Go to main navigation
Luis Larrea

Luis Larrea är kritisk mot EBA:s senaste rapport om budgetstöd, och tycker den måste ses i ett större sammanhang.

Foto: Åse Bengtsson Helin

debatt

Ensidig rapport om budgetstöd

Att analysera budgetstöd endast utifrån ett ekonomiskt perspektiv är missvisande. Det behövs en mer omfattande bild. Dialog om demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, miljö och antikorruption är en avgörande för att åstadkomma ett effektivt bistånd, skriver Luis Larrea.

Forskaren Geske Dijkstras rapport om budgetstöd, som gavs ut av Expertgruppen för Biståndsanalys EBA, ger en intressant inblick i hur budgetstöd har utvecklats, eller rättare sagt avvecklats, inom det internationella biståndet. Orsaken påstås inte vara på grund av bristande effekter, tvärtom har budgetstödet enligt författaren, och några andra utvärderingar som nämns i rapporten, varit en av de mest effektiva biståndsformerna som har bidragit till fattigdomsminskning.

Författaren påstår att orsaken till avvecklingen av budgetstöd handlar om bristande tilltro till mottagarländernas ägarskap, bristande harmonisering mellan givarna och att det ursprungliga målet för budgetstöd (att minska fattigdom genom ett ekonomiskt stöd) med tiden har kompletterats med flera mål som mänskliga rättigheter, demokrati och antikorruption. Författaren rekommenderar därför att budgetstöd inte ska blandas med politisk dialog som ställer krav på demokrati, mänskliga rättigheter och antikorruptionsarbete, utan det ska hållas som ett rent ekonomiskt stöd för att minska fattigdom.

Att biståndsgivarna avvecklar budgetstödet trots att det påstås åstadkommit positiva effekter väcker flera frågor. Varför skulle givare ta bort något som fungerar bra? Är det så att målet med att minska fattigdom genom ekonomiskt stöd ska hållas särskilt från den politiska dialogen om demokrati, mänskliga rättigheter och antikorruption? Vems ägarskap pratar vi om: mottagarländernas regeringar eller fattiga och diskriminerade människor?

Utifrån vad vi ser i världen är det självklart att fattigdom är relaterad till resursfördelning och tillgång till socialtjänster som i grund och botten är avhängiga ett demokratiskt system och respekt för mänskliga rättigheter. Att betrakta budgetstödet som ett renodlat ekonomiskt bistånd är att driva ett slags ”ekonomiskt humanitärt bistånd” som saknar ägarskap hos människor som lever i fattigdom. Allt sköts genom Finansdepartementet medan fattiga och diskriminerade människor betraktas som objekt.

Rapporten nämner inte om det i mottagarländerna finns årliga utvecklingsplaner som godkänns och utvärderas av fattiga människor, det nämns inte heller om det finns budgetlagar som kan integrera budgetstödet i landets finansplanering. Verkligheten visar att sådana planer ofta inte finns och genom teknikaliteter i budgetlagar kan budgetstöd lätt gömmas undan.

Att driva dialog om demokrati, mänskliga rättigheter och antikorruption är ett sätt att göra fattiga människors röster hörda. Dialogen bör vara en del av alla typer av bistånd. Att bara förlita sig på en regerings goda vilja, när vi vet att det förekommer korruption, att det finns svaga institutioner och politiken har blivit en affärsverksamhet, leder lätt till att budgetstödet hamnar i fel händer. Det kan till exempel skapa den typ av beväpnade grupper som just nu attackerar protesterande studenter i Nicaragua, eller skapa människor som är beroende av statligt bidrag som kan manipuleras inför valprocesser eller sociala protester.

Rapporten lyfter positiva effekter men säger ingenting om budgetstödets hållbarhet, till exempel om mottagarländerna har gradvis tagit över kostnader som finansierats med budgetstöd. Vilket bistånd som helst måste ha strategier för att skapa hållbarhet. Detta görs genom att förstärka institutioner, öka ägarskap hos fattiga och diskriminerade, kämpa mot korruption och etablera ett fungerande rättssystem, vilket är möjligt genom dialog mellan parterna.

Att beskriva och analysera budgetstödet endast utifrån ett ekonomiskt perspektiv är missvisande. Det behövs en mer omfattande bild som tar hänsyn till olika typ av bistånd och analysera de relationer/synergier som förekommer.

Dialog om demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, miljö och antikorruption är en avgörande för att åstadkomma ett effektivt bistånd. Ett effektivt bistånd är det som skapar hållbara förändringar och har ett utfasningsplan. Det handlar inte bara om att ge pengar utan det krävs starka institutioner och att samhällstjänster grundas i ett demokratiskt system.

Luis Larrea