Go to main navigation
debattartikel

Petter Ölmunger är ordförande i Demokrati utan gränser som är den svenska grenen av Democracy Without Borders och verkar för en demokratisk världsordning, särskilt genom upprättandet och det gradvisa utvecklandet av ett världsparlament.

Foto: Privat

debatt

Agenda 2030 kräver ett världsparlament

Upprättandet av ett demokratiskt världsparlament är helt nödvändigt för att nå de globala målen. Hur ska vi annars kunna stoppa klimatförändringarna, utrota fattigdomen och effektivt stoppa våldsamma konflikter? Det skriver Petter Ölmunger, ordförande i Demokrati utan gränser.

Agenda 2030 antogs enhälligt den 25 september 2015 av FN:s alla 193 medlemsstater. Agendans 17 överordnade mål och 169 delmål är en milstolpe i den globala utvecklingspolitiken. Men vad krävs för att världssamfundet att lyckas genomföra de viktiga målen?

Jämfört med föregångaren, de åtta millenniemålen, griper Agenda 2030 ännu djupare och bredare. Fokus ligger nu inte bara på fattigdomsbekämpning i världens utvecklingsländer, utan på alla människors rättigheter och ansvar globalt.

Radikala omställningar

Till exempel innebär agendan att ett land som Saudiarabien fram till 2030 vill “avskaffa alla former av diskriminering av alla kvinnor och flickor överallt” (mål 5.1), samt att USA och Sverige vill “uppnå och upprätthålla en inkomsttillväxt högre än det nationella genomsnittet för de 40 procent av befolkningen som har lägst inkomst” (mål 10.1).

Allra mest radikala är kanske de två första målen som anger att fram till 2030 ska “all form av fattigdom” (mål 1) och all hunger (mål 2) ha avskaffats för alla människor överallt.

Det kanske är få insatta bedömare som tror att detta är helt realistiskt. Men även om de inte nås fullt ut så uttrycker målen vad som borde vara en självklar utgångspunkt och ambition: Vi hör alla ihop och vi har alla ett ansvar att se till att alla människors grundläggande behov och rättigheter kan tillgodoses.

Bred förankring för de globala målen

En förutsättning för att en så bred och radikal agenda kunde antas av ett enigt FN var att relativt många aktörer tilläts dela i processen med att arbeta fram målen. Under tre års tid kunde företrädare från exempelvis civilsamhälle och akademi komma med synpunkter, och genom så kallade “öppna arbetsgrupper” ska det via internet ha kommit in mer än åtta miljoner röster. Röster som enligt FN:s undergeneralskereterare för politisk samordning, Thomas Gass, till stor del kom från unga kvinnor i världens utvecklingsländer.

Även om det fortfarande bara handlar om en liten del av planetens drygt sju miljarder medborgare, så var det ett stort steg i rätt riktning och ger en modell för framtidens globala utvecklingsarbete. Men det är en sak, har vi sett otaliga gånger i FN:s historia, att formulera storslagna mål, men en helt annan sak att se till att dessa mål blir verklighet.

Mål 16 kräver ett världsparlament

Alla målen i Agenda 2030 hör ihop och bygger på varandra. Kanske kan man ändå se mål 16 som ett särskilt nyckelmål. Den övergripande visionen handlar om fred och rättvisa. Utan fredens grund och rättvisans ramar är det omöjligt att bygga hållbar utveckling.

Som avgörande pusselbitar för att nå detta övergripande mål anges att “bygga upp effektiva och transparenta institutioner med ansvarsutkrävande på alla nivåer” (delmål 16.6, min kursivering) samt att “säkerställa ett lyhört, inkluderande, deltagandebaserat och representativt beslutsfattande på alla nivåer” (delmål 16.7).

Demokrati på alla nivåer

Även om inte ordet “demokrati" nämns så stämmer kriterierna mycket väl in på den demokratiska styrelseformen och dess institutioner. Demokrati ska alltså byggas på alla nivåer, även den globala. Men vilka är då de viktigaste byggstenarna för en sådan global demokrati?

En av de viktigaste, kanske den allra viktigaste, är parlamentet. Parlamentet är det verktyg som kan kanalisera folkets samlade vilja genom dess valda representanter, det stiftar samhällets lagar samt granskar den verkställande makten. Det är därför rimligt att tolka mål 16 som att det kräver upprättandet och utvecklandet av ett världsparlament. Det skulle inte bara vara nödvändigt för att uppnå delmål 16.7-8. Dessutom skulle världsparlamentet fungera som världsbefolkningens kanal för att bevaka och driva på arbetet även med de övriga målen.

Det är förmodligen orealistiskt att nå hela vägen fram till ett demokratiskt världsparlament på bara tolv år, den tid vi har kvar innan 2030. Men finns det något steg på vägen som vi skulle kunna ta redan nu? 

En parlamentarisk församling inom FN

Ett pragmatiskt och genomförbart steg på väg mot ett världsparlament är att upprätta en parlamentarisk församling inom FN (UNPA). En UNPA kan upprättas inom ramen för FN-stadgans begränsningar och utan möjlighet för stormakterna att blockera.

I mars 2018 lade Alfred de Zayas, FN:s rapportör för en rättvis och demokratisk internationell ordning, fram sin sjunde och sista rapport till FN:s råd för mänskliga rättigheter. I rapporten upprepar de Zayas bland annat rekommendationen att det etableras en parlamentarisk församling inom FN. En sådan församling skulle, enligt rapporten, minska det demokratiska underskottet på den globala nivån. Församlingen skulle kunna kanalisera ”den globala opinionen och inkludera medborgare i det globala beslutsfattandet genom valda representanter”. Därmed skulle kopplingen stärkas mellan världens medborgare och den globala politiken.

Enligt en tidigare rapport från de Zayas skulle frågan kunna beredas vidare genom en internationell konferens. Exempel på frågor som konferensen skulle kunna lyfta är hur en UNPA kan bidra till att demokratisera och effektivisera FN, hur den kan upprättas och struktureras, samt hur dess delegater kan utses. En sådan konferens kanske vore något för Sverige att stå värd för inom ramen för sitt arbete med Agenda 2030?

Nödvändigt och moraliskt rätt

I boken A World Parliament: Governance and Democracy in the 21st Century (2018), av Jo Leinen och Andreas Bummel, visar författarna att upprättandet av ett världsparlament inte bara är moraliskt rätt utifrån demokratins grundläggande princip om alla människors lika värde. Ett världsparlament är dessutom helt nödvändigt om vi vill kunna hitta lösningar på vår tids största globala problem.

Hur ska vi kunna avskaffa fattigdomen och minska ojämlikheten om vi inte skapar förutsättningar för att reglera och fördela den globala ekonomin? Hur ska vi kunna klara hoten mot jordens miljö och klimat utan stöd av global lagstiftning? Och hur ska vi kunna förebygga och ytterst stoppa eskalerande våldsamma konflikter utan ett effektivt globalt rättssystem, inklusive lagar, polis och domstol?

Det går varken på lokal eller global nivå. I ett globaliserat samhälle urholkar bristen på demokrati på den globala nivån dessutom förutsättningarna för att bygga och bevara demokratin på mer lokal nivå. Därför finns det många skäl att prioritera bygget av demokratiska globala institutioner i det fortsatta utvecklingsarbetet.

Visionen om ett demokratiskt världsparlament bör vara en hörnsten i detta bygge. Nästa steg på vägen är upprättandet av UNPA.

Petter Ölmunger, ordförande i Demokrati utan gränser