Go to main navigation
martin-uggla.jpg

Martin Uggla, ordförande för Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, menar att Sverige i nästa biståndsstrategi bör utöka stödet till Rysslands demokratikämpar.

Foto: Foto: Privat

DEBATT

Ge inte Putin vetorätt över de mänskliga rättigheterna!

Det är snart dags för Sveriges regering att leverera en ny biståndsstrategi för Ryssland. Regeringen bör utöka stödet, som behövs mer än någonsin, till Rysslands modiga människorättsförsvarare, skriver Östgruppens ordförande Martin Uggla.

Sveriges regering bör i sin nya biståndsstrategi för Ryssland besluta om ett utökat stöd till den ryska demokratirörelsen, och särskilt prioritera dess modigaste företrädare. Stödet är effektivt, det behövs mer än någonsin och det är folkrättsligt legitimt oavsett vad Vladimir Putins auktoritära regim gör för att hindra det.

Med hjälp av en alltmer repressiv lagstiftning försöker den ryska regimen tysta kritik och passivisera landets befolkning. Det sker bland annat genom allvarliga inskränkningar av såväl yttrande- som  mötes- och föreningsfriheten. De offentliga protester som ändå genomförs möts ofta med brutala ingripanden av polis, som inte drar sig för att urskiljningslöst misshandla och fängsla fredliga demonstranter.

Var med och försvara ett oberoende civilsamhälle

En nyckelroll i kampen mot det eskalerande förtrycket spelas av den ryska människorättsrörelsen, som bland annat dokumenterar övergrepp och bistår repressionens offer, men också väcker engagemang genom att upplysa människor om deras rättigheter. Man försvarar på så sätt det oberoende civilsamhället, samtidigt som man själv intar en viktig position i mobiliseringen av detsamma. Att tusentals människor gång på gång manifesterar sitt ställningstagande för demokrati – trots de personliga risker som detta medför – visar att arbetet är effektivt och framgångsrikt.

Men det oberoende civilsamhället har under senare år också hamnat i fokus för regimens repression, just för att dess potential att kanalisera och mobilisera motstånd upplevs som ett reellt hot mot Vladimir Putins auktoritära styre. Flera särskilda lagar som försvårar civilsamhällets förutsättningar att verka har införts, bland annat med syfte att strypa dess finansiering.

Den så kallade agentlagen innebär exempelvis att samhällsengagerade organisationer som tar emot pengar från utlandet stämplas som ”utländska agenter”, vilket i det allmänna medvetandet uppfattas som liktydigt med landsförrädare. 

Symptomatiskt i sammanhanget är att agentlagen i första hand tillämpats mot organisationer som verkar för mänskliga rättigheter. På så sätt försöker Putin alltså försvåra utländsk finansiering av människorättsarbetet i Ryssland. 

En kompletterande lag används för att stämpla utländska organisationer som ”oönskade”, och siktar främst in sig på viktiga givarorganisationer som bidrar med omfattande ekonomiskt stöd till ryska regimkritiska initiativ och organisationer. Enligt lagen förbjuds alla former av samröre med dessa oönskade organisationer. I grunden handlar alltså även detta om att begränsa den ryska demokratirörelsens internationella kontakter och finansieringsmöjligheter.

Fortsätt reta regimen

För de ryska aktivisterna är riskerna stora. Att bryta mot de aktuella lagarna kan medföra kännbara böter och fängelsestraff. Flera personer har också utsatts för rättsliga åtgärder, och lagarna har därmed i viss mån fått avsedd effekt. Men detta beror dessvärre också på att vissa givarorganisationer av förment välvilja dragit ner på sitt stöd till politiskt känsliga insatser, och istället prioriterat mindre kontroversiella projekt. 

Också i den svenska debatten om Rysslandsstödet har en del aktörer emellanåt argumenterat för att det är bättre att satsa på verksamhet som inte retar regimen och därför enklare kan genomföras. Detta argument har dykt upp på nytt i diskussionen inför regeringens antagande av en ny strategi för Sveriges stöd till Ryssland gällande den kommande femårsperioden. Ett sådant defensivt agerande från Sveriges sida skulle dock innebära ett stort svek mot de allra modigaste människorna inom den ryska demokratirörelsen, som istället borde ges betydligt större ekonomiskt stöd än i dag. 

Stå upp för internationell rätt

För riskerna till trots så fortsätter de ryska människorättsförsvararna sitt viktiga och resultatbringande arbete, och de vägrar låta sig stoppas av den inhemska repressiva lagstiftningen. De hittar kreativa lösningar som gör det praktiskt möjligt att fortsätta ta emot finansiellt stöd, även om regimen försöker stoppa det. Det är därvid viktigt att notera att de har den internationella rätten på sin sida.

Enligt en särskild FN-deklaration från 1998 har människorättsförsvarare nämligen rätt att söka utländsk finansiering till sin verksamhet utan att drabbas av repressalier eller diskriminerande åtgärder. En resolution i FN:s människorättsråd från 2013 stärker ytterligare detta skydd. Agentlagen strider också mot såväl Europakonventionen som FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna, där bland annat föreningsfriheten garanteras. 

Ryssland har åtagit sig att följa ovan nämnda konventioner. Och människorättsförsvarare som drabbas av repressalier kommer därför med största sannolikhet att få upprättelse även om de kortsiktigt kan råka illa ut. I väntan på det behöver de dock fortsatt ekonomiskt stöd.

Mot denna bakgrund är det särskilt viktigt att Sverige och andra demokratiskt sinnade länder står upp för internationell rätt genom att fortsätta ge legitimt finansiellt stöd till människorättsarbetet i Ryssland. 

Om Putin istället tillåts stoppa stödet med hjälp av sin repressiva lagstiftning ger man honom i praktiken en oacceptabel vetorätt över de mänskliga rättigheterna. 

Martin Uggla, ordförande, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter