Go to main navigation
Kvinnor röster i Indien

Allt fler kvinnor tar plats i den indiska lokalpolitiken, men världens största demokrati har fortfarande långt kvar till jämställdhet. 

Foto: The Hunger Project

debatt

Litet utrymme för kvinnor i världens största demokrati

Indien må vara världens största demokrati, men det är ingen jämställd demokrati. Landets kvinnor måste få bli politiker, utan diskriminering och hot om våld. Det skriver Siliva Ernhagen, från The Hunger Project, tillsammans med människorättsjuristen Parul Sharma. 

Med sina 1,3 miljarder invånare kallas Indien ibland för världens största demokrati. Men endast 12 procent av landets parlamentariker är kvinnor och diskrimineringen av kvinnor och flickor är djupt förankrad i samhället.

Sexuella trakasserier är vardag för Indiens kvinnor. Många flickor gifts bort innan de fyllt 15 år. Kvinnor vägras ett jämlikt deltagande i samhället. Landet räknas numer till världens farligaste land för kvinnor, enligt Thomson Reuters Foundations rapport från 2018. 

Förra året gick Indien till val och väljarna gav återigen Narendra Modi och det hindunationalistiska partiet, BJP sitt stöd. Just nu pågår val till de mindre, lokala byråden i flera av landets delstater. På denna nivå finns det betydligt större möjlighet för kvinnor att delta, åtminstone i teorin.

Sedan 1992 säger lagen att minst 30 procent av platserna i de lokala byråden ska vara reserverade för kvinnor. Att på detta vis stärka kvinnors roll i de lokala demokratiska processerna är naturligtvis bra, men effekten har hittills inte blivit den avsedda. Kvinnor tystas systematiskt oavsett om de väljs in i ett byråd eller inte.

På den indiska landsbygden lever kvinnor som knappt rört sig utanför sina hem eller ens gått i skolan. Att ställa upp i val till byråden är tufft. De få kvinnor som gör det möter stort motstånd från familj och andra bybor. De har sedan en hård kamp framför sig för att driva igenom sina förslag.

Byråden domineras av män och för folkvalda kvinnor kan det vara svårt att ens våga prata inför en grupp människor. För att stötta och stärka kvinnorna att driva sina politiska förslag framåt och arbeta för jämställdhet genomför The Hunger Project ledarskapsutbildningar. Utbildningarna pågår under kvinnornas femåriga mandatperioder.

Vi ser fina resultat. När kvinnorna stärks blir de förändringsledare i sina byar. De verkar mot våld och sexuella trakasserier, för att avskaffa barnäktenskap och för allas rätt till utbildning. Inte minst blir kvinnorna förebilder för en yngre generation, som får se betydelsen av att kvinnor får påverka samhället på alla nivåer på samma sätt som män. 

Att lagen om ökad representation för kvinnor i byråden gett god effekt råder det ingen tvekan om. Däremot visar vittnesmålen från kvinnorna i byråden entydigt att de behöver stöd för att kunna verka i en miljö som är så hårt styrd av ojämställdhet och diskriminering. Endast lagstiftning räcker inte för att kvinnor och flickor ska kunna få möjlighet att delta i och påverka på samhällets alla nivåer.

Om Indiens fattigaste och mest marginaliserade kvinnor ska ha en chans att få tillgång till sina lagstadgade rättigheter måste demokratifrågan upp på bordet. Det är bra att Sverige nu gör en stor demokratisatsning inom biståndet, men när tidningen OmVärlden skriver att Sverige är ensamt om att tycka att demokratibistånd är viktigt, är det mycket oroande.

Sverige måste i alla sammanhang stå upp för demokratiska principer, arbeta för att stärka demokrati och uttrycka kritik när demokratin brister eller riskerar att försvagas. När allt fler länder inskränker det demokratiska utrymmet är detta viktigare än någonsin . 

Två av den svenska demokratisatsningens prioriterade områden är att stärka kvinnors politiska deltagande och att främja ungas politiska engagemang. Vi ser att arbete på lokal nivå ger bra effekt. Exempelvis inspireras unga kvinnor att ställa upp till val när de ser att det verkligen finns möjlighet att göra sin röst hörd och driva jämställdhetsfrågor. 

När OECD granskade det svenska biståndet förra året fick vi beröm för att det når ut till de människor som mest behöver det. Det är ett väldigt gott betyg som måste värnas. 

Sverige måste fortsatt säkerställa, och vara en stark röst för att, biståndet når ut till:

  • de mest marginaliserade människorna.
  • människor på landsbygden.
  • de små civilsamhällesaktörer som verkar ute i fält.
  • organisationer som har kvinnors och flickors rättigheter i fokus. 

I Indien fortsätter valen till byråden under året. Fler folkvalda kvinnor kommer få möjlighet att göra sina röster hörda. Låt oss se till att de inte bara blir siffror i jämställdhetsstatistiken, utan att de verkligen ge möjlighet att driva igenom sina politiska förslag.

Då kan världens största demokrati också kan bli en jämställd demokrati.

Silvia Ernhagen, vd The Hunger Project

Parul Sharma, människorättsjurist med fokus på Sydasien