryckt en vilja att begränsa mandaten för såväl ett OHCHR-kontor som för den särskilda rapportören. FN och omvärlden bör inte vika sig för regeringens önskan att avskaffa den oberoende insyn i och kritik av landets situation för mänskliga rättigheter som en särskild rapportör och ett OHCHR-kontor bidrar med. Vi menar att ett OHCHR-fältkontor med ett fullt mandat skulle stärka den särskilda rapportörens arbete och samtidigt, genom ett eget arbete, bidra till en positiv utveckling på människorättsområdet.

Även landets repressiva lagar måste ses över. Till de lagar som bör reformeras hör mötesfrihetslagen från 2012 (The Peaceful Assembly and Peaceful Procession Law), den nya medialagen och brottsbalkens sektion 505, som rör uppvigling, samt sektion 377, som i praktiken förbjuder homosexualitet. Dessa lagar kringskär människors rätt till yttrandefrihet och inskränker deras privatliv på godtyckliga grunder.

Rättssäkerhet är ett centralt element i ett demokratiskt styre och för att stärka den krävs djuplodande lag- och rättssystemsreformer och att landet ratificerar FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter.

I relation till bland annat särskilt utsatta grupper, såsom HBTQ-personer och rohingya i delstaten Rakhine, är det viktigt att internationella aktörer inte bara ger finansiellt stöd till civilsamhället, utan också ställer sig bakom dem som uttalar sig mot diskriminerande strukturer och den rådande straffriheten i landet.

Vid ett besök i Stockholm nyligen upprepade Quintana att han lämnar sitt mandat med en tydlig agenda för reformer på människorättsområdet som den burmesiska regeringen behöver genomföra. Han betonade att detta behöver följas upp och drivas på av såväl civilsamhället som det internationella samfundet.

Sverige, som är en viktig aktör inom biståndet och medlem i EU med möjlighet att bidra till en progressiv europeisk biståndspolitik, bör finnas representerat på plats i Burma/Myanmar. I februari lovade utrikesminister Carl Bildt, i samband med en presentation av regeringens utrikesdeklaration för år 2014, att Sverige kommer att etablera diplomatisk närvaro i landet. Detta är välkommet och det är viktigt att återetableringen sker skyndsamt. De reformer som inletts hotas ständigt av bakslag, inte minst med hänsyn till de pågående väpnade konflikterna och människorättsbrott.

För att civilbefolkningen i Burma/Myanmar ska kunna leva sina liv i fred och frihet krävs det att omvärlden ställer sig bakom en fortsatt övervakning av situationen för de mänskliga rättigheterna och dess försvarare. 

Brittis Edman, Sydostasienchef på Civil Rights Defenders
Jenny Jansson Pearce, Generalsekreterare på Fonden för mänskliga rättigheter
Jerker Ekvall, Ordförande för Svenska Burmakommittén