Go to main navigation

REPLIK/ENKÄT

Så borde biståndet fungera

I en debattartikel i OmVärlden skrev Danny Sriskandarajah, generalsekreterare för nätverket CIVICUS, om det professionella civilsamhällets interna problem. Bland annat nämner han efterapningen av den kapitalistiska marknadsekonomin och obalansen i fördelningen av makt och resurser mellan nord och syd. Vi bad fyra personer, med insyn i det svenska civilsamhället, att kommentera problemet.

1. Håller du med Danny Sriskandarajah att civilsamhällets har problem med obalans och vad borde organisationer göra?

2. Vad tycker du att givarländerna/biståndsmyndigheterna kan göra?

  

"Det spelar roll vem som har makten över pengarna"

Lena Ingelstam, Chef för avdelningen för partnerskap och innovation, Sida.

1. Det är sant att de flesta svenska civilsamhällesorganisationer som tar emot pengar vidareförmedlar till sina partners i syd, men för ägarskapet spelar det roll vem som har makten över pengarna. Samma organisation från nord representerar ofta civilsamhället i internationella sammanhang. Civilsamhället i syd behöver bättre möjligheter att tala i egen sak. Många organisationer har försökt ändra maktförhållandena genom att decentralisera verksamheten och lyfta fram sina partners i olika sammanhang, bl.a. som talare och deltagare i högnivåmöten.

2. Vi behöver stödja organisationer som är svaga eller informella och ge plats för röster från syd i olika sammanhang. Vi behöver skapa förutsättningar för problemlösning inom civilsamhället, genom t.ex. stöd till plattformar och nätverk för samverkan, studier och diskussioner kring konstruktiva partnerskap etc. Som givare behöver vi akta oss för att skapa negativ konkurrens inom civilsamhället.

 

 "Fördela pengarna mer rättvist

 Hélène Boëthius, ordförande ALEF, Adult Learning and Empowerment Fund

1. Ja, definitivt. Det finns ett fåtal stora aktörer i nord som genom sin storlek kan nå ut till allmänheten och fånga upp givandet på ett sätt som lämnar mindre civilsamhällsaktörer i stort sätt chanslösa. De stora civilsamhällsorganisationerna måste bli bättre på att driva seriösa långsiktiga projekt i samarbete med det civila samhället i syd. Det behövs mer kritisk granskning av de stora organisationernas arbete i fält från oberoende granskare, inte minst från paraplyorganisationer i syd.

2. Aktivt granska stora aktörer i fält och avsluta samarbetet med alla där det förekommer korruption och slarviga projekt eller saknas långsiktigt partnerskap med det civila samhället i syd. Fördela pengarna mer rättvist till många aktörer. Ta bort spärrar som stänger ute små aktörer och öka stödet som går direkt till civilsamhället i syd, exempelvis via ambassader. Använda egna revisorer och göra stickprov i proportion till beviljade medel, så att stora organisationer granskas mer än små.

 

"Förena lokal förankring och gemensam styrka"

 Elisabeth Dahlin, generalsekreterare för Rädda Barnen

1. Det finns poänger i hans resonemang. Vi vill bidra till att bygga ett civilsamhälle i de länder där vi finns och arbetar. Vi samverkar så gott som alltid med lokala partners som har ett lokalt ägarskap. Samtidigt kan vi bidra med kompetens och resurser som annars inte skulle vara tillgängliga för aktörerna i respektive land. Vi ser det som ett partnerskap där vi stöder varandra. Det funkar inte att organisationerna i nord är de som ensamma sätter agendan. Då kommer vi aldrig få den genomslagskraft som krävs för förändring. Storleken behöver inte vara ett problem. Det går att förena lokal förankring och gemensam styrka.

2. Här finns det säkert mycket som kan och bör göras, men länder i syd måste även stödja sina civilsamhällen i större utsträckning och låta dem vara del av utvecklingsagendan. Ett bra exempel är det globala partnerskapet för att stoppa våld mot barn där viktiga parter är civilsamhället i exempelvis Tanzania, Indonesien och Filipinerna.

 

"Alla behöver jobba med frågor kring vad ägarskap betyder"

 Ulrika Modéer, statssekreterare för biståndsfrågor

1. Jag tycker att det är en viktig diskussion som handlar om ägarskapets grundläggande principer för bra bistånd och utvecklingspolitik. Och den gäller alla aktörer, även det civila samhället. Under Paris-agendan och senare under Accra- och Busan-processen fattades det viktiga beslut kring öppenhet och ägarskap som vi inte får  glömma bort. Jag tycker att alla aktörer, både stater och civilsamhällets organisationer, behöver jobba med frågor kring vad ägarskap betyder, och hur det kan stärkas från de fattigas perspektiv.

2. Att bekämpa fattigdom handlar till stor del om policyfrågor och här fattas många beslut i det globala nord. Därför har nordbaserade organisationer en viktig roll i policydialog och påverkan, med sina egna regeringar och beslutsfattare. Men för att det ska lyckas krävs att det finns aktiva organisationer från civilsamhället över hela världen.

 

David Isaksson