Go to main navigation
Dima Litvinov
Leder Greenpeace havskampanj

Parul Sharma
Sverigechef Greenpeace

Svenska regeringen har hittills varit tystlåten om vilken ambition Sverige har gällande det globala havsskyddet och varit passiv i sitt stöd för ett starkt slutavtal, skriver Dima Litvinov och Parul Sharma från Greenpeace.

Foto: Greenpeace

debatt

Ett globalt havsavtal kan rädda haven – men Sverige står passiva

Livet i havet är akut hotat. Men förhandlingarna om ett ”Parisavtal för haven” kan potentiellt revolutionära vår förvaltning av nära hälften av jordens yta – men Sverige står passiva. Vi kräver nu aktivt engagemang av nya utrikesministern Ann Linde, skriver Greenpeace.

Nya kvastar sopar bäst, säger ett ordspråk. Utrikesdepartementet har just fått en ny kvast – Ann Linde som ny utrikesminister. Vi hoppas verkligen att Ann Linde kommer att ta i ordentligt och städa upp det något dammiga engagemang som Sverige hittills har visat i de största folkrättsliga förhandlingarna på länge: FN:s förhandlingar om ett globalt havsavtal – “Ett Parisavtal för haven”.

Avtalet, vars officiella namn är Avtal om skydd av marint biologisk mångfald utanför nationell jurisdiktion, och som just genomgått sin näst sista förhandlingsrunda i New York, kan potentiellt revolutionära vår förvaltning av nära hälften av jordens yta.

Större områden måste bli havsreservat

Livet i havet är i dåligt skick. I nästa vecka kommer IPCC:s specialrapport om havens tillstånd och i somras presenterades en rapport av en FN-tillsatt vetenskapligt panel om biologisk mångfald som beskriver en snabb försämring av förutsättningar för att marina organismer och ekosystem att fortleva.

Forskarna noterar att nära hälften av världens korallrev har försvunnit, att 93 procent av fiskbestånden är överutnyttjade eller nyttjas på gränsen till ohållbarhet, och att bestånden av marina ryggradsdjur har minskat med 35 procent sedan 1970.

Rapporten drar slutsatsen om vad vi måste göra för att vända om denna nedåtgående trend – nämligen avsätta större områden av världshaven som havsreservat. Detta rimmar väl med den rådande vetenskapliga samsyn som finns om behovet av skyddade havsområden som täcker minst 30 procent av havsytan. Detta mål antogs även i en resolution av Internationella naturvårdsunionen IUCN 2016.

Inget skydd för livet i haven

Hittills har dock mindre än en procent av internationellt vatten har fått ordentlig skydd. Anledning är främst bristen på globala institutioner och processer.

Internationellt vatten regleras av FN:s generalförsamling genom FN:s Havsrättskonventionen, United Nation Convention on the Law of the Seas , UNCLOS. FN har etablerat en rad organisationer för att reglera vissa ekonomiska aktiviteter som fiske, gruvdrift och sjöfart.

Det finns dock inga avtal, regelverk eller FN-organ som har som syfte att skydda livet i havet. Det är som om vi i Sverige inte hade stiftat några naturskyddslagar eller etablerat någon miljömyndighet.

För att täcka denna lucka tillsatte FN en process för att ta fram ett nytt regelverk för att ge skydd till livet i havet utanför nationella gränser. Om förhandlingarna lyckas, kommer vi att få nya institutioner med ett mandat att etablera marina reservat och införa skyddsåtgärder.

Motstånd mot avtal – Sverige passiva

Tredje och näst sista rundan i förhandlingarna har precis avslutats och det finns grunder för oro att processen inte kommer att leda till ett tillräckligt starkt avtal. Detta på grund av motstånd till det nya regelverket från ett fåtal stater.

Länder som Norge, Island och Ryssland propagerar för att bibehålla den existerande splittrade och ineffektiva förvaltningen och ifrågasätter behovet av ett storskaligt nätverk av havsreservat. Dessa nya organ ska, enligt motståndarna, bara ha en rådgivande roll. Etablering av reservat och skyddsåtgärder ska fortsätta att ligga på regional och sektor-baserad nivå. Business as usual, med andra ord.

Det är avgörande att Sverige och andra progressiva länder stärker sin position innan den fjärde, och troligen sista, förhandlingsrundan i vår.

Utrikesministern har prioriterat annat

Svenska regeringen har hittills varit tystlåten om vilken ambition Sverige har gällande det globala havsskyddet och varit passiv i sitt stöd för ett starkt slutavtal. Det lilla som har presenterats är oroväckande, då den svenska utgångspunkten inte verkar vara att öka skyddet för livet i havet utan snarare att minimera förändringar av dagens regelverk.

Vi har inte heller sett något diplomatiskt engagemang för att uppmana andra länder att ta en positiv ställning till det nya havsavtalet. Utrikesministern, som är ytterst ansvarig för att leda och koordinera beredningen av Sveriges position, har valt att prioritera andra frågor i svenska diplomatiska insatser.

Detta står i stark kontrast till hur andra progressiva länder har agerat:

Storbritanniens regering annonserade tydligt att de vill se en tredjedel av havet skyddat till 2030, och att detta anses vara “en nyckeldel av vår 25-årsplan för miljön”. Storbritanniens parlament slog fast att regeringen bör arbeta för ett “Parisavtal för havet” och att “Storbritannien bör använda högsta regeringsnivå, inklusive utrikesministern, för att mobilisera dess diplomatiska nätverk för att aktivt förespråka sina mål för havsskydd”. Utredningen välkomnar även särskilt “ministerns bilaterala diplomatiska ansträngningar med Norge”.

Liknande utspel har gjorts av regeringar och parlamenten i Tyskland, Belgien och Frankrike.

Så bör Ann Linde agera

Vi hoppas att vi inom kort kan få se den nya utrikesministern genomföra en mer progressiv och aktiv politik där Sverige också använder sin starka internationella ställning för att skydda livet i havet. En bra början skulle vara att:

– Liksom Storbritanniens regering ge en tydlig signal om att Sverige anser att det ska skapas ett storskaligt nätverk av marina reservat (30 procent till 2030).

– Tydligt stödja ett ”Parisavtal för haven” – ett starkt havsavtal, som inkluderar en robust institutionell struktur med mandat att etablera marina reservat på internationellt vatten.

– Ge en försäkran och bevis på att det görs diplomatiska ansträngningar, inte minst mot våra nordiska grannländer, i syfte att påverka deras position i riktning för ett stöd av ett starkt avtal.

– Ge en försäkran om att Sverige gör ansträngningar inom EU-COREPER-diskussioner för att stärka EU:s positionen i förhandlingarna i riktningen mot ett starkt avtal.

Vi hoppas att den nya kvasten på utrikesdepartementet leder till en bra och nystädad utrikespolitik för levande hav, som vi tillsammans kan vara stolta över att visa upp.

Dima Litvinov, leder Greenpeace havskampanj

Parul Sharma, Sverigechef Greenpeace