Go to main navigation
Lars Adaktusson

Lars Adaktusson är riksdagsparlamentariker och utrikespolitiskt talesperson för Kristdemokraterna och vill att Sverige ställer tuffare villkor för sitt bistånd.

Foto: Kristdemokraterna

debatt

"Regeringen ser mellan fingrarna med oegentligheter"

Svenskt bistånd ska vara effektivt och ställa krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Därför är minskat stöd till Tanzania bra, men regeringen borde minska stödet till Palestina och Irak på samma grunder. Det skriver Lars Adaktusson, utrikespolitisk talesperson för Kristdemokraterna.

Krympande demokratiskt utrymme, stängda medier och bristande respekt för rättsstatens principer. Hot mot regimkritiker, förföljelse och fängslanden av politiker och journalister. Trakasserier och hets mot homosexuella, diskriminering av minoritetsgrupper.

Ovanstående handlar om situationen i Tanzania, men skulle kunna vara en beskrivning av tillståndet i ett antal auktoritära stater. Just Tanzania har de senaste åren varit en av de största mottagarna av svenskt bistånd. Under 2018 satsades över en miljard svenska kronor i landet. Till följd av utvecklingen i ickedemokratisk riktning har regeringen nyligen beslutat att minska biståndet, till omkring 600 miljoner kronor årligen.   

Det kan tyckas självklart att regimer som struntar i demokratikrav och mänskliga rättigheter inte ska vara en del av svenskt utvecklingssamarbete. Så är det dock inte. Den rödgröna regeringen har valt att nästan alltid se mellan fingrarna med oegentligheter och inte villkora svenskt bistånd. Uttalanden och kritik förekommer, men direkta åtgärder mot biståndsländer vars regimer allvarligt kränker mänskliga rättigheter är ovanliga.

Samtidigt har Sverige, i jämförelse med andra OECD-länder, sedan länge en generös biståndspolitik. Innevarande år leder det svenska enprocentsmålet till att det totala biståndsanslaget i statens budget uppgår till 46 miljarder kronor. 

Kristdemokraterna välkomnar detta. I en tid av ökande motsättningar, brutala inbördeskrig och en historiskt allvarlig flyktingsituation är ett bistånd på dagens nivå inte enbart försvarbart, det är nödvändigt. Fungerande bistånd bidrar till minskad fattigdom, ekonomisk tillväxt och skapar förutsättningar för fredlig utveckling. Dessutom är biståndspolitiken i sig en viktig parameter och riktningsgivare för upprätthållandet av solidaritet och människovärde.  

Läs också: Moderaterna vill slopa utvecklingsbiståndet - nollvision till 2030

Men för att värna svenskt bistånd är effektivitet och transparens centrala komponenter, liksom även tydliga krav på demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter. Därför är beslutet att minska biståndet till Tanzania rätt i sak – och därför borde utvecklingssamarbetet med fler länder omprövas. Kristdemokraterna lyfter fram två exempel där det svenska biståndet snarast måste villkoras.   

Under decennier har Sverige varit en av de största biståndsgivarna till palestinska områden. Biståndet är dels bilateralt med riktat stöd till Palestinska myndigheten och civilsamhällets organisationer, dels multilateralt via exempelvis EU och FN:s organ för palestinska flyktingar, UNRWA. Stödet är omfattande. Fram till 2024 handlar det om 1,5 miljarder kronor som enligt regeringen kan komma att öka till två miljarder.

I en landstrategi från hösten 2014 skriver regeringen att de svenska insatserna i palestinska områden förväntas leda till ”mer transparenta och demokratiskt styrda offentliga institutioner”, ”stärkt yttrandefrihet, inklusive fria och oberoende medier” och ”stärkt åtnjutande av mänskliga rättigheter för kvinnor och barn”. Inte med bästa vilja i världen går det att hävda att regeringens mål har uppnåtts. Tvärtom går utvecklingen i motsatt riktning; fria val lyser med sin frånvaro, den genomkorrumperade palestinska ledningen sprider antisemitism och berikar sig på folkets bekostnad. Terrordömda som mördat civila israeler belönas med månadslön från Palestinska myndigheten.  

Villkorat svenskt bistånd krävs även vad gäller Irak. I området kring Nineveslätten pågår en av centralregeringen i Bagdad sanktionerad etnisk rensning av kristna ursprungsbefolkningar, assyrier/syrianer/kaldéer. Trots att Islamiska staten försvagats och militärt slagits tillbaka lever uppfattningen kvar att kristna ska betraktas som ”otrogna”. I och omkring Nineveområdet genomförs just nu en ändring av befolkningssammansättningen. Genom det som kallas ”demografisk förändring” kan muslimska familjer flytta in där kristna familjer tvingats flytta ut. Samtidigt pågår systematiska trakasserier av kristna grupper från den ökända Iranstödda milisstyrkan Hashd al-Shaabi. 

Svenskt utvecklingssamarbete med Irak är omfattande och uppgår till över en miljard svenska kronor under perioden 2017 till 2021. Enligt regeringens strategi för Irak ska biståndet bidra till ett ”fredligt samhälle, respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet”. Var och en kan bedöma i vilken utsträckning detta är på väg att uppnås.

På samma sätt som i fallet Tanzania är villkorat svenskt bistånd nödvändigt när det gäller palestinska områden och Irak. I båda fallen handlar det om stora biståndsmottagare och ett korrumperat politiskt ledarskap som konsekvent trotsar grundläggande krav på demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. 

Det är hög tid att agera mot detta – för de utsattas skull som behöver Sveriges hjälp, men även för tilltron till enprocentsmålet och svensk biståndspolitik. I december 2019 publicerade SIDA en opinionsundersökning som visar att biståndsviljan i Sverige sjunker kraftigt. Över 37 procent av de tillfrågade anser att biståndet bör minska eller slopas helt, motsvarande siffra 2018 var 27 procent.   

Sveriges bistånd är välrenommerat och fyller en viktig funktion. Men utan tydliga resultat vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter går det inte att upprätthålla allmänhetens biståndsvilja. Utan att svenska skattebetalare kan se att biståndet leder till en bättre tillvaro för de svagaste och mest utsatta undergrävs förtroendet för utvecklingspolitiken. 

Lars Adaktusson (KD)

Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson