Go to main navigation
martin-uggla.jpg

Martin Uggla, ordförande Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.

Foto: Foto: Privat

Demokratistöd till Ryssland främjar svensk säkerhet

En demokratisk utveckling i Ryssland gynnar säkerheten i vårt närområde. Därför är det olyckligt med de nedskärningar som skett i demokratibiståndet till Ryssland. Det skriver Martin Uggla, ordförande, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.

Det förs för närvarande en aktiv säkerhetspolitisk diskussion i Sverige, med huvudsakligt fokus på det potentiella militära hotet från Ryssland. Ett av de senaste exemplen på detta kunde vi notera strax före jul när frågan om uthyrning av hamnar på Gotland och i Karlshamn till byggandet av en ny rysk gasledning stod i centrum för debatten.

Direkt kopplade till denna diskussion är de förslag som nyligen förts fram från flera håll – bland annat i samband med Folk och försvars årliga rikskonferens – om att kraftigt höja det svenska försvarsanslaget. Det vore dock olyckligt om den svenska säkerhetspolitiken i förhållande till Ryssland inskränktes till att bara handla om svenska försvarskostnader.

Drastiskt försämrad människorättssituation

Ett av de områden som borde ägnas mer uppmärksamhet är den drastiskt försämrade människorättssituationen i Ryssland och de säkerhetspolitiska konsekvenser som denna har för Sverige. Den ryska regimens aggressiva beteende mot Ukraina och totala ignorans av folkrättsliga åtaganden på den internationella arenan är en uppenbar spegelbild av de människorättsbrott man kontinuerligt gör sig skyldig till mot oliktänkande inne i Ryssland.

Ett demokratiskt Ryssland, där mänskliga rättigheter respekteras, skulle däremot knappast utgöra något som helst hot mot varken vår eller någon annans säkerhet.

I regeringens nyligen publicerade skrivelse Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik konstateras förvisso det tydliga sambandet mellan mänskliga rättigheter och säkerhet. Man skriver bland annat följande: ”Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer utgör grunden för det breda säkerhetsbegrepp och den regelbaserade säkerhetspolitiska ordning som inte minst den europeiska säkerheten är byggd på. När dessa rättigheter, principer och normer undergrävs utgör det således ett säkerhetspolitiskt hot mot Sverige och Europa”.

Kraftiga nedskärningar av demokratibiståndet

Regeringens kunskap om detta samband omsätts emellertid inte i någon större utsträckning i praktisk handling, åtminstone inte i förhållande till Ryssland.

I mitten av 2000-talet stöttade Sverige den ryska demokratirörelsen – det vill säga de modiga krafter som försöker kämpa emot Vladimir Putins auktoritära styre – med ungefär 100 miljoner kronor per år. Sedan skars stödet ner drastiskt i flera omgångar, först av Göran Perssons socialdemokratiska regering, sedan av Alliansregeringen. Paradoxalt nog ägde nedskärningen rum parallellt med att Putins förtryck ökade, således just när stödet behövdes som mest.

På senare år har det svenska demokratistödet till Ryssland åter höjts en del – 2015 låg det på 57 miljoner – men det ligger alltså fortfarande långt under tidigare nivåer.

Utrikesminister Margot Wallström har vid ett flertal tillfällen kritiserat tidigare nedskärningar och beskrivit dessa som ”okloka”. I en enkät inför riksdagsvalet 2014 förespråkade regeringspartnern Miljöpartiet en ordentlig höjning av stödet, ”i ett första skede till 2004 års nivå, det vill säga 110 miljoner kronor per år”. Och i juni 2016 biföll en enig riksdag ett förslag från Liberalerna om att det svenska stödet till demokratiska krafter i Ryssland bör öka.

Men den rådande enigheten fick märkligt nog inte något påtagligt genomslag i regeringens budgetproposition inför 2017. Istället valde regeringen återigen att låta demokratistödet ligga kvar på en låg nivå.

En promille till demokratistöd

Värt att notera är att det aktuella demokratistödet är försvinnande litet i jämförelse med det svenska försvarsanslaget, som uppgår till drygt 40 miljarder kronor per år. En blocköverskridande försvarsuppgörelse som träffades 2015, just med hänsyn till det upplevda ökande hotet från Ryssland, resulterade i ett ytterligare tillskott på två miljarder kronor årligen.

Samtidigt är alltså de medel som varje år satsas på demokratifrämjande insatser i Ryssland begränsade till några tiotal miljoner kronor, således bara en dryg promille av det totalbelopp som läggs på att värna Sveriges säkerhet. Även en kraftig höjning av demokratistödet till Ryssland – något som skulle kunna ge mycket positiva resultat i termer av ökad säkerhet – kan alltså genomföras med hjälp av en marginell omdisponering av den svenska säkerhetspolitikens samlade resurser.

Regeringen inser uppenbarligen att de mänskliga rättigheterna har säkerhetspolitisk relevans. Det är nu hög tid att man manifesterar denna insikt genom en kraftig höjning av demokratistödet till Ryssland.

Martin Uggla, ordförande, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter