Go to main navigation
fjellner.jpg

Christofer Fjellner (M) kritiserar Vänsterpartiet och Miljöpartiet för hur de försvårar för länder att få tullättnader till den europeiska marknaden.

Foto: Europaparlamentet

DEBATT

Vänsterns EU-protektionism håller länder kvar i fattigdom

EU:s frihandelsprogram skulle kunna hjälpa fler länder lyfta sig ur fattigdom, men den protektionistiska vänstern står i vägen. Det skriver Christofer Fjellner, moderat ledamot i Europaparlamentet.

Frihandel är ett av de bästa sätten att lyfta länder ur fattigdom. Sverige var i mitten av 1800-talet ett av Europas fattigaste länder, men genom modiga och framåtsyftande reformer, som att liberalisera och öppna upp ekonomin och tillåta frihandel, började Sverige sin välståndsresa. Det är en resa som alltjämt pågår och som gjort Sverige till ett av världens rikaste länder.

Det här är ett perspektiv jag har burit med mig under alla mina 15 år i Europaparlamentet och i mitt jobb i utskottet för internationell handel. Jag har också varit Europaparlamentets ansvarige för EU:s handelsrelationer med fattiga länder. Centralt i det här sammanhanget är det allmänna preferenssystemet, GSP, som ger tullättnader för fattiga länder.

GSP är något av kronjuvelen i EU:s handelspolitik, men också i vår biståndspolitik, även om det inte formellt sett sorteras under det politikområdet. Fastän liknande program finns hos de flesta andra OECD-länder sticker EU:s program ut. Det är mer generöst och har ett tydligare utvecklingsfokus.

Värdet av våra tullättnader är större än USA:s, men framförallt är de särskilt generösa i sektorer, som textilier, som är viktiga för många fattigare länder. Bortsett från Kanada och Japan är EU den enda av världens stora ekonomier som ger de minst utvecklade länder helt tull- och kvotfritt tillträde till den europeiska marknaden.

Frihandel med hållbarhetsfokus

Men det som särskilt urskiljer EU:s GSP från motsvarigheten i andra länder är delprogrammet GSP+. Det ger tullfrihet på samma produkter som medelinkomstländer får tullättnader på. Men med ett villkor, att länderna ratificerar och implementerar 27 internationella konventioner om miljöskydd, grundläggande skydd för arbetstagare, mänskliga rättigheter och styrning på rättsstatens grund.

EU ger alltså tullättnader som är bra för den ekonomiska utvecklingen i utbyte mot reformer inom andra områden, som gör utvecklingen hållbar.

Man skulle kunna tänka sig att politiska krafter till vänster är odelat positiva till ett system som innebär att länder får hjälp att resa sig ur fattigdom. Men så är det inte. När EU just nu genomför en översyn av GSP-programmet som infördes 2014 måste det försvaras mot en ohelig allians av välmenande vänsterkrafter och protektionister som vill omskapa programmet.

Av olika anledningar men med samma resultat om de lyckas, vill de ställa så höga krav på mottagarländerna att det i praktiken blir svårt för dem att kvalificera sig till programmet. Det gynnar ingen, allra minst lokalbefolkningen som förblir både fattig och förtryckt.

Global protektionistisk trend

Det är tyvärr inte första gången vänstern försöker förhindra politiska reformer som syftar till att hjälpa länder att utvecklas ekonomiskt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har röstat emot att ge Bolivia, Armenien, Costa Rica, Cap Verde, Ecuador, Filippinerna, Mongoliet, Peru, Paraguay, Kazakstan Pakistan, Myanmar och Sri Lanka tillgång till GSP+.

Samma två partier har röstat emot frihandelsavtal med Georgien Namibia, Swaziland, Botswana, Sydafrika, Lesotho och Mocambique och Ghana. Till och med när kriterier för arbetstagares rättigheter och miljön inkluderas.

Det är uppenbart att den amerikanska protektionismen inte är ett isolerat fenomen, utan del av en större global trend som också innefattar Europa. EU-kommissionen, under handelskommissionär Cecilia Malmströms ledning, införde för någon månad sedan skyddstullar mot ris från Kambodja och Myanmar  för att skydda italienska risbönder.

Christofer Fjellner (M)
Ledamot i Europaparlamentet