Go to main navigation
max-range-mikael-sandberg.jpg

I vanliga demokratiindex bedöms dagens länder i dag hårdare än tidigare vilket ger uppfattningen att demokratin skulle ha försämrats, trots att en faktisk förändring inte går att styrka, skriver statsvetarna Max Rånge och Mikael Sandberg vid Högskolan i Halmstad.

debatt

Demokratins kris överdrivs – i själva verket ökar antalet demokratier

Att demokratin skulle vara i kris i världen är ett vanligt påstående i debatten. Men att antalet demokratier skulle ha minskat det senaste decenniet stämmer inte – i själva verket har de ökat. Det skriver forskarna Max Rånge och Mikael Sandberg som kartlagt alla länders politiska system år 1789-2019.

MaxRange är ett dataset som anger demokratinivå och institutionell regimtyp baserat på en 100-gradig skala där regimtyp/värde anges för alla världens nuvarande och tidigare stater och varje månad från år 1789 tills dags dato. Datasetet är skapat av Max Rånge, forskare med statsvetarbakgrund och är vidareutvecklat tillsammans med Mikael Sandberg, professor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad.

MaxRange, MR, har ett delvis annorlunda upplägg och bygger på en annan metodologi än de flesta andra demokratimått som förekommer i debatten. Den största skillnaden är att graden av demokrati i första hand baseras på formella och väl definierade kriterier, och i andra hand på informella kriterier som i högre grad kan vara godtyckliga och föränderliga över tid. 

MaxRange lägger stor vikt vid formerna för ett politiskt beslut, inte dess innehåll. De viktigaste formella kriterierna är: 

1) Väl fungerande politisk konkurrens.

2) Fria och legitima val.

3) Efterlevnad av grundläggande politiska rättigheter.

4) Efterlevnad av konstitutionell maktdelning.

Utifrån dessa grundläggande kriterier kan i princip ett lands grundläggande demokratinivå anges, i vårt fall genom en övergripande 5-gradig skala (kvalificerad demokrati, svag (val) demokrati, falsk demokrati, basalt auktoritär eller despotism).

Informella kriterier betonas starkare i dag

Informella kriterier för demokrati som till exempel kan röra bredare medborgerliga rättigheter, ekonomisk/social jämlikhet, politiskt deltagande, svagt/logistiskt bristfälligt samhälle eller grad av korruption med mera, påverkar i mindre grad. Hur väl ett land efterlever dessa informella kriterier kan, enligt MaxRange, påverka demokratiläget inom en demokratinivå eller i vissa fall mellan kvalificerad och svag demokrati, men det är nästan aldrig avgörande för en bedömning om ett land är demokrati eller en icke-demokrati. 

Informella kriterier har med tiden haft en tendens att betonas allt starkare i flera andra demokratimått, vilket leder det till att den historiska jämförelsen haltar. Dagens länder bedöms sålunda hårdare än tidigare vilket ger uppfattningen att demokratin skulle ha försämrats även när en faktisk förändring inte går att styrka.

Enligt MaxRange ska ett land som uppfyller de viktigare kriterierna för demokrati inte kunna falla alltför långt i demokratinivå av sämre efterlevnad i mindre viktiga kriterier. Detta gäller även motsatt; ett land som inte uppfyller de viktigare demokratiska kriterierna kan aldrig kompensera för detta genom att till exempel vara ett jämlikt, väl fungerande eller progressivt samhälle.

Ingen märkbar försämring på sikt

När demokratins kris kommer på tal så brukar det framhävas att tillväxten av nya demokratier stannat upp och att fler länder är i demokratisk kris i dag än tidigare. Detta är ju i sig inte alls underligt. Ju färre länder som inte är demokratiska, ju färre finns det att demokratisera, och de som är kvar är inte sällan de svårare fallen. Och ju fler länder som faktiskt blivit demokratiska, desto fler svaga och instabila demokratier bör det finnas. 

För att jämföra hur god den demokratiska utvecklingen varit över tid så bör den sättas i relation till utgångsläget. Bortsett från de allra första åren efter murens fall år 1989 så har till exempel tillväxten av nya demokratier från förekommande icke-demokratier egentligen inte märkbart försämrats på sikt, och inte heller andelen förlorade demokratier från existerande.

Även svaga demokratier är demokratiska

Dock kan även MaxRange påvisa att det skett en olycklig tendens att både antalet och andelen svaga demokratier har ökat, och då detta är den enskilt mest avgörande faktorn för demokratisk instabilitet så gör det att många sannolikt kommer fortsätta att ligga i farozonen. Å andra sidan ska det betonas att även svagare demokratier är i grunden demokratiska, och dem inräknat så har det totala antalet demokratier i världen snarare ökat sedan 2005/2006 då demokratin ofta hävdas ha legat på sin hittills högsta nivå i världen.

Dessutom är det tydligt så att de flesta länder som går från kvalificerad demokrati till svag demokrati, i efterföljande steg återvänder till starkare kvalificerad demokrati. Detta visar sig också omräknat i befolkning som lever i demokratier. Det är mycket tydligt så att fler lever i demokrati totalt sett i dag än omkring år 2005. Det gäller dock inte för kvalificerade demokratier, men den övervikt i minskning av befolkning i kvalificerade demokratier utgörs ungefär till två tredjedelar av ett land, Indien, vars övergång från kvalificerad demokrati till svag demokrati gör att ungefär 1,5 miljarder färre lever i kvalificerad demokrati i dag än 2005.

Auktoritära stater fortsätter att minska

Ytterligare en avgörande positiv utveckling som oftast missas helt i den allmänna debatten är att antalet auktoritära stater mycket tydligt har minskat och fortsätter alltjämt att göra så. MaxRange har i detta avseende en mer detaljerad uppdelning än flera andra demokratiindex där man ofta målar upp en svartvit bild av länder som antingen demokratiska eller auktoritära, 

I och för sig anger Freedom house visserligen vissa länder som ”delvis fria”. Denna kategori är dock alltför svårtydlig då den inbegriper såväl icke-demokratiska länder som bristfälliga, men likväl, fungerande demokratiska stater. I MaxRanges data så finns en tydlig mellankategori avskild från svaga demokratier, benämnd ”falska demokratier”. Flera tidigare auktoritära länder har på senare tid gått till denna mellankategori. Och ser man till historisk erfarenhet så kommer de flesta av dessa att i nästa steg gå till demokrati (svag eller kvalificerad).

Antalet demokratier ökar

Den allmänna uppfattningen att demokratin skulle gått tillbaka i 13 eller 14 år i rad efter 2006 (ett påstående som främst drivs av Freedom house) bör starkt ifrågasättas. MaxRange finner snarare med goda belägg att antalet demokratier generellt sett ökat under perioden. Utvecklingen för kvalificerade demokratier har dock generellt varit mer negativ.

År 2019 minskade dock antalet demokratier något, däremot verkar trenden i minskade antal kvalificerade demokratier ha avtagit. Vad gäller antalet auktoritära stater i världen så har de totalt sett minskat de senaste 13 åren, och särskilt tydligt de senaste fem åren, år 2019 inräknat.

Max Rånge

Mikael Sandberg