Go to main navigation
201508-GBR-04-webb.jpg

Foto: CC

debatt

”Har vi modet att publicera våra misslyckanden?”

Nu ska internationella organisationer leva upp till utmaningen att visa transparens. Men vågar organisationerna låter sig granska så som krävs? Anne-Birgitte Albrectsen, Plan Internationals generalsekreterare, tror att det är förutsättningen för att nå framgång.

När jag lämnade FN för att bli generalsekreterare för Plan International visste jag att ökad transparens kunde bidra till att bygga förtroende. Ökad öppenhet behövs – våra givare kräver det, våra medarbetare behöver det för att göra ett ännu bättre jobb och de barn vi arbetar för kan mer effektivt påverka våra prioriteringar och program.  En av de viktigaste faktorerna för att bygga tillit mellan givare, drabbade människor och organisationer som Plan International är just att transparent redovisa hur medlen används.

I januari föreslog högnivåpanelen för humanitär finansiering att organisationer och givare borde offentliggöra de finansiella detaljerna för det humanitära stödet på en öppen global plattform – detta för att öka tilliten, minska transaktionskostnader och förbättra effektiviteten.

Detta är det senaste i raden av ständigt ökande krav på öppenhet i biståndssektorn. Den gyllene standarden för öppen data sätts av International Aid Transparency Initiative. Men, som andra internationella organisationer, är det bara en del av Plan International som publicerar data till IATI på de bidrag vi mottar och de projekt som vi driver. Det här måste förändras. Organisationer som motsätter sig granskning kommer inte att vara kvar i branschen.

Vi måste också ompröva vad vi verkligen menar med transparens. Är det tillräckligt att publicera detaljer kring de bidrag vi mottar och de program vi levererar? Har vi också modet att publicera våra misslyckanden, nyckeltal, korruptionsfall och styrdokument? Kommer vi att tillåta oss själva att bli jämförda med andra i sektorn? Och kommer det i så fall generera förtroende kring vårt resultat och vår effektivitet, eller avslöja brister?

Ofta är det institutionella givare som dikterar transparenskraven. Min egen resa, från en bilateral givare (Danida), till en multilateral aktör (UNFPA) och vidare till en internationell NGO har dock inte övertygat mig om att aktörerna i biståndsvärlden har svaren när det gäller öppenhet och effektivitet. Alla är vi en del av den strukturella ineffektivitet som stora organisationer dras med, som rigida rapporteringskrav och tung administration.

Internt bidrar öppenhet till ökad effektivitet. Utan tillgång till rätt information kan anställda inte ta de snabba beslut som behövs för att lyckas i vår snabbfotade värld. I många organisationer har jag dock sett hur arbetsdagar går förlorade genom anställdas dubbelarbete, bara för att de inte förstått att liknande problem också hanterades på andra håll i organisationen.

Men även mottagarna av vår verksamhet ska kunna granska oss. Genom att vara mer öppna mot de flickor och pojkar som Plan International vill stärka blir vi mer ansvariga gentemot dem. Deras feedback kan också hjälpa oss att förbättra våra program och det ömsesidiga utbytet kan vidare bidra till att förändra maktrelationen emellan oss. När såväl givare som mottagare ser att vi är ärliga och öppna, också när vi misslyckas, kan vi sedan dra viktiga lärdomar tillsammans.

Anne-Birgitte Albrectsen