Go to main navigation
Soldater i Myanmar

Trots att den väpnade gruppen Arakan army, i västra Burma, aviserat vapenvila fortsätter militären sina attacker under pågående coronapandemi.

Foto: Shutterstock

debatt

Konflikten i Burma trappas upp i skuggan av covid-19

Försämrad press- och yttrandefrihet i västra Burma riskerar att leda till dolda övergrepp på en av militären redan hårt ansatt befolkning. Skriver Svenska Burmakommitténs verksamhetschef, Kristina Jelmin.

Burmas myndigheter vidtar försiktighetsåtgärder för att mildra effekterna av det nya coronaviruset och rädda liv. Samtidigt har omkring 80 000 personer tvingats på flykt från de västra delarna av Burma, undan stridigheterna mellan militären och den väpnade gruppen Arakan Army, som kämpar för ökat självstyre i Rakhine - en av Burmas fattigaste delstater. 

Konflikten mellan Arakan Army och militären trappades upp i slutet av 2018, men under de senaste månaderna har striderna eskalerat dramatiskt. Det har drabbat civilbefolkningen hårt i både Rakhine och den angränsande delstaten Chin. 

Antalet dödade i år närmar sig redan det totala antalet döda för hela 2019 då 140 civila dödades, enligt Arakan Information Center. FN:s generalsekreterare och flera ambassadörer till Burma, inklusive Sveriges, har vädjat om en vapenvila under covid-19-pandemin. 

Arakan Army aviserade i april att de förlängde sin ensidigt utlysta vapenvila för att underlätta arbetet med att bekämpa coronaviruset, men militären gav beskedet kalla handen och har fortsatt sina attacker. När militären utlyste en nationell vapenvila från 10 maj till 31 augusti 2020 inkluderades inte konfliktområdena i Rakhine och Chin.

Flera människorättsorganisationer och FN-representanter har anklagat militären för att i strid med folkrätten medvetet attackera civila mål. Sedan mitten av mars har militären genomfört nästan dagliga flygangrepp mot befolkade områden.

FN och människorättsorganisationer har sedan tidigare dokumenterat flera påstådda krigsbrott från militärens sida. Som många känner till är Rakhine även skådeplats för brutala övergrepp mot rohingyer. 

Under 2016 och 2017 utsattes rohingyabefolkningen i området för synnerligen grova övergrepp av militären. Det uppskattas att omkring 10 000 personer dog och 745 000 personer flydde till grannlandet Bangladesh, som en följd av militärens brutala angrepp. Enligt FN:s utredningskommission för Burma (FFM) lever de rohingyer som fortfarande befinner sig i Rakhine under hot om folkmord.

Samtidigt som konflikten rasar inskränks yttrandefriheten i området allt mer. Det medför inte minst svårigheter att få ut information om vad som sker i området. 

All mobil internettrafik är, på order av regeringen, sedan juni 2019 nedstängd i de konfliktdrabbade delarna av norra Rakhine och södra Chin. Det begränsar kraftigt informationsflödet i området. 

Regeringen beordrade dessutom i mars telekomoperatörer att blockera ett stort antal webbsidor. Bland dessa finns, enligt norskaTelenor, 67 webbsidor i kategorin “fake news”, inklusive ett antal lokala nyhetssidor. Till exempel uppges Development Media Group och Narinjara News finnas med på listan - båda baserade i Rakhine.

Det är mycket oroande att myndigheterna stänger ner nyhetssidor, inte minst i konfliktområden, och på så sätt begränsar människors tillgång till information. Beslutet har också mötts av hård kritik, bland annat från FN:s rapportör för mänskliga rättigheter i Burma som i hårda ordalag kritiserat att regeringen censurerar medier under en pågående pandemi.

Ytterligare en oroande trend är att journalister som bevakar konflikterna blir mer och mer utsatta.I mars klassificerade regeringen Arakan Army och dess politiska gren United League of Arakan som terrororganisationer. 

Terrorstämplingen fick två omedelbara konsekvenser. Det skickade en tydlig signal om att regeringen inte var intresserad av att diskutera en lösning på konflikten vid förhandlingsbordet och det försvårade för journalister och andra att rapportera om organisationen, då samröre med organisationen ses som olagligt. 

 

Strax efter att Arakan Army klassificerats som terrororganisation slog polisen till mot flera mediebyråer, som publicerat intervjuer med en talesperson från gruppen. Material beslagtogs och flera journalister greps. 

 

De flesta journalisterna släpptes efter att ha hörts av polis, men redaktören för Voice of Myanmar anhölls. Han anklagades för brott mot Burmas terrorlagstiftning för att ha publicerat intervjun. Han satt frihetsberövad i tio dagar innan åtalet till slut lades ned, efter hård kritik. Andra journalister som publicerat intervjuer med Arakan Army gick under jorden för att undvika polisen.

Det är ovanligt att journalister anklagas för terrorbrott, som har hårdare påföljd än de brott som journalister vanligtvis anklagas för - till exempel förtal. Redaktören för Voice of Myanmar riskerade livstids fängelse. Det ses som en varning till andra journalister att inte kontakta Arakan Army.

De senaste åtgärderna är en fortsättning på en längre tids försämring av villkoren för press- och yttrandefrihet i Burma. Fler och fler journalister har åtalats och fängslats för kritiska artiklar om militären eller regeringen de senaste åren. 

Även aktivister och människorättsförsvarare har gripits när de genomfört fredliga demonstrationer eller protesterat mot oegentligheter. I takt med att människorättskränkningarna ökar, ökar även repressalierna mot dem som rapporterar om dessa missförhållanden.

“Folk dör och vi får ingen information - läget är akut!” utbrister en människorättsförsvarare jag talar med. Det är mycket oroande att man försöker stänga ned internet och blockera informationskanaler samtidigt som attackerna i västra Burma trappas upp. 

Att journalister nu dessutom anklagas för terrorbrott för att tala med vissa organisationer är oacceptabelt. Att riskera livstids fängelse för en intervju saknar all proportion. Terrorlagstiftning bör inte användas för att bekämpa journalistiskt arbete. 

Det är särskilt oroande att rapporteringen från de konfliktdrabbade områdena i västra Burma begränsas allt mer. Risken är stor att nya övergrepp kan ske utan att detta når ut.

Kristina Jelmin, verksamhetschef, Svenska Burmakommittén