Go to main navigation
ingela-holmertz-gs-actionaid-edit.jpg

Dubbla budskap från EU:s medlemsländer kring kvinnlig könsstympning.

Foto: ActionAid Sverige

DEBATT

Ingela Holmertz: EU måste ta sitt ansvar och skydda kvinnor mot könsstympning

Kvinnor som söker sig till EU för att undgå könsstympning nekas ofta asyl. Nu måste EU ta ett gemensamt ansvar för att säkerställa kvinnors mänskliga rättigheter, skriver Ingela Holmertz, generalsekreterare på ActionAid Sverige.

Årligen söker 20 000 flickor och kvinnor asyl i EU från länder där kvinnlig könsstympning (KKS) är vanligt förekommande, så kallade riskländer. Trots att ingreppet bryter mot de mänsk­liga rättigheterna och FN:s barnkonvention, nekas många av dessa flickor och kvinnor asyl i nationella domstolar i EU när de anger KKS som asylskäl. Kvinnlig könsstympning är en global angelägenhet och dess avskaffande är inkluderat i FN:s Globala mål för hållbar utveckling. Ändå tillåter medlemsländerna att avsäga sig ansvaret att skydda kvinnor och flickor från det fruktansvärda övergrepp som kvinnlig könsstympning faktiskt innebär. Nu måste hela EU ta ett samlat grepp kring frågan för att förebygga och stoppa den här skadliga traditionen.

Lagstiftning saknas

Nyligen publicerade ActionAid rapporten ”End the Cut - Mapping and Gapping” som visar att flertalet EU-medlemmar saknar obligatorisk lagstiftning som specifikt riktar in sig på frågan om KKS. Det omnämns visserligen indirekt i olika EU-direktiv, men dessa direktiv liknar ”mjuka lagar”, och fungerar som riktlinjer snarare än fasta principer och har därför har relativt låg effektivitet. Följden blir att tusentals flickor och kvinnor, bosatta i EU, dagligen riskerar att utsättas för detta skadliga övergrepp. Många av de könsstympade kvinnorna är dessutom i om­fattande behov av fysiskt och psykiskt stöd.

Läs rapporten här

Kvinnor nekas asyl 

Det har funnits många initiativ på både EU och nationell nivå för att förebygga könsstympning. Problematiken inom EU ligger snarare i att initiativen inte är tillräckligt heltäckande för att de ska kunna genomföras. Bland annat talas det om en paradox i EU:s politik. I ett direktiv från 2013, hänvisas KKS till ett brott och en riskabel situation som kan åberopas för att begära internationell asyl i ett medlemsland, då det strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Men i praktiken nekas ofta utsatta kvinnor och flickor asyl i olika medlemsstater. Problematiken kring KKS erkänns därmed inte som tillräckligt allvarlig, vilket ofta handlar om otillräcklig kunskap om vad ingreppet innebär samt brist på förståelse för frågans komplexitet.

I maj 2017 beslutade samtliga EU-medlemmar att ratificera Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. Den tvingar samtliga medlemsstater att skydda och stödja de som fallit offer för genusrelaterat våld, inklusive att vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder för att förebygga, utreda och straffa de våldshandlingar som nämns i konventionen. KKS erkänns här som en form av våld mot kvinnor, men det återstår det att se om KKS lyfts upp på en nivå som gör att frågan tas på allvar. Det bör nämnas att inga åtgärder hittills har gjorts inom EU kring just KKS.

Satsa mer på att förebygga könsstympning

För att förebygga och skydda flickor och kvinnor mot det fruktansvärda övergreppet inom EU samt kunna säkerställa en rättvis och rimlig rättsprocess för både offer och förövare, krävs följande åtgärder:

1.     Tydligare lagstiftning specifikt inriktat mot KKS. EU och samtliga medlemsländer behöver gemensamt utforma obligatoriska åtgärder som kan appliceras på EU-nivå, likväl som nationellt och lokalt. Med tanke på Istanbulkonventionen bör detta ses som ett krav.

2.     EU behöver satsa mer på förebyggandet av KKS. Detta kräver dels att EU-medlemmar gemensamt utvecklar strategier för att förebygga, men det är även viktigt att satsa ännu mer på forskning om genusrelaterat våld.

3.     För att kunna göra en rättvis bedömning i asylärenden som har med KKS att göra, krävs det att handläggare och beslutsfattare förstår komplexiteten, besvären och det stigma som orsakas av KKS. Detta innebär ett ökat behov av sakkunskap och specifik utbildning för samtliga som arbetar och kan komma i kontakt med frågan.

4.     I en alltmer globaliserad värld är det av yttersta vikt att implementera ett interkulturellt genusperspektiv i arbetet som rör samtliga genusfrågor. Effektiva rutiner och en rättvis hantering av komplexa frågor borde vara krav inom EU.

Ingela Holmertz, Generalsekreterare på ActionAid Sverige.