Go to main navigation
collste.jpg

Göran och David Collste, professor i etik och doktorand i hållbarhet.

Foto: Privat, Stockholm Resilience Centre

debatt

Klimatkonferensen bordlade rättvisan

Vid klimatmötet i Katowice vägrade de rika länderna att bidra tillräckligt till de fattigare ländernas klimatinvesteringar – och frågan kom att bordläggas. Därmed motsatte sig de rika länderna en grundläggande princip för rättvisa.

I FN:s klimatförhandlingar har gruppen G77 och Kina som består av 132 av världens utvecklingsländer hävdat att eftersom utvecklade länder förorsakat den globala uppvärmningen, har också dessa länder huvudansvaret att åtgärda problemet.

Hur ser då ländernas totala historiska utsläpp ut? I följande två diagram visas några länders samlade historiska utsläpp av koldioxid.

I diagrammet nedan redovisas de sammanlagda utsläppen från USA, som är den utvecklade nation som i dag står för de högsta sammanlagda utsläppen av koldioxid per person, Storbritannien, som är den nation som har den längsta historien av industrialisering, Kina, som det land som under senare år snabbast ökat sina utsläpp, Brasilien som är ett annat stort land inom G77-gruppen, och Namibia, ett litet land inom G 77-gruppen. Sverige är medtaget som jämförelsepunkt.

Källa: Gapminder samt Carbon Dioxide Information Analysis Center

Det framgår tydligt att ur ett historiskt perspektiv har USA sammanlagt släppt ut störst mängd koldioxid, att Storbritannien genom sin långa period som industrination också står för stora sammanlagda utsläpp, att utsläppen från Kina kraftigt ökat i och med senare tids industriella utveckling samt att utsläppen från Brasilien och Namibia historiskt sett står för en bråkdel av utsläppen.

Skillnaderna mellan länderna framgår än tydligare om vi ser på de sammanlagda utsläppen per person.

Källa: Gapminder samt Carbon Dioxide Information Analysis Center

Storbritannien har genom sin långa historia av industrialisering bidragit mest per person till den globala uppvärmningen och USA kommer strax därefter. Men också Sverige har lämnat ett stort bidrag, nästan fem gånger större än Kinas per person.

Kunskapen fanns tillgänglig år 1990

Vilket ansvar har då länder för sina historiska utsläpp och vad får detta ansvar för följder i dag? Det finns ett samband mellan ansvar och kunskap. Ansvaret för vilka åtgärder som vidtas för att minska den globala uppvärmningen är beroende av vilken kunskap beslutsfattare har. När fick då världens beslutsfattare kunskap om växthuseffekten och om möjligheterna att hejda den?

FN:s klimatpanels första rapport, som visade på ett samband mellan koldioxid och global uppvärmning, kom år 1990. Det är från den tidpunkten som det finns en mer spridd kunskap om sambandet.

Den globala uppvärmningen medför stora skador genom ökade extremväder, främst för många fattiga länder och för kommande generationer. Ja, vissa önationer riskerar till och med att gå under som en följd av stigande havsnivåer.

Ett historiskt ansvar

Medvetenhet om att utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser orsakar den globala uppvärmningen innebär också en skyldighet att eliminera dem. USA:s utsläppsnivåer fortsatte istället att öka efter 1990-talet och Europas utsläppsnivå minskade bara med ett par procent mellan 1990 och 2000. Trots att det då fanns en medvetenhet om växthuseffekten fortsatte de rika ländernas skadliga utsläpp.

Det var således omkring år 1990 som världens beslutsfattare blev medvetna om den globala uppvärmningen. Är det då rimligt att också utkräva ansvar för de utsläpp som skedde före 1990, även om det då inte fanns en medvetenhet om utsläppens skadliga följder? Det vill säga, går det historiska ansvaret tillbaka till industrialiseringens begynnelse?

Anta att ett land (A) släppt ut växthusgaser under en lång period (före 1990), att dessa utsläpp var en förutsättning för landets utveckling och höga konsumtionsnivå i dag och att utsläppen bidragit till det allvarliga klimathotet. Anta också att det är ett annat land (B) som fortfarande är fattigt och som inte alls bidragit till den globala uppvärmningen, som i första hand genom översvämningar, monsuner eller torka drabbas av dessa utsläpp.

Är det då inte rimligt att hävda att land A har en skyldighet att både drastiskt minska sina klimatutsläpp i dag och gottgöra land B för de skador som landet drabbas av?

Skyldighet att gottgöra de drabbade

Utsläppen, både de före och efter 1990, är ett resultat av ekonomisk aktivitet, vilket innebär att utsläpparen vinner på dem. Eftersom utsläpparen haft kunskap om att utsläppen efter 1990 var skadliga har utsläpparen både anledning att gottgöra dem som drabbas och är moraliskt klandervärd (man handlade medvetet på ett sätt som skadar andra).

Däremot är utsläpparen inte moraliskt klandervärd för utsläppen före 1990 eftersom man inte då kände till de skadliga effekterna. Den kontroversiella frågan är om utsläpparen ändå har anledning att gottgöra offren för de utsläpp som skedde före 1990.

Vi menar att svaret är ja. Har vi fördelar av handlingar som skadar andra bör vi gottgöra dem som drabbas av vårt skadliga handlande.

Sverige bär ett stort ansvar

Vi har därmed två rättviseprinciper att förhålla oss till. En princip säger att ett land bör ta ansvar för alla sina historiska utsläpp, även för dem som skedde före 1990. Den andra principen säger att ett land som gynnats av sina utsläpp som drabbat andra, därigenom också har en skyldighet att gottgöra dem som drabbas av de skadliga effekterna. Dessa principer bör vara vägledande när det gäller att avgöra vem som har skyldighet att bistå länder som drabbas av den globala uppvärmningen.

Det innebär att länder som har en lång historia av industrialisering och därmed också av koldioxidutsläpp, som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, USA och även Sverige, har ett stort ansvar att gottgöra länder som i dag drabbas av klimatförändringarna.

Gottgörelse kan här innebära två saker. Dels en skyldighet att minska sina nuvarande och framtida utsläpp för att minska den globala uppvärmningen och dels en skyldighet att bistå de länder som drabbas av uppvärmningen genom torka, monsuner och översvämningar.

Klimatmötet bordlade frågan

Tyvärr är budskapet från Katowice det motsatta när frågan om kompensation till utvecklingsländer skjuts på framtiden. Än värre är de fortsatta utsläppen som bidrar till en växande skuld. Världen måste ställa om: för att klara Parisavtalet måste utsläppen minst halveras var tionde år och det är vi i den rika världen som bär huvudansvaret – och den historiska skulden.

Göran Collste, professor emeritus i tillämpad etik vid Linköpings universitet och författare till boken Historisk rättvisa. Gottgörelse i en postkolonial tid (Daidalos 2018)

David Collste, doktorand i vetenskap om hållbar utveckling vid Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet och CERDI vid Université Clermont Auvergne, Frankrike. Medförfattare till rapporten Transformation is feasible (Randers et al., Stockholm Resilience Centre 2018)