Go to main navigation
Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges Kvinnolobby
Zandra Kanakaris, förbundsordförande Unizon
Luis Lineo, ordförande organisationen MÄN 
Olga Persson, generalsekreterare Unizon

Clara Berglund, Luis Lineo, Zandra Kanakaris och Olga Persson menar att Sverige måste ta täten mot den globala sexhandeln.

Foto: Sveriges Kvinnolobby, Unizon, MÄN

DEBATT

Sida osynliggör prostitutionen

Att Sida öppnar upp för att prostitution kan vara ett arbete är oroande och underminerar den feministiska utrikespolitiken. Våra systerorganisationer i det globala syd reagerar med häpnad, skriver debattörer från Unizon, Sveriges Kvinnolobby och MÄN. 

Sida har pausat det humanitära stödet till Oxfam i väntan på en internutredning om hur myndigheten har brustit. Det gäller ärendet där den före detta Oxfamchefen betalat för att utnyttja kvinnor och eventuellt barn i flera länder han varit stationerad i. Vi hoppas att myndigheten tar chansen att se över hur svenskt bistånd kan bidra till en värld fri från prostitution. Sida behöver säkerställa att förståelsen av prostitution som en form av mäns våld mot kvinnor genomsyrar myndighetens arbete i allt från styrdokument och utbildning till vilka insatser som stöds.

Att män köper sex är allvarligt, om än inte ovanligt. De koloniala, rasistiska och sexistiska aspekterna blir särskilt tydliga när män anställda av västerländska biståndsorganisationer utnyttjar kvinnor och flickor vars rättigheter biståndet är tänkt att stärka. Men än allvarligare är att Sida, med sin maktposition inom det globala biståndet, sviker just de kvinnor och flickor som köps i prostitution av män som Oxfamchefen.

Vi har under åren kunnat observera hur Sida tenderar att osynliggöra prostitution i sitt eget arbete, trots myndighetens stora fokus på könsbaserat våld, jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Det oroar oss att Sida öppnar upp för att prostitution kan beskrivas som ett arbete (sexarbete), vilket innebär ett kraftigt avsteg från den feministiska utrikespolitikens förståelse av prostitution som en form av exploatering och mäns våld mot kvinnor. Forskning har visat att det sätt på vilket prostitution beskrivs i policyer och strategier är avgörande för arbetet på marken. Om prostitution inte förstås som våld och exploatering, varför ska vi då stötta kvinnor att lämna prostitution och motverka att män köper sex?

I centrala FN-konventioner och protokoll såsom Kvinnokonventionen, Pekingplattformen och Palermoprotokollet slås fast att kvinnor har rätt till stöd att lämna prostitution, att stater ska arbeta för att motverka allt utnyttjande av kvinnor och barn i prostitution, samt att det finns ett samband mellan prostitution och könsbaserat våld. Dessa internationella styrdokument, liksom den svenska hållningen, är utgångspunkten för den feministiska utrikespolitiken. Utrikesförvaltningen tar i sin handlingsplan för feministisk utrikespolitik upp prostitution som ett hinder för kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Enligt planen ska prostitution motverkas bland annat med information om den svenska sexköpslagstiftningen. Även om utrikesförvaltningen och Sida har olika roller bör deras syn på avgörande frågor såsom kvinnors rättigheter vara samstämmig.

Mäns köp av kvinnor och flickor i den globala sexindustrin, och den människohandel som existerar för att tillfredsställa efterfrågan, är ett av de allvarligaste uttrycken för mäns våld mot kvinnor. Det är också en av de frågor där kvinnorättsaktivister möter mest motstånd. De ställer sig på de mest utsatta kvinnornas och barnens sida, emot en av världens största ekonomier och industrier, i en värld där till och med manlig biståndspersonal köper sex. Om inte Sverige tar täten mot den globala sexhandeln också inom ramen för internationellt utvecklingssamarbete, vilka ska då göra det?

Tyvärr agerar Sida ibland i motsatt riktning, utifrån synen att prostitution kan vara ett arbete och till och med vara stärkande för kvinnor. Detta syns i myndighetens val av utbildningsmaterial, samarbetspartners och till viss del i terminologin. Det syns också när myndigheten försvarar att svenskt bistånd går till internationella aktörer som arbetar för att legalisera sexköp och bordellverksamhet, istället för att presentera en tydlig strategi för att också stödja verksamhet som arbetar för att avskaffa prostitution.

Unizon och Sveriges Kvinnolobby är del av den internationella kvinnorörelsen, vars organisationer arbetar direkt med kvinnor och flickor i prostitution. I möten med systerorganisationer från det globala syd möts vi av häpnad och frustration över att svenskt bistånd går till aktörer som motverkar deras arbete för att prostitution inte ska finnas. Unizon och Sveriges Kvinnolobby har vid upprepade tillfällen försökt påtala denna skevhet utan att få gehör. Sida påtalar att kvinnoorganisationer marginaliseras i andra länder, men tar själva inte till sig av den svenska kvinnorörelsens kunskap och kritik.

De svar vi har fått är i linje med att det finns olika syn världen över på om prostitution är något bra eller dåligt och att man inte kan ta ställning. Detta trots att det är självklart att Sida agerar utifrån Sveriges position i andra liknande frågor. Till exempel går svenskt bistånd inte till lobbying för att legalisera våldtäkt inom äktenskapet, mot abort eller mot hbtq-personers rättigheter. Sidas agerande får konsekvenser för svenska biståndsorganisationer såväl som internationella partners, vars verksamheters inriktning påverkas av bidragsgivarnas fokus i policyer och styrdokument. Det är beklagligt att just Sida av alla myndigheter brister i mod, kunskap och strategi gällande prostitution med tanke på det massiva problem den globala sexhandeln av kvinnor och flickor utgör.

Efter medias avslöjande om sexköp inom Oxfam agerade Sida kraftfullt. Vi kräver att Sida framöver visar samma beslutsamhet när det gäller att synliggöra prostitution som en form av mäns våld mot kvinnor i policyer och styrdokument, samt ökar stödet till kvinnoorganisationer som arbetar för att motverka prostitution med hjälp av lagstiftning, stödjande arbete och opinionsbildning. Enskilda medarbetare med kunskap gör idag skillnad, men det räcker inte. Sverige och Sida måste konsekvent ställa sig på kvinnors och flickors sida när det gäller rätten att inte bli köpt och såld i prostitution.

Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges Kvinnolobby
Zandra Kanakaris, förbundsordförande Unizon
Luis Lineo, ordförande organisationen MÄN
Olga Persson, generalsekreterare Unizon