Go to main navigation
ndreas Wladis, kirurg och docent, S:t Görans sjukhus och Karolinska institutet
Hampus Holmer, läkarstudent och doktorand, Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet
Johan von Schreeb, kirurg och docent, Karolinska institutet
Lars Hagander, kirurg och medicine doktor, Skånes Universitetssjukhus och Lunds universitet
Håkon Bolkan, kirurg och doktorand, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Trondheim
Jenny Löfgren, läkare och medicine doktor, Umeå universitet

Andreas Wladis, Johan von Schreeb, Jenny Löfgren och Hampus Holmer.

DEBATT

Så kan Sveriges regering bli bättre på globala hälsofrågor

Regeringens och Sidas ointresse för globala hälsofrågor är oroväckande. Det skriver bland andra läkarna Johan von Schreeb, Andreas Wladis och Jenny Löfgren. De har fyra förslag på hur Sverige bättre kan bidra till att förändra en situation där 5,5 miljarder människor inte har tillgång till säker kirurgisk vård.

Tre fjärdedelar av jordens 7,3 miljarder invånare saknar tillgång till säker kirurgisk vård. För att motverka detta ofantliga sjukvårdsunderskott träffades därför nyligen nordiska och internationella experter i Stockholm, för att tillsammans skapa en plan för hur Sverige och Norden kan bidra till förbättra situationen.

Föreställ er själva vad som skulle ske om vi i Sverige tvingades upphöra med förlossning med kejsarsnitt, sy några stygn efter en olycka, blindtarmsoperationer, borttagande av tumörer eller att sätta in höftproteser. I Sverige genomgår de flesta någon form av kirurgiskt ingrepp under sin livstid. Konsekvenserna av att inte kunna erbjuda kirurgi är enorma, både för individen och för samhället i stort.

Tillgång till säker kirurgi har under lång tid varit eftersatt i stora delar av världen, men tidigare i år antog därför Världshälsoorganisationen (WHO) en resolution om vikten av att kirurgisk sjukvård görs tillgänglig för alla de 194 medlemsländernas alla medborgare. Resolutionen är tydlig, men risken är överhängande att det bara blir ytterligare en tandlös deklaration.

För att tillämpa resolutionen krävs politiskt ledarskap. Här kan Sverige bidra med mycket och hjälpa miljontals människor som varje år dör eller lider i onödan på grund av otillräcklig kirurgisk sjukvård.

Vi vet redan idag att bara sex procent av all kirurgi äger rum i världens fattigaste länder. Att hela 17 miljoner människor dör varje år på grund av kirurgiskt åtgärdbara sjukdomar, vilket är fyra gånger fler än de som dör till följd av hiv, malaria och tuberkulos.

Dödsfall i samband med graviditet är fortfarande alltför vanligt i många länder. Mödrahälsovård är viktigt, men det räcker inte. Livräddande kirurgi såsom kejsarsnitt måste också finnas med i bilden. Nästan en miljard kvinnor i världen saknar tillgång till kejsarsnitt om behov skulle uppstå.

I takt med snabb urbanisering och en allt äldre befolkning ökar också antalet trafikolyckor och förekomsten av cancer dramatiskt i många låg- och medelinkomstländer. Även här behöver förebyggande arbete gå hand i hand med ökade kirurgiska behandlingsmöjligheter.

Samtidigt ser vi globalt en minskning av smittsamma sjukdomar och ökning av icke smittsamma sjukdomar.

Är det ekonomiskt försvarbart att investera i litet mer avancerad sjukvård i fattiga länder? Det enkla svaret är ja.

I våras publicerade tidskriften Lancet en rapport om kirurgins betydelse för jordens befolkning. Ett av huvudbudskapen var just hur kostnadseffektivt kirurgi kan vara. Att inte erbjuda kirurgi beräknades vara över trettio gånger dyrare än att investera i sådan sjukvård. Flera analyser visar också att exempelvis bråckkirurgi eller kejsarsnitt är ungefär lika kostnadseffektiva som olika slags vaccinationsprogram, vilket förvånat många som arbetar inom global hälsa.

Sverige har genom sitt internationella bistånd för hälsa exempelvis drivit på den positiva utvecklingen vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa, hiv/aids och vacciner, men förbättrad global folkhälsa förutsätter också kirurgisk sjukvård.

Den nuvarande regeringens till synes svala intresse för globala hälsofrågor är oroväckande. På Sidas hemsida står bland annat att "Vi stödjer förändringsarbete för en rättvis och hållbar global utveckling och bidrar till att rädda liv och lindra nöd. Vi utvecklar och delar med oss av kunskap om vad som fungerar."

Det är dags att gå från ord till handling. Vi utmanar Sida och den svenska regeringen. Låt oss till 2030 bli bäst inom den Europeiska unionen på att förbättra situationen för de miljarder människor som behöver tillgång till säker kirurgisk sjukvård. Låt oss bli en stormakt inom global kirurgi.

Den svenska regeringen bör snarast satsa på:

  • 1. Att aktivt arbeta för ökad tillgång till livräddande kirurgisk sjukvård i låg- och medelinkomstländer genom multilaterala samarbeten med organ inom FN och WHO.
  • 2. Att stödja och prioritera forskning och utvecklingsinsatser som syftar till att öka tillgången till kirurgisk vård av hög kvalitet i låg- och medelinkomstländer.
  • 3. Att öka möjligheten för svensk vårdpersonal inom kirurgi, anestesi och obstetrik att bedriva kliniskt arbete och undervisning i låg- och medelinkomstländer som en naturlig del av arbetet. Detta skulle samtidigt stärka den länge eftersatta svenska katastrofmedicinska beredskapen.
  • 4. Det finns få bättre och effektivare sätt att minska fattigdom än att förbättra folks hälsa. Kunskapen om detta på UD och Sida behöver förstärkas och ständigt hållas levande.

Andreas Wladis, kirurg och docent, S:t Görans sjukhus och Karolinska institutet
Hampus Holmer, läkarstudent och doktorand, Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet
Johan von Schreeb, kirurg och docent, Karolinska institutet
Lars Hagander, kirurg och medicine doktor, Skånes Universitetssjukhus och Lunds universitet
Håkon Bolkan, kirurg och doktorand, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Trondheim
Jenny Löfgren, läkare och medicine doktor, Umeå universitet