Go to main navigation
Lina Arvidsson, talesperson för globala partnerskap på LSU

Lina Arvidsson var till nyligen Sveriges ungas representant i EU. Hon vill mer fokus på demokrati i EU:s kommande biståndsbudget. 

Foto: LSU

debatt

"Kortsiktigt bistånd rustar inte framtidens demokratibärare"

EU måste satsa sitt bistånd långsiktigt på unga demokratibärare. Förslaget om fokus på kortsiktiga krisinsatser är inte hållbart, skriver Lina Arvidsson, vid Sveriges ungdomsorganisationer, LSU.

På midsommarafton inleddes förhandlingarna om den återhämtningsbudget som EU-kommissionen presenterade under våren. Föga oväntat uppstod oenighet kring frågan om pengarna ska betalas ut i form av bidrag eller lån, varpå förhandlingarna gick i stöpet.

Bortom frågan om finansiering ser vi också en annan kris torna upp sig i coronapandemins spår. Om demokratin. 

Av 7 500 miljarder kronor avsätts enbart 165 miljarder till EU:s "external action”-pott, vilket innefattar stödet till externa aktörer. Beskedet är vidare att dessa pengar ska läggas på humanitära krisinsatser för coronapandemins allra mest utsatta. Detta är viktigt, men långt ifrån tillräckligt.

Ska budgeten leva upp till sitt epitet Next Generations EU måste den prioritera långsiktighet och unga demokratibärare. För detta är kortsiktigt katastrofbistånd inte tillräckligt.

I sin årliga rapport ”Global  State  of  Democracy” uttalade den internationella demokratiorganisationen,  IDEA,  att även om läget  för demokratin  redan före pandemin var mer utsatt i vissa delar av världen än andra, så  är det  en generell global trend att utrymmet för civilsamhället krymper. Vidare slår rapporten fast att unga är den grupp som systematiskt,  i minst utsträckning, inkluderas i demokratiska processer. 

Samtidigt vet vi att utvecklingssamarbete är ett viktigt led i att stärka globala civilsamhällesaktörer och mänskliga rättigheter.  Bland annat har organisationen för ekonomiskt utvecklingssamarbete, OECD, uttalat  att civilsamhällesaktörer är centrala  i att upprätthålla demokrati och respekten för mänskliga rättigheter. 

Vad vi kan se är att den grupp  som redan innan coronakrisen  arbetade i motstånd, unga,  gör det än mer nu. Detta bekräftas av de uppgifter som  LSU – paraplyorganisationen för 650 000 ideellt aktiva barn och unga - har fått  i kontakter med våra globala  systerorganisationer.

Genom våra systerorganisationer får vi uppgifter om att unga demokratiaktivister fängslas  på godtyckliga grunder.  När ungdomar tystas, tystas civilsamhället. Tystas civilsamhället,  så tystas också demokratin.   

Även om människor kan isolera sig, så får detta aldrig ske för det demokratiska samtalet. Den negativa utvecklingen där auktoritära ledare utnyttjar coronakrisens medföljande osäkerhet för att trycka tillbaka mänskliga rättigheter måste stoppas. 

Ökad prioritet i EU:s återhämtningsbudget behöver läggas på globala civilsamhällesaktörer i allmänhet, och unga demokratibärare i synnerhet.  Här är kortsiktiga biståndsinsatser inte tillräckligt.

1. Ett långsiktigt utvecklingsbistånd , också i kristider  

Demokratiska institutioner och motståndskraftiga demokratier skapas inte över en natt. Desto lättare är det att försvaga dem. Detta är  coronapandemins efterverkningar i länder som Ungern, Belarus och Tanzania bara ett par i raden av många  exempel på.

När människor och samhällen har isolerat sig, så har det samtidigt varit civilsamhällesaktörer som har tagit ökat ansvar. För att globala civilsamhällesaktörer ska kunna agera demokratins väktare också under pandemitider måste vi dock skapa förutsättningar för dem att verka – i Europa såväl som globalt.

Därför räcker det inte med kortsiktigt krisbistånd. 

2. Utvecklingsbiståndet måste  prioritera unga demokratibärare  

I  ovan nämnda IDEA-rapport konstaterades att det var unga demokratiaktivister som gått i bräschen för demonstrationerna i Taiwan 2019, Hongkong 2014 och Mongoliet 2018, som ett resultat av reformer i anti-demokratisk riktning.  Detta är ingen nyhet. Vad vi har  sett de senaste åren är att det är unga som har lett globala rörelser för demokrati, frihet och ansvarsutkrävande. 

I en samtid av social distansering har politisk påverkansarbete och demokratisk aktivism samtidigt mött svårigheter. Inte bara möts unga demokratiaktivister av ett hårdnande klimat från förtryckande regimer. Krav på social distansering och restriktioner gör att möjligheterna att utöva demokratin hämmas.

När vi efter coronapandemin måste satsa på att building  back  better behöver unga demokratibärare därför prioriteras. Utbildningsinsatser som stärker kunskap om demokrati och mänskliga rättigheter  såväl som  aktiv inkludering i beslutsprocesser och lika tillgång till utbildning är fundamentala delar för att  kapacitetsstärka  resilienta  och starka individer samtidigt som vi stärker demokratin. 

Insikten om att unga är centrala aktörer i den globala kampen för, och upprätthållandet av demokrati, måste prägla även EU:s återhämtningsbudget .

3. Bistånd ska gå till demokratiförsvarare, inte till  stater  som inskränker demokratin  

I linje med Finlands EU-minister, Tytti Tuppurainens uttalade vad gäller EU:s återhämtningsbudget,  så måste övriga ledare enas under övertygelsen om att budgetens resurser inte får landa i händerna på stater som systematiskt har gjort sig kända för att inskränka demokrati och mänskliga rättigheter.

Resurser ska läggas på att  kapacitetsstärka  demokratiförsvarare – inte låta auktoritära ledare ta emot  bistånd med ena handen, och dra åt svångremmen för demokrati och MR-försvarare med den andra.

Budgeten måste leva upp till sitt epitet av att vara riktat mot kommande generationer. Nästa generations demokratibärare rustas emellertid inte genom kortsiktiga insatser. Samma långsiktighet som präglar återhämtningsfondens övriga delar måste reflekteras också i EU:s externa arbete. 

Lina Arvidsson, talesperson för Globala Partnerskap, Sveriges ungdomsorganisationer (LSU)