Go to main navigation
Kristina Henschen

Kristina Henschen.

Foto: Union to union

REPLIK

Schysta arbetsvillkor avgörande för jobb och sysselsättning

Vi har svårt att förstå Sidas inställning till de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. Det skriver Kristina Henschen, chef för Union to Union, i en replik på Sidas inlägg om ILO:s rekommendation 204. För att långsiktigt ta människor ur fattigdom krävs goda arbetsvillkor, social dialog och sociala skyddsnät i linje med ILO:s Decent Work agenda. Sysselsättning och jobbskapande kan inte vara första prioritet.

I debattartikeln ”Vi delar målet, att minska fattigdomen i världen och stärka arbetares rättigheter” svarar Sida på den kritik som LO framfört beträffande det remissvar som Sida lämnat på ILO:s rekommendation 204 om formalisering av informell ekonomi. I LO:s kritik framhålls att Sida undergräver ILO:s ställning i Sverige när de kritiserar redan tagna ILO-beslut. LO anser vidare att Sida behöver mer kunskap om arbetstagarnas utsatta situation i världen och vad som krävs för att tackla denna. Både den svenska ILO-kommittén och fackföreningsrörelsen har välkomnat rekommendation 204, till skillnad från Sida, som anser att den har begränsad relevans för att komma tillrätta med problemen i många låginkomstländer, särskilt i Afrika söder om Sahara.

Vi har svårt att förstå Sidas argumentation kring de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. För våra samarbetsparter i låg- och medelinkomstländer länder är en formalisering en nödvändig del av en rättvis och demokratisk värld utan fattigdom. Det är också en av de största utmaningarna för ett socialt hållbart globalt samhällsbygge.

För att Sverige på bästa sätt ska kunna stödja genomförandet av rekommendationen är det viktigt att förstå varför det är viktigt att stödja en formalisering av ekonomin:

Sysselsättning med rättigheter. ILO:s Decent Work Agenda måste respekteras. Det betyder att inte prioritera vissa pelare (sysselsättning och jobbskapande) före andra (goda arbetsvillkor och mänskliga rättigheter). Det finns ingenting som tyder på att sysselsättning inom informell ekonomi allt eftersom leder till en anställning på den formella arbetsmarknaden. Enskilda individer kommer fortsätta att försöka försörja sig så gott det går, oavsett om det är i formell eller informell ekonomi. Men arbete som daglönare eller gatuförsäljare kommer aldrig att långsiktigt ta människor ur fattigdom. Det är bara goda arbetsvillkor och genom en formalisering som exempelvis en lön att leva på kan uppnås. Därtill krävs social dialog och ett socialt skyddsnät. 

Hållbart samhällsperspektiv. De flesta aktörerna inom informell ekonomi har inte äganderätt, vilket gör att de inte får tillgång till kapital och krediter. De har inte heller tillgång till rättsväsendet för att till exempel genomdriva avtal, och begränsad tillgång till offentliga servicestrukturer. Eftersom de inte betalar skatt bidrar informell ekonomi heller inte till landets offentliga finanser. Detta gör i sin tur att landet inte långsiktigt kan bygga upp offentligt finansierad verksamhet såsom sociala trygghetssystem, infrastruktur, hälsovård och utbildningsväsen.

Sida har fått ett uppdrag från regeringen att undersöka och utveckla arbetet för att främja social dialog genom bland annat statsministerns initiativ ”Global Deal”. Vi välkomnar därför Sidas engagemang och avsikt att samtala med båda arbetsmarknadens parter. Rättighetsperspektivet, om att de mänskliga rättigheterna är ovillkorliga och alltid ska främjas, liksom Agenda2030, måste genomsyra arbetet framåt.