Go to main navigation
Erik Lysén
Gunnel Nycander
Act Svenska Kyrkan

Den nordiska modellen av social trygghet är effektivare än den anglosaxiska som bygger på behovsprövning. Men det saknas starka röster internationellt som driver frågan, skriver Erik Lysén och Gunnel Axelsson Nycander.

Foto: Pressbild

DEBATT

Slutreplik: ”Det saknas starka röster  – lyft betydelsen av generell social trygghet”

Ska man nå de allra fattigaste och minska ojämlikhet är det bättre med ett universellt system, och inte ett behovsanpassat, där behövande får ansöka. Det skriver Act Svenska kyrkan i en slutreplik till Sida.

Vi håller med mycket av det Ulrika Lång skriver i sitt svar på vår artikel. Bland annat att de positiva effekterna av kontanta stöd är väl belagda och att de sociala program som Sida bidrar till når och förbättrar tillvaron för ett stort antal människor som lever i djup fattigdom. Detta är en anledning till att Svenska kyrkan under lång tid efterlyst och välkomnat Sidas ökade fokus på social trygghet. Vi ser också mycket positivt på det program för kapacitetsutveckling som Sida driver i samarbete med bland andra svenska välfärdsmyndigheter.

Men det fråntar inte det faktum studien Hit and Miss visar på, att i samhällen där de allra flesta lever i djup fattigdom är det inte möjligt att identifiera och stödja ”de fattigaste”. Det finns inte ”extremt fattiga människor”, bara människor som över tid rör sig in och ut ur olika grader av fattigdom, beroende på en lång rad orsaker.

Kenneth Nelson, professor i sociologi vid Stockholms universitet, var inte förvånad över studiens resultat när han kommenterade rapporten vid ett seminarium nyligen. Det är sedan länge väl belagt att universella system, som allmän ålderspension eller barnbidrag, är ett effektivt sätt att nå dem som lever i störst utsatthet. Detta var en viktig anledning till att behovsprövningen av det svenska barnbidraget avskaffades 1948.

Vi hade gärna sett att Sida var tydligare i sin kritik av metodologin bakom studien, och diskuterar gärna detta vidare i annat sammanhang. Från vårt perspektiv ser vi att den begränsade tillgången på tillförlitlig data är en svaghet, och samtidigt orsaken till att de flesta av Sidas samarbetsländer inte ingår i studien. Vi vill samtidigt påpeka att den data som vi använt bland annat ligger till grund för den globala fattigdomsstatistiken. Trots bristen på data är studiens resultat entydigt, oavsett vilket land de studerade programmen ligger i – behovsprövade bidrag lämnar en stor del av den avsedda målgruppen utanför.

Som vi skriver i artikeln är det självklart att nationellt ägarskap är en grundläggande princip för ett effektivt utvecklingssamarbete, och Sverige ska inte tvinga på andra länder våra värderingar eller system. Men de politiska ledarna i våra samarbetsländer påverkas i dag av biståndsgivare, framför allt av Världsbanken. I flera fall har Världsbanken, ibland med stöd av internationella valutafonden (IMF), kritiserat universella program eller tvingat länder att behovspröva generella system. Internationella arbetsorganisationen (ILO) förespråkar generella system, men har små resurser.

Den nordiska generella modellen av social trygghet bygger på universella system som kompletteras med behovsprövade. Denna modell är effektivare än den anglosaxiska som bygger på behovsprövade system, om målet är att minska fattigdom och ojämlikhet. Detta är väl belagd kunskap, genom främst sociologisk forskning. Det saknas emellertid starka röster som sprider denna kunskap på den internationella utvecklingsarenan. Som svenskar är vi ibland hemmablinda och ser inte betydelsen av det nordiska systemet. Brittiska biståndsorganisationen (DFID), Världsbanken och en rad andra stora utvecklingsaktörer utgår i hög grad ifrån de välfärdsmodeller som präglar samhällena där de själva är baserade.

Kenyas regering har nyligen infört en allmän pension, och planerar att gradvis bygga ut de generella stöden till att också omfatta barnbidrag och stöd till funktionshindrade. Det är oerhört positivt att svenskt stöd till kapacitetsutveckling har bidragit i den processen. Vi ser gärna att Sverige även i andra sammanhang och länder stöder de aktörer som verkar för att införa generella system. Stöd till ILO:s arbete för social trygghet skulle kunna vara ett komplement eller alternativ till dagens stöd till Världsbankens program för kapacitetsbyggnad. På så sätt skulle Sida kunna bidra till genomförandet av de senaste rådslutsatserna från EU:s biståndsministrar, vilka lyfter fram betydelsen av just universell social trygghet.

Erik Lysén, Chef för Act Svenska kyrkan
Gunnel Axelsson Nycander, Policyrådgivare, Act Svenska kyrkan