Go to main navigation
Erik Lysén, chef för Svenska Kyrkans internationella avdelning

Anslaget till Sida – som gör det möjligt att ha kompetent personal som kan bereda, styra och följa upp biståndsinsatserna – har släpat efter, skriver Erik Lysén, chef för Act Svenska kyrkan.

Foto: Pressbild/Svenska Kyrkan

debatt

Lyssna på OECD – höj förvaltningsanslaget till Sida

Lyssna på OECD DAC:s rekommendation och höj förvaltningsanslaget till Sida. Det är inte gratis att förmedla bra bistånd – och det blir inte billigare när syftet är att stärka demokrati och mänskliga rättigheter. Det skriver Erik Lysén, chef för Act Svenska kyrkan.

Det svenska utvecklingsbiståndet ökar i takt med att Sveriges ekonomi ökar. Det är bra, och vi ser varje dag hur Sverigefinansierat bistånd gör skillnad för människor som lever i stor fattigdom och utsatthet – vare sig biståndet förmedlas via Sida, FN-organ eller civilsamhällesorganisationer som Act Svenska kyrkan.

Anslaget till Sida – som gör det möjligt att ha kompetent personal som kan bereda, styra och följa upp biståndsinsatserna – har emellertid släpat efter.

Inget parti förespråkar aktivt ett ökat anslag i dag, däremot vill Sverigedemokraterna att anslaget ska minska. Ur ett politiskt perspektiv är det logiskt. Sida ska precis som andra myndigheter effektivisera sin verksamhet, och alla vill att så mycket som möjligt av biståndspengarna ska nå mottagarna istället för att föda en svensk byråkrati.

Men det finns flera skäl för regeringen och samarbetspartierna att i kommande budget öka Sidas förvaltningsanslag – om en hög kvalitet på biståndet ska kunna upprätthållas:

1. Både OECD DAC och Riksrevisionen menar att Sidas kapacitet behöver värnas.

I dag presenteras OECD DAC:s granskning av Sverige bistånd. Bedömningen är överlag mycket positiv, men en rekommendationerna är att Sida behöver säkerställa personalens kapacitet att hantera biståndet, i ljuset av de ökande biståndsvolymerna.

En liknande rekommendation återfinns i Riksrevisionens granskning av samverkan mellan Sidas humanitära och långsiktiga arbete, vilken publicerades nyligen. Riksrevisionen menar att Sida behöver ”säkerställa att [den ansvariga personalen] har tillräcklig kompetens och får den arbetstid som behövs”.

2. Ett modernt och flexibelt bistånd förutsätter kontinuerlig uppföljning och nära dialog.

I det budgetunderlag för 2020-2022 som Sida lämnat till regeringen föreslås att förvaltningsanslaget ökar med 50 miljoner kronor per år under tre år. Det motiveras bland annat med att Sida vill prioritera de geografiska anslagen och fältnärvaron i samarbetsländerna. Vi håller med Sida om att en tydlig svensk närvaro är en förutsättning för att Sverige ska kunna driva motvindsfrågor på ett aktivt sätt, och för att Sveriges ambassader ska kunna bidra till att vidga det demokratiska utrymmet i länder där civilsamhällesorganisationer får allt svårare att verka.

Sverige prioriterar stöd till konfliktdrabbade och sköra stater, sammanhang där det är särskilt kostsamt att bereda och följa upp insatser. Sidas ambition är vidare att arbeta mer flexibelt och innovativt. För att man ska kunna anpassa insatser efter skiftande förutsättningar behöver man följa dem kontinuerligt och ha en nära dialog med mottagarlandet. Detta är mer resurskrävande än att bereda stora fleråriga program.

3. Demokratisatsningen förutsätter hög kapacitet på Sida.

Den nya regeringens tydligaste prioritering är att demokratibiståndet ska öka (punkt 71 i januariöverenskommelsen). Demokratibistånd är viktigt, men svårt. Man måste ha stenkoll på vilka aktörer man stödjer, och hur man ska stödja dem på ett sätt som hjälper och inte försvårar situationen för organisationer eller enskilda. Det krävs noga och kontinuerliga riskbedömningar. När man väl har hittat de förändringsaktörer som kan göra stor skillnad kan det mycket väl visa sig att det inte är särskilt stora ekonomiska stöd som behövs. Med andra ord: det har kostat mycket tid (= förvaltningsanslag) att bereda en viktig insats som i sig inte är så dyr.

4. Valet av biståndskanal – bilateralt, via FN-systemet, eller via civilsamhället – ska avgöras av vilken kanal som är effektivast i olika sammanhang.

Mer än en tredjedel av biståndet som Sida förmedlar kanaliseras via FN-organ och multilaterala utvecklingsbanker (så kallat multibibistånd), och andelen har ökat över tid. Vi vet att ökningen baseras på en strategisk ambition om att stärka multilaterala system och välkomnar en sådan angelägen prioritering. Det är samtidigt viktigt att undanröja risken för att Sidas begränsade kapacitet ska påverka kanalvalet. När Sida argumenterar för ökat förvaltningsanslag skriver de att ”fokus och prioritering bör läggas på biståndseffektivitet och där vi når bäst resultat, och inte i första hand prioriteras efter Sidas förvaltningsresurser”.

Sveriges riksdag och regering har all anledning att glädja sig över de positiva omdömen som det svenska biståndet tar emot från OECD i dag. Men om de ansvariga politikerna vill värna kvaliteten och samtidigt öka demokratibiståndet, kan de inte fortsätta att dra in svångremmen på Sida.

Erik Lysén, chef för Act Svenska kyrkan