Go to main navigation
Martin Ängeby

Martin Ängeby är generalsekreterare för den liberala biståndsstiftelsen Silc.

Foto: privat

debatt

”Coronapandemin får inte påverka Sveriges demokratibistånd”

Med coronapandemin krymper Sveriges ekonomi och därmed biståndet. Regeringen måste då välja att prioritera stöd till dem som valt frihet, och inte förtryck, skriver Martin Ängeby, generalsekreterare för Silc.

Inifrån kinesiska Wuhans benhårda karantän rapporteras det om censur, igensvetsade dörrar och cancerpatienter utan medicin. I kampen mot en virusepidemi har Kinas styrande offrat allt annat. Samtidigt är det den kinesiska diktaturens eget fel att spridningen blev så pass stor från början. 

Kina tystade visselblåsande läkare i ett tidigt skede istället för att undersöka vad som hände medan viruset redan hade spridits ut i världen. Med transparens istället för kommunistiskt tyranni hade Kina och världen kunnat minimera den pandemi som nu lamslår stora samhällen och världsekonomin. 

Det är inte förvånande att diktaturer agerar som diktaturer gör. Däremot är det högst oroande att autokrater världen över tar tillfället i akt att stärka sin makt. Man stryper yttrandefrihet, begränsar friheter och inskränker mänskliga rättigheter. Siktet är inställt på att göra situationen permanent, med viruset som förevändning och täckmantel.

Öppenhet och transparens är två av de viktigaste medel vi har för att kväsa virusets framfart. I demokratiska stater flödar informationen fritt och man kan snabbt agera med effektiva åtgärder. Tvärtemot detta är autokratens tendens att i första hand förneka problemen – och det gäller inte bara Xi Jinping, i Kina. 

I Iran förnekade myndigheterna smittan under lång tid, så till den grad att hälsominister Iraj Harirchi kunde stå synligt sjuk på en presskonferens och förneka mörkläggningen. Senare testade han själv positiv för Covid-19. 

I Thailand hotades de som kritiserade regeringens hantering av utbrottet med fängelsestraff. I Belarus censurerar Aleksandr Lukasjenko alla data om virusspridning. 

I den socialistiska härdsmältan Venezuela har man varken vilja eller kapacitet att rapportera ordentligt. I Egypten greps visselblåsare och demonstranter samtidigt som generalissimo Abd al-Fattah al-Sisis första reaktion var att skicka sin hälsominister till Kina. 

Autokratens förnekelse kan även ta sig uttryck i total misstro mot expertisen. I Brasilien avfärdar president Jair Bolsonaro viruset som ”en vanlig förkylning” och i Nicaragua kallade sandinistregimen ut folket på gatorna för att hålla kärleksmanifestationer.

När smittan väl är konstaterad, trots mörkläggning, är det dags att skylla på yttre fiender. I USA skyller Donald Trump på Kina. 

Kinesiska och ryska påverkansoperationer sprider konspirationsteorier om viruset som en amerikansk uppfinning. En autokrat och en populist är beroende av att ständigt identifiera nya fiender, med konflikt som källa till legitimitet.

Oavsett officiell retorik så använder autokraterna pandemin för att ytterligare befästa den egna makten. I Egypten vägrar Abd al-Fattah al-Sisi att skydda de över hundratusen människor som sitter fängslade från även i normalfall undermåliga förhållanden. Många av de fängslade är politiska fångar.

Filippinernas Rodrigo Duterte har utlyst ett undantagstillstånd på sex månader. Det är längre än något annat land. Han vill mer effektivt kunna fortsätta med sin auktoritära enmansshow. 

Närmast oss, i Ungern, har Viktor Orbán slutligen avskaffat det lilla som fanns kvar av demokrati. Han kan nu regera med dekret (eller diktat – som i ordet diktatur) och ignorera parlamentet på obestämd tid. Val ska inte hållas och dissidens ska bestraffas med fängelse. 

Diktaturen Ryssland tar ännu ett steg mot totalitär kontroll av medborgarna. I Moskva införs en passersedel med elektronisk kod. 

Alla ryska invånare måste registrera sig för att få koden, som man därefter är skyldig att visa upp varje gång man rör sig utomhus. Parlamentet har i all hast och i skymundan ”nollställt” Vladimir Putins ämbetsperioder så att han ska kunna vara president under resten av sin livstid. 

Ledare med despotisk läggning, i såväl demokratiska som auktoritära stater, använder coronaviruset som ursäkt för att införa åtgärder som i vanliga fall skulle betraktas som omöjliga. Demokrati, frihet och öppenhet i världen har minskat under många år i rad, men pandemin riskerar att allvarligt accelerera den negativa trenden. 

Krissituationen ger auktoritära krafter ännu mer spelrum. Självklart är vissa begränsningar berättigade, men de måste vara tydligt temporära, demokratiskt förankrade och vara baserade på expertkompetens. Syftet är viktigt. Den demokratiska kontrollen är nödvändig.

Två skolboksexempel på demokratisk, öppen och snabb hantering av viruset är Taiwan och Sydkorea. Båda länderna har tacklat spridningen genom transparent informationsspridning och omfattande smittspårning. 

Sydkorea och Taiwan visar att Kinas drakoniska (och försenade) åtgärder inte nödvändigtvis är bäst. Det tål även sägas att den demokratiska och oberoende staten Taiwan fortfarande nekas inträde i världshälsoorganisationen WHO eftersom den kinesiska kommunistdiktaturen hindrar detta. Trots detta klarar man av att begränsa spridningen.

Den svenska regeringen inledde genom Ann Lindes utrikespolitiska deklaration, den 12:e februari 2020, en omfattande demokratisatsning i svensk utrikes och biståndspolitik. Det känns som en evighet sedan, men satsningen har bara ökat i sin relevans.  

Det bästa sättet att avstyra framtida pandemier är att verka för demokratiskt styrda länder med fri information och starkt medborgerligt ansvarsutkrävande. När pandemin har ebbat ut kommer vi att vakna i en värld med mindre frihet, och mer förtryck. 

Redan nu måste vi förbereda oss på tiden efter pandemin. Den svenska regeringens demokratisatsning får inte sättas på undantag. Utmaningarna kommer växa och inte minska som en konsekvens av coronaepidemin.

Även om det svenska en-procentmålet för biståndet står sig, så kommer den svenska bruttonationalintäkten troligen minska. Därigenom minskar också det belopp som motsvarar en procent. 

Sveriges bistånd kommer att se nedskärningar även med bibehållet en-procentmål. Då måste regeringen göra prioriteringar. Man bör kraftigt minska sitt stöd till despotiska regeringar och deras institutioner. 

De som har dragit nytta av pandemin för att avskaffa friheter ska inte ha mer svenskt bistånd. De som kämpar emot förtryck ska ha vårt stöd. 

Vi kommer att behöva ge stöd till försvarare av mänskliga rättigheter ännu mer än förut.  Vi kommer att behöva förebygga och starkt reagera på valprocesser som inte är fria och rättvisa. 

Vi kommer att behöva ge stöd till fria medier. Vi kommer att behöva öka våra kontakter med demokratisk opposition, och minska våra kontakter med skurkregimer och deras hantlangare. 

Det är som bekant viktigt att i alla lägen hålla händerna rena.

Martin Ängeby, Generalsekreterare, Silc