Go to main navigation
En by i demokratiska republiken Kongo.

I den här byn i Demokratiska republiken Kongo sliter invånarna under slavliknande förhållande för att få fram värdefulla metaller som bland annat kan användas i produktionen av till elprodukter som säljs i hela världen.

Foto: Anneli Edsmyr/PMU

debatt

”Regeringen tar inte frågan om konfliktmineraler på allvar”

Under slavliknande förhållanden gräver människor i Kongo efter mineraler till våra elprodukter. Biståndsorganisationen PMU frågar sig hur Sverige egentligen värderar mänskligt lidande i mineralracet.

Vid årsskiftet träder uppdateringen av EU:s konfliktmineralförordning i kraft. Hur positionerar sig Sverige i konfliktmineralfrågan och hur värderar Sverige mänskligt lidande i ett pågående mineralrace? Regeringens signal till svenska företagare och civilsamhället behöver bli tydlig och regeringen behöver bli mer ambitiös i frågan. 

Den gröna omställningen gör att efterfrågan på mineraler för tillverkningen av batterier och teknik accelererar i rasande fart. Samtidigt pågår förfärliga övergrepp gentemot civilbefolkningen kopplat till gruvindustrin. 

Genom sitt arbete i Demokratiska republiken Kongo får PMU löpande rapporter om brutalt våld från rebellgrupper som på olika sätt finansierar sin verksamhet via mineraler. Vuxna och barn arbetar under slavliknande förhållanden. Unga gruvarbetare riskerar sina liv i trånga och dåligt syresatta gruvor och blir livegna gentemot uppköpare när fynden uteblir. 

Redan innan den nya konfliktmineralförordningen börjar gälla är den förlegad. Den identifierar fyra metaller som ”konfliktmineraler”, nämligen tenn, tantal, volfram och guld.

Det finns dock fler metaller och mineraler driver på konflikter och människorättsbrott i världen, exempelvis kobolt. Kobolt är en viktig komponent i batterier i bland annat elbilar och telefoner.

Utrikeshandelsminister Anna Hallberg har presenterat en promemoria om den kompletterande EU-förordningen kring konfliktmineraler. Hon förklarar vad förändringen innebär för svensk lagstiftning och hur Sverige bör hantera uppföljningen.

Det finns flera brister i EU:s förordning som promemorian inte tar upp och som måste diskuteras:

  • Mänskliga rättigheter – Utrikesdepartementet (UD) behöver förtydliga relationen mellan konfliktmineraler och pågående konflikter samt omfattningen av det mänskliga lidandet kopplat till mineralutvinningen. 
  • Fler konfliktmineraler i lagstiftningen – Det är en rad mineraler och metaller från konfliktdrabbade områden som inte omfattas av EU-förordningen. Sverige bör verka för att ytterligare mineraler, såsom kobolt med flera, inkluderas i framtida uppdateringar av lagstiftningen, både inom EU och i Sverige.
  • Import av elektroniska varor – Den svenska lagstiftningen bör ha en högre ambitionsnivå än EU och även inkludera företag som importerar produkter som innehåller konflikmineraler, inte bara företag som importerar råvaror. 
  • Uddlös lag utan konsekvenser – Företag som importerar konfliktmineraler kommer extremt lätt undan. Enligt promemorian skulle företag endast få ett meddelande om att de inte efterföljer lagen. Det saknas alltså ekonomiska incitament att investera i en produktionskedja som inte bidrar till konflikter och mänskligt lidande. Lagen bör indikera kännbara ekonomiska konsekvenser för de företag som bryter lagstiftningen.

Att promemorian inte tar upp dessa aspekter skapar frågor. Det signalerar att Anna Hallberg och regeringen inte tar frågan om konfliktmineraler på allvar. 

Menar regeringen att svenska företag redan i dag kan säkerhetsställa att hela produktionskedjan, nedifrån och upp, från gruva, via smältverk till färdiga produkter är fria från konfliktminteraler? Eller tänker regeringen komma med kompletterande förslag?

UD föreslår att Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) ska stå som granskningsmyndighet för lagen om konfliktmineraler. Det är här helt avgörande att uppföljande myndighet har en hög kunskap inom mänskliga rättigheter. 

Människors värde och rättigheter måste ha en central plats i granskningen. För att få en uppdaterad bild av hur människors situation faktiskt ser ut på marken är det viktigt att myndigheten håller en löpande dialog med kyrkor och civilsamhället som har unika nätverk och hög lokal kunskap.

Freden behöver komma till Demokratiska republiken Kongo. Lidandet måste få ett slut. 

Sverige bör ta chans att vara ett föregångsland och arbeta aktivt för att den nödvändiga omställningen till ett fossilfritt samhälle inte får ske på bekostad av ett ökat lidande för människorna i Kongo. Grön omställning och mänskliga rättigheter måste kombineras.

Mikael Jägerskog, Policychef, PMU
Kristin Elmquist, Policyrådgivare, PMU