Go to main navigation
Ingela Holmertz
Sonya 
ActionAid 
debattartikel

Sonya Ruparel, vice humanitär chef på ActionAids globala sekretariat och Ingela Holmertz är generalsekreterare på ActionAid Sverige.

Foto: ActionAid

debatt

”Kalla mig inte offer” – dags för en maktförskjutning i det humanitära arbetet

Humanitära insatser riskerar ofta att förbise, fördjupa och i värsta fall cementera befintliga maktstrukturer. Kvinnors aktiva deltagande bidrar inte bara till effektiv respons, utan även till långsiktig förändring. Det skriver ActionAid och uppmanar alla humanitära organisationer att sätta en feministisk lins på sitt arbete.

Kvinnor och flickor drabbas oproportionerligt hårt av katastrofer. Risken för sexuellt våld och våld i nära relationer blir större, samtidigt som dödligheten i samband med graviditet och förlossning ökar. Men denna utsatthet är givetvis ingen naturlag, utan snarare ett resultat av patriarkala strukturer och ojämlika maktrelationer.

Vad som mer sällan kommer fram i berättelsen om kvinnor och katastrofer är deras kunskap och erfarenhet av att hantera oförutsedda händelser, rädda liv och bidra till att centrala funktioner i krisdrabbade områden bibehålls. Vi behöver förändra det narrativ som gång på gång reducerar kvinnor till offer och därmed reproducerar offerbilden.

Den bilden är helt enkelt inte sann. Sanningen är att kvinnor kan spela en avgörande roll, men att deras röster, drivkraft och kapacitet alltför ofta förbises i humanitära insatser. 

En feministisk lins i det humanitära arbetet

Inom ActionAid strävar vi alltid efter att ha en feministisk lins i det humanitära arbetet. Det innebär att vi medvetet arbetar för att främja kvinnors ledarskap och aktiva deltagande i det humanitära arbetet. Vi ser och tar hänsyn till ojämlika maktstrukturer som hindrar en effektiv respons som räddar liv och skyddar rättigheter för alla.

Detta perspektiv utmanas givetvis, både av kollegor inom branschen och av människor i de katastrofutsatta områden vi verkar i. ”Akuta behov först, sedan kan vi ta tag i kvinnors rättigheter”, kan det låta. 

Så låt oss klargöra varför vi tycker det är viktigt att kvinnor har en aktiv och ledande roll i det humanitära arbetet:

Först och främst för att det är det enda rätta. Det är helt enkelt inte rättvist att halva befolkningen (läs kvinnor) exkluderas från processer och beslutsfattande som påverkar deras liv och rättigheter. Internationella åtaganden för jämställdhet och kvinnors deltagande i det humanitära arbetet har gjorts av regeringar över hela världen, inklusive i Sverige.

I samband med toppmötet World Humanitarian Summit 2016, lovade ActionAid att hälften av vår egen personal som arbetar humanitärt ska vara kvinnor och att år 2020 ska hälften av de lokala organisationer vi samarbetar med i humanitära insatser företräda kvinnors intressen.  Med löftet följer en medvetenhet om att vi behöver skärskåda vår egen organisation, så att vi lever upp till vårt eget åtagande.

Mer effektiv respons

För en högre kvinnorepresentation krävs också en god analys av externa hinder och utmaningar, till exempel det socialt konstruerade ansvar för omsorg av familjemedlemmar som kvinnor har. I samband med en katastrof ökar behovet av omsorg, vilket inskränker flickors och kvinnors rörelsefrihet, tillgång till grundläggande service och möjlighet att organisera sig och delta i beslutsfattande.

Men representation räcker inte.

Skäl nummer två handlar om effektivitet.  Kvinnor är inte bättre än män på att rädda liv. Men vi vet av erfarenhet att det gör skillnad när kvinnor deltar vid behovsbedömningar, utformningen av olika humanitära insatser och får företräda sig själva i beslut som påverkar deras liv, värdighet och samhället i stort. Den humanitära responsen blir helt enkelt effektivare och mer inkluderande.

Just nu förs diskussioner på hög nivå om att det humanitära systemet bör förändras – bland annat genom att ge mer erkännande och makt åt lokala organisationer att svara upp i humanitära kriser. Avgörande i detta förändringsarbete är att säkerställa att lokala kvinnogruppers röster och perspektiv får en mer framträdande roll i det globala humanitära samarbetet. Det handlar också om en maktförskjutning, där internationella humanitära aktörer släpper ifrån sig makt till lokala grupper och organisationer.

Långsiktiga effekter

För det tredje: Kvinnors ledarskap i den humanitära responsen kan bidra till långsiktiga och mer jämlika förhållanden. Kvinnors behov i katastrofer är ofta också kvinnors rättigheter. Kvinnors ledarskap bidrar till att utmana strukturella och sociala normer i flera av de samhällen där vi arbetar. Genom att stärka kvinnors ledarskap och aktiva deltagande i såväl det katastrofförebyggande arbetet som i den humanitära responsen, ser vi varje katastrof som en möjlighet att även på lång sikt främja ett mer rättvist och jämställt samhälle.

För att främja kvinnors rättigheter och inflytande i det humanitära arbetet på dessa tre nivåer, krävs ett gemensamt arbete, där alla humanitära aktörer arbetar mer medvetet med kvinnors ägar- och ledarskap i katastrofer. Vi ser också behovet av att feministiska organisationer tar tillvara den potential till mer genomgripande förändringar som finns i humanitära kriser.

Sonya Ruparel, vice humanitär chef på ActionAids globala sekretariat

Ingela Holmertz är generalsekreterare på ActionAid Sverige