Go to main navigation
Annika Silva-Leander

Annika Silva-Leander är chef för demokrati och politisk analys på International IDEA.

Foto: International IDEA

debatt

"Återhämtning efter covid-19 förutsätter en sund demokrati"

Att spridningen av covid-19 kan ha en förödande effekt på demokratin oroar, men blir hälsokrisen också en ekonomisk kris sitter auktoritära ledare inte säkra. Det skriver Annika Silva-Leander på International IDEA.

Den pågående pandemin stöper om världsordningen på fler sätt än vi kan föreställa oss. Alla världens länder påverkas av krisen. Fattigare länder med sina sårbara ekonomier, underfinansierade hälsosystem och svaga ekonomiska och sociala säkerhetsnät drabbas hårdare än de mer utvecklade.  

Vi hör alltfler röster som belyser krisens potentiellt förödande effekt på demokratin. Det är förvisso anledning till oro, framförallt för världens mer sköra demokratier, men låt oss nyansera alarmen.

När och var har vi anledning att vara särskilt vaksamma på demokratins tillbakagång när viruskrisen avtagit?

Ett par länder som i och med covid-19 riskerar ett mer auktoritärt styre är till exempel Ungern, Turkiet, Polen, Indien och Filippinerna. Det är länder där International IDEA redan tidigare varnat för att demokratin är på tillbakagång. 

I dessa länder kan de restriktioner som regeringarna nu infört ytterligare försvaga redan bräckliga demokratiska institutioner, som parlament, oppositionspartier, domstolar och media. Ungern är ett skräckexempel.  

Ungerns premiärminister Viktor Orbán har de senaste tio åren stegvis stramat åt sitt grepp om makten. Han kan nu ha satt den slutliga spiken i kistan på resterna av Ungerns demokrati, när han i dagarna använde sin absoluta majoritet i parlamentet för att rösta igenom en nödlag som gör det möjligt att styra landet med dekret, utan att rådfråga parlamentet, på obestämd tid. 

I nyare demokratier, som till exempel Chile eller sköra sådana, som Haiti, Irak eller Libanon är utmaningarna också stora. Flera av dessa länder har mindre motståndskraftiga ekonomiska och politiska system än äldre demokratier. Här råder också stor ojämlikhet och de sociala säkerhetsnäten är ofta svaga. 

De här länderna upplevde redan före covid-19 legitimitetskriser och massiva folkliga protester. Nu lär frustrationen sannolikt förvärras ytterligare. Det kan vid en global ekonomisk lågkonjunktur leda till politiskt kaos

I västvärldens äldre demokratier begränsas rörelsefrihet och rätt att samlas i större grupper. Skillnaden är att när sådana inskränkningar genomförs i demokratier som Frankrike, Norge eller Danmark sker det genom demokratiska processer, av demokratiskt valda aktörer som agerar inom ramen för demokratiska institutioner och lagar. 

Krisen begränsar förvisso den demokratiska debatten kring besluten, men restriktionerna har i dessa länder ett utgångsdatum. Friheterna kommer att återinföras, om än kanske stegvis. Den demokratiska processen kommer så småningom att återgå till det normala. 

Vissa av de mer mogna demokratierna hade utmaningar innan covid-19, till exempel Frankrike med gula västarnas proteströrelse. Dessa motsättningar fördjupas sannolikt under en ekonomisk lågkonjunktur, men medborgarna kommer efter krisen att ha möjlighet att återigen uttrycka sin frustration via demokratiska kanaler som demonstrationer, val och fri media.

I auktoritära regimer kan pendeln svänga åt båda hållen. På kort sikt vet vi att flera av dessa regimer har infört ännu mer repressiva åtgärder, ofta utan verklig opposition. Utvisning av utländska journalister och övervakning av medborgarna för att spåra epidemin kan troligen ta ytterligare fart.

Den dystra bilden till trots har historien visat att en ekonomisk kris kan driva fram krav på demokratisering i autoritärt styrda länder, som i Indonesien 1998 och Tunisien 2011. 

Krackelerar Kinas ekonomiska system nu kanske medborgarna inte är lika villiga att acceptera regimens politiska spelregler och låter sig inspireras av demonstranterna i Hongkong. 

I Iran skakades regimen innan covid-19 av protester. Med den pågående pandemins förödande effekter kan läget förvärras när en redan starkt ifrågasatt regim ska hantera en djup ekonomisk kris.

I demokratier som leds av politiska ledare som visat auktoritära tendenser kan utvecklingen bli en annan. Det sätt som ledare som Donald Trump i USA, Jair Bolsonaro i Brasilien och Narendra Modi i Indien har hanterat viruskrisen kanske inte tål medborgarnas granskning. 

De tre ledarna visar förakt för fri och kritisk media, och Bolsonaros och Modi även för ett fritt civilsamhälle. Trots detta är de alla beroende av väljarnas röster för att kunna stanna vid makten. 

En global ekonomisk lågkonjunktur och frustration över dålig hantering av viruskrisen kan på längre sikt rubba Trumps, Bolsonaros och Modis hittills starka väljarstöd, men än så länge kan de röstas bort i fria och allmänna val.

Vi bör hålla ett vakande öga på demokratins utveckling under och efter krisen. Vi kan inte bortse från hur demokratin påverkas när hälsokrisen också blir ekonomisk. 

Ett lands återhämtning förutsätter inte bara en fungerande ekonomi utan också en sund demokrati. Med detta avses samhällen där medborgare fritt kan uttrycka sin frustration, välja sina politiska ledare, granska statsmakten och låta larmklockorna ringa inför en hotande pandemi – utan begränsningar och rädsla för repressalier. 

I en värld med flera robusta demokratier är vi bättre rustade att tillsammans möta och bemästra nästa pandemi – när den kommer.

Annika Silva-Leander, chef för demokrati och politisk analys på International IDEA