Go to main navigation
ohlsson-abdu2.jpg

Birgitta Ohlsson (L) och Said Abdu (L).

Foto: Riksdagen

debatt

L: Svenskt bistånd kan inte lösa hela världens problem

Under alliansen blev biståndet mer resultatinriktat. Den nuvarande regeringen verkar vilja att svenskt bistånd ska lösa alla världens problem. Men för att få genomslag för vår politik måste vi prioritera. Det skriver Birgitta Ohlsson och Said Abdu från Liberalerna.

Vad är målet med svenskt bistånd? I dagens läge får man olika, och alltför många, svar beroende på vilken biståndspolitiker man frågar. Inte ens om man läser de dokument som styr biståndet går det att få en tydlig bild av vad det faktiskt är Sverige vill åstadkomma med vårt generösa bidrag till omvärlden.

Policyramverket är en uppdatering på alliansens biståndspolitiska plattform från 2014. Innan dess fanns bara ett mål: ”att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor”.

Under alliansen blev det mer av resultatinriktning och mindre av grundlösa om än välriktade förhoppningar. Målet bestämdes vara ”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”.

Förtrycket blev på det sättet en huvudfiende. Vi fick en styrningsmodell för biståndet. Liberalerna anser att plattformen borde gått längre i att tydliggöra de svenska ambitionerna. Vi måste fortsätta på den väg Alliansen stakade ut. 

Det är självklart så att policys måste uppdateras. Men från Liberalernas håll är vi kritiska till på vilket sätt regeringen har gjort det i detta fall. Istället för att göra mycket av något vill regeringen att svenskt bistånd ska lösa alla världens problem. Så framstår det i policyramverket.

Sverige är ett medelstort land i EU, men ett litet land i världen. För att få genomslag för vår politik måste vi prioritera.

När katastrofen är ett faktum måste svensk hjälp komma snabbt. Människor som bor i länder som befinner sig i konflikt behöver akut stöd. Mot bakgrund av den mycket svåra situationen i Syrien och Irak bör Sverige öka det finansiella stödet till FN:s humanitära hjälporgan UNHCR, World Food Program, UNOCHA och Unicef.

I krig slås ekonomisk tillväxt sönder. När statens funktioner helt fallit samman kan inget växa. Därför är det humanitära biståndet så viktigt. Det handlar om liv och död. 

Vi tror att demokrati är den allra viktigaste nyckeln till utveckling och tillväxt, så väl ekonomisk som mänsklig. De flesta fattiga bor i medelinkomstländer. Därför kan bistånd inte ses som en omfördelning från rika till fattiga länder. I stället handlar det om att hjälpa länder att leverera till den egna befolkningen. I många fall är det korruption och dåligt styrande som i dessa länder är den stora boven. Att skicka pengar rakt in i regimer som lägger pengarna i egen ficka är inte försvarbart. 

Länder som inte visar vilja att förbättra sig, att gå i en mer demokratisk riktning och att respektera sina medborgares mänskliga rättigheter, ska inte få svenskt bistånd. I stället kan biståndet kanaliseras via NGO:er och demokratiskt opposition.

Om regeringen vill nå ut med sin politik måste man prioritera. Bistånd för fattigdomsbekämpning ska inriktas på reformer som faktiskt hjälper dem som lever i fattigdom. Bistånd för fred ska in där ofred råder. Demokratibiståndet hjälpa de förtryckta och ofria. Det ska stödja dem som verkar för förändring.

Birgitta Ohlsson (L), utrikespolitisk talesperson

Said Abdu (L), riksdagsledamot