Go to main navigation
Penny Davies

Penny Davies, senior policyrådgivare, Diakonia

Foto: Martina Holmberg

debatt

Kortsiktighet står i vägen för de globala målen

Förändringstakten går för långsamt om världen ska nå de globala målen. Det står klart inför det årliga FN-forumet för finansiering av utveckling som börjar i dag. För att öka takten måste bland annat skatteflykten stoppas och kortsiktigheten i det finansiella systemet brytas. Det skriver Penny Davies, senior policyrådgivare på Diakonia.

Mellan den 23-26 april samlas representanter från FN:s medlemsländer i New York för det årliga forumet för finansiering för utveckling, FfD. Forumet ska följa upp de åtagandena som gjordes 2015 i den så kallade Addis Ababa Agenda for Action, AAAA.

Addis-agendan skulle ge ramverket för hur de globala målen och Agenda 2030 ska finansieras. Förra årets uppföljningsforum var en besvikelse med få konkreta resultat. Det står klart att om de globala målen ska nås så måste takten i förändringsarbetet öka.

Kortsiktighet står i vägen för fattigdomsbekämpning

Ett 60-tal FN organ, Världsbanken och IMF konstaterar i en gemensam Task Force-rapport inför kommande möte att kortsiktighet står i vägen för att kunna lyfta de cirka 800 miljoner människor som fortfarande lever i extrem fattigdom. Enligt rapporten har beslutsfattare ett alltför kortsiktigt fokus och nuvarande finansiella system gynnar de investerare som prioriterar kortsiktiga vinster. Detta i ett skede när vi tvärtom behöver tänka långsiktigt, hållbart och holistiskt.

Vi vet att de det finns ett enormt finansieringsgap för att de globala målen ska uppnås. Samtidigt saknas det inte resurser, det handlar om fördelningen av dem och att få till rätt sorts investeringar där de behövs som mest.

Avgörande att stoppa skatteflykten

En avgörande pusselbit är att stoppa den globala kapital- och skatteflykten som dränerar utvecklingsländer på enorma summor pengar. Den afrikanska kontinenten förlorar årligen 50 miljarder dollar på grund av illegal kapitalflykt, enligt uppskattningar av High Level Panel on Illicit Financial Flows from Africa.

Därtill går utvecklingsländer miste om skatteintäkter på grund av företags aggressiva skatteplanering. Enligt UNCTAD förlorar utvecklingsländer över 100 miljoner dollar per år enbart genom ett av de olika sätten företagen undviker skatt på.

Det internationella skattesystemet är fullt av kryphål och här krävs internationellt samarbete. Åtgärder för att bekämpa den globala skatteflykten har framförallt diskuterats i OECD där utvecklingsländer har haft en begränsad möjlighet att delta. Fokus ligger nu på att få med utvecklingsländerna på en redan satt agenda.

FN-organ för skattefrågor

Utvecklingsländer och vi civilsamhällesorganisationer har vid flera tillfällen framfört behovet av ett mellanstatligt organ inom ramen för FN där alla länder kan delta på lika villkor i diskussionerna om internationella skatteregler.

Förslaget fördes fram av G77 och Kina när Addis-agendan förhandlades fram 2015, men fick inte stöd av EU-länderna. Här behövs nytänkande. En ny institution löser inte nödvändigtvis skattefrågan men kan skapa förutsättningar för att komma vidare i diskussionen kring de globala lösningarna som behövs.

Transparens i multinationella företag

Transparens är en nyckelfråga, och att öka insynen i slutna skatteparadis och multinationella företags verksamhet.  Här är skrivingarna svaga inför mötet i New York. Vi och våra samarbetsorganisationer i civilsamhället har gång på gång lyft behovet av att multinationella företag ska åläggas att öppet redovisa sina vinster, skatter och annan relevant information i de länder de är verksamma.

Det handlar om att göra det möjligt för medborgare att utkräva ansvar av både beslutsfattare och företag. Men även att styra skatteintäkter så att de levererar på löften om att säkra människors rätt till bland annat hälsa och utbildning, inte minst för flickor och kvinnor som ofta är de första att förnekas dessa grundläggande rättigheter.

Privat kapital nödvändigt – men riskfyllt

Det privata kapitalet är avgörande för att uppnå Agenda 2030. Givarsamfundet har på senare år alltmer fokuserat på att använda offentliga medel för att styra privata investeringar för att uppnå utvecklingsmål. Nya instrument så som ”blended finance” och så kallade ”Public Private Partnerships” (PPP:s) får alltmer utrymme.

Privata aktörer och privat kapital behövs om vi ska uppnå de globala målen, men det finns risker att navigera i. Utvärderingar av PPP:s i rika länder, som har bättre förutsättningar att reglera dessa samarbeten, pekar på problem med korruption och ökade kostnader. Nya Karolinska är ett exempel.

I utvecklingsländer har PPP:s i många fall inte bidragit till minskad fattigdom, åsidosatt mänskliga rättigheter och lett till omotiverat höga kostnader som axlats av den offentliga sektorn.

Moratorium på Public Private Partnership

I ett brev till Världsbankens exekutivdirektörer framför vi tillsammans med 80-talet andra civilsamhällesorganisationer kravet att införa ett moratorium på bankens stöd till PPP:s innan en oberoende utvärdering gjorts av utvecklingseffekterna. Vi ser ett generellt behov av att se över risker, möjligheter och de olika rollerna offentligt och privat kapital bör spela, samt hur de bör samspela för att uppnå Addis-agendan och de globala målen.

Privata aktörer och investerare kan och bör förstås bidra till Addis-agendan och de globala målen. Task Force-rapporten inför mötet i New York konstaterar att institutionella investerare förvaltar runt 80 tusen miljarder dollar i kapital, men det mesta av detta investeras i likvida tillgångar snarare än långsiktiga projekt som främjar en rättvis och hållbar utveckling.

Skärpt regelverk för finansaktörer

Skrivningarna inför mötet i New York om hur detta kapital ska styras i rätt riktning är vaga. Vi anser att det finns ett behov av skärpta regelverk och tillsyn av finansaktörer för att bland annat leva upp till FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

Det finns en tendens i dag att globala konferenser kretsar kring att visa upp olika utvalda exempel på innovativa partnerskap. Det är förstås bra med positiva exempel att inspireras av, men det får inte ta bort fokus på de mer komplicerade och stundvis politiskt känsliga reformer som behövs där ledarskap är avgörande.

Den här artikeln har bara snuddat vid några av de komplexa strukturfrågor där vi ser att det behövs en förändring. Forumet i New York är en del av en process som vi fortsätter att engagera oss i. Men vi har inte tid i all oändlighet med processer, tvärtom är det bråttom och vi måste leverera långsiktiga lösningar som når de mest utsatta som lever i fattigdom.

Penny Davies, senior policyrådgivare, Diakonia