Go to main navigation
Hanna Nelson, är policyansvarig Oxfam Sverige, och Penny Davies, senior policy rådgivare Diakonia

Hanna Nelson, Oxfam, och Penny Davis, Diakonia ser den globala skatteflykten som ett hot mot hälsovården i världens fattigare länder.

Foto: Oxfam och Diakonia

debatt

"Skatteflykten dränerar sjukvården"

Covid-19 sätter hårt tryck på hälsovården i alla världens länder, framför allt i de fattigare. Det är länder där den globala skatteflykten dränerat sjukvården, skriver biståndsorganisationerna Diakonia och Oxfam Sverige.

Coronautbrottet har med smärtsam tydlighet belyst vikten av en fungerande sjukvård som är tillgänglig för alla. I utvecklingsländer saknas ofta detta. De som drabbas hårdast är människor som lever i fattigdom. Bland dessa är kvinnor särskilt utsatta.

Coronakrisen pekar på behovet av kraftfullare åtgärder för att stoppa den globala skatteflykten, som dränerar sjukvården framförallt i fattigare länder. Det har vi inte råd med, givet den pågående pandemin och alla andra utmaningar världen står inför. 

I takt med att coronaviruset, eller covid-19, sprids över världen ökar trycket på sjukvården i alla länder. Coronakrisen är en påminnelse om vikten av en väl fungerande sjukvård. Coronakrisen synliggör också hur vårt globala ekonomiska system resulterat i stor ojämlikhet mellan människor och länder.

Underfinansieringen av samhällstjänster drabbar människor som lever i fattigdom och marginalisering värst. I många länder har sjukvård blivit en lyx bara rika har råd med. Uppskattningsvis 3,6 miljoner dödsfall per år i låg- och medelinkomstländer kan kopplas till bristande tillgång till sjukvård. Detta redan före coronakrisen.

Världens länder har enats om att uppnå de 17 globala målen för hållbar utveckling senast år 2030. Mål 3 om god hälsa och välbefinnande innefattar allmän hälso- och sjukvård för alla och en stärkt finansiering av dessa sektorer. 

Även om framsteg har gjorts i form av bland annat minskad barnadödlighet och minskad fattigdom i många länder, så saknas det pengar för att nå målen. Enligt FN hela 2500 miljarder dollar per år i utvecklingsländerna.

En stor utmaning är därför att mobilisera resurser för att kunna göra de investeringar som krävs. Flera av dessa länder står dessutom inför en svår skuldkris. I det perspektivet blir den globala skatteflykten ett direkt hot då den undergräver utvecklingsländers möjlighet att finansiera sjukvård men även utbildning och infrastruktur.

Skatteflyktsskandaler har duggat tätt de senaste åren, med avslöjanden om hur individer och multinationella företag genom avancerad och aggressiv skatteplanering minimerat sin skatt. Gränsen mellan vad som sker inom lagens ramar och utanför är hårfin. Beslutsfattare försöker täppa till kryphålen i de internationella skattereglerna med begränsad framgång. 

Skatteflykt är svår att mäta i siffror eftersom den sker i det fördolda med hjälp av slutna skatteparadis. Enligt det internationella nätverket Tax Justice förlorar världens länder sammantaget 500 miljarder dollar per år i form av uteblivna skatteintäkter.

I utvecklingsländer uppskattas de årliga förlusterna till runt 200 miljarder dollar, enligt Internationella valutafonden (IMF). Det innebär att förlusterna på grund av skatteflykt vida överstiger det årliga biståndet till utvecklingsländerna.

Skatteflykten är en stöld av allas våra gemensamma resurser, oavsett var i världen vi bor. Diskriminerande normer och system gör dessutom att flickor och kvinnor drabbas särskilt hårt när sociala trygghetssystem saknas. När staten inte tillhandahåller tjänster som vård av anhöriga eller barnomsorg är det oftast kvinnor och flickor som utför dessa tjänster, på bekostnad av avlönat arbete eller skolgång.

Kvinnors obetalda arbete enbart inom hälso- och sjukvården uppskattas till ca 3 procent av BNP i låginkomstländer. På så sätt subventionerar kvinnor frånvaron av en fungerande välfärdsstat med sin tid och sitt gratisarbete. Konsekvenserna av detta blir ännu tydligare i en krissituation som den vi nu befinner oss i. 

Att stoppa skatteflykten från utvecklingsländer skulle göra det möjligt att prioritera satsningar på sjukvård, omsorg, utbildning och andra grundläggande behov och rättigheter. Men minst lika viktigt är hur skattesystem utformas.

Runtom i världen ser vi hur många regeringar ökar momsen på varor för att få in skatteintäkter. Sådana regressiva skatter slår hårdare mot fattiga hushåll när skatten läggs på basvaror som är svåra att undvara.

Det slår även orättvist ur ett jämställdhetsperspektiv eftersom kvinnor lägger en större andel av sina resurser på just sådana varor än vad män gör. Progressiva skattesystem i form av skatt på inkomst och kapital ger större möjlighet att stärka kvinnors rättigheter, främja jämställdhet och minska ojämlikheten.

För att stoppa skatteflykten krävs förbättrade skatteregler som är anpassade till en global och digitaliserad ekonomi. Dagens regelverk är förlegat.

Det behövs globala skatteregler som säkerställer att företag beskattas i de länder där de gör sina vinster och som motverkar att företagen flyttar vinsterna till länder med lägre eller ingen beskattning för att undvika skatt. Insynen måste öka i det som idag är ett icke-transparent system.

Multinationella företag bör öppet redovisa sina vinster och skatter i de länder de är verksamma. På så sätt skulle folkvalda, journalister och alla andra se om företagen betalar sin beskärda del av skatten. Det är en åtgärd som ansvarstagande företag, som inte har något att dölja, har allt att vinna på.

Beslutsfattande kring skatteregler måste också bli mer demokratiskt, både på global och lokal nivå. På global nivå missgynnas utvecklingsländer av nuvarande internationella skatteregler. De är heller inte delaktiga i beslutsfattande på samma villkor som rika länder. I många länder vi arbetar i stängs kvinnor ute från att delta i beslut om avgörande ekonomiska frågor som påverkar dem. 

Coronakrisen visar med smärtsam tydlighet att vi inte har råd att låta hundratals miljarder dollar försvinna till slutna skatteparadis samtidigt som sjukvården går på knäna i många länder med svårt mänskligt lidande till följd.

Att stoppa skatteflykten och se till att resurserna riktas till sjukvård och annan välfärd skulle rusta oss inför pandemier likt coronakrisen, inte minst i utvecklingsländer som ofta saknar fungerande sociala trygghetssystem.

Penny Davies, senior policyrådgivare, Diakonia
Hanna Nelson, policyansvarig Oxfam Sverige