Go to main navigation
gunnel-erik-svenskakyrkan.jpg

Erik Lysén och Gunnel Axelsson Nycander på Svenska kyrkans internationella arbete.

Foto: Privat

Debatt

Ingen ordentlig resultatuppföljning för hälften av biståndsbudgeten

Det genomförs ingen ordentlig resultatuppföljning för den del av biståndet som går via FN-organ och Världsbanken. Ändå har anslagen ökat kraftigt under lång tid – vilket har mer byråkratiska orsaker än noga överväganden om var biståndspengarna egentligen gör mest nytta. Det skriver företrädare för Svenska kyrkans internationella arbete.

Det multilaterala biståndet, den delen av biståndet som exempelvis går till olika FN-organ och Världsbanken, diskuteras sällan. Trots att det står för mer än hälftenav den svenska biståndsbudgeten. När regeringen lämnade en resultatskrivelse om biståndet genom multilaterala organisationer i våras var det häpnadsväckande nog första gången detta gjordes.

Skrivelsen ger en övergripande analys av hur de svenska bidragen till bland annat FN-organen har förändrats över tid. Den visar också exempel på hur Sverige har drivit på organisationernas arbete i prioriterade ämnesområden, så som jämställdhet, miljö och klimat, samt demokrati och mänskliga rättigheter.

Saknas ordentlig uppföljning

Däremot saknas en ordentlig redogörelse för Sveriges samlade agerande i enskilda organ, och vad detta lett till för resultat. Mycket lite sägs om de utmaningar regeringen ser i arbetet med specifika organisationer, och hur man vill möta dessa.

Från samtal med UD vet vi till exempel att utmaningarna i arbetet genom utvecklingsbankerna handlar om utfasning av fossila bränslen, genomförandet av sociala och miljömässiga policies, samt svårigheter att driva människorättsliga frågor i organisationer som saknar ett tydligt mandat att arbeta för mänskliga rättigheter.

Andelen multilateralt stöd har ökat under lång tid. Argumenten för detta kan sammanfattas ungefär så här: Multilateralt samarbete har förutsättningar att bidra till ett effektivare och mer samordnat bistånd än om alla biståndsgivare driver egna insatser. Det är också viktigt att försvara multilateralism och stå upp för det globala samarbetet, särskilt när politiken i många länder blir alltmer inåtvänd.

Byråkratiska orsaker till ökningen

De senaste åren har Sverige dessutom valt att tillsammans med andra kompensera för stora nedskärningar i USA:s bidrag. Vidare får Sverige potentiellt ett större genomslag för de prioriteringar vi har vad gäller exempelvis tematisk inriktning, rättighetsperspektiv och transparens, än om vi enbart driver dessa frågor genom det bilaterala biståndet.

Argumenten mot ökat multilateralt stöd handlar i hög grad om att bilateralt samarbete med enskilda länder ger andra möjligheter att själv styra och följa upp genomförandet, samt att föra dialog med regeringar i olika frågor.

I praktiken har dock multibiståndets ökning till stor del byråkratiska orsaker. Sidas handläggningsresurser (förvaltningsanslaget) ökar inte i takt med biståndsanslagen. Att öka anslagen till FN kräver inte mycket handläggarresurser just i Sverige. Stöden till FN är även lätta att ändra snabbt, och kan därför fungera som dragspel för att parera snabba svängningar i biståndsanslagen.

Handläggningskostnaden för en viss biståndsinsats behöver inte vara mindre om man går via FN istället för Sida. Det är därför orimligt att byråkratin kring Sveriges bistånd är organiserad så att andelen multilateralt bistånd ökar automatiskt. Det borde istället vara genomtänkta övervägningar om vilken kanal som är bäst i olika sammanhang som avgör vilka insatser som ska förmedlas bilateralt, multilateralt eller via det civila samhället.

Regeringen behöver ta ställning

En kommande regering behöver ta ställning till vilken roll det multilaterala biståndet ska spela i fortsättningen. Detta kommer att kräva mycket samtal, eftersom partierna har olika åsikter om detta.

Oavsett vilken tyngdpunkt som regeringen av politiska skäl vill lägga på det multilaterala biståndet så behöver den säkerställa att balansen bilateralt/multilateralt bestäms på ett relevant sätt. Den behöver också säkerställa att Sverige har tillräckliga resurser för att se till att vi får maximal utväxling av de medel som förmedlas multilateralt:

  • Säkerställ att det finns tillräckliga resurser för effektiv handläggning av utvecklingsbistånd oavsett vilken kanal som används. När utvecklingsbiståndet ökar behöver också förvaltningsanslaget öka.
  • Verka för att de multilaterala organisationerna fullföljer åtagandena för ett effektivt utvecklingssamarbete som utgår från mottagarländernas behov, mänskliga rättigheter, jämställhet och hållbar utveckling.
  • Öka kapaciteten i den svenska förvaltningen att styra och följa upp insatser och resultat samt hålla de multilaterala organisationerna ansvariga. Följ upp resultatskrivelsen från våren 2018 med specifika resultatredovisningar för Sveriges samarbete med de större FN-organen och utvecklingsbankerna.
  • Utveckla formerna för samverkan med bland annat civilsamhället. Det svenska civilsamhället har genom sitt tematiska kunnande och sina samarbetspartner i olika länder information, analys och synpunkter som kan bidra till att göra Sveriges agerande i de multilaterala organen mer effektivt.

Sveriges bistånd genom multilaterala organisationer är en stor och viktig del av Sveriges utvecklingsbistånd. Frågan om hur detta bistånd ska styras och följas upp förtjänar en rejäl debatt.

Erik Lysén, chef Svenska kyrkans internationella arbete

Gunnel Axelsson Nycander, policyrådgivare Svenska kyrkans internationella arbete