Go to main navigation
debatt_sundstrom_angeby_agrell.jpg

I Latinamerika behöver de politiska partierna stöd för att ge alla medborgare en jämlik röst. På valdagen kan du inte rösta på något annat är ett politiskt parti, skriver Anna Sundström, Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center, Martin Ängeby, Generalsekreterare Swedish International Liberal Center, Silc, och Edvard Agrell, Generalsekreterare Kristdemokratiskt internationellt Center, KIC.

Foto: Ylva Säfvelin, SILC, KIC

debatt

Svaga partisystem bakom Latinamerika i brand – regeringens demokratioffensiv behövs

Att miljoner människor tar sin röst till gatan i Latinamerika beror på att partierna, både till höger och till vänster, inte förmår sköta sitt representativa uppdrag. Partisystemen i Latinamerika måste utvecklas och där kan Sveriges demokratisatsning göra skillnad.

Efter ett framgångsrikt 00-tal med relativ stabilitet under råvaruboomen, som fick många ekonomier i regionen att växa och fattigdomen att minska, så har allt mer politiska oroligheter rapporterats och auktoritära tendenser ökat i Latinamerika under senare år.

De politiska partierna har inte klarat av att representera sina väljare och ta tillvara på människors intressen. Istället hindrar polarisering och brist på förhandlingskultur viktiga reformer från att genomföras. Nu går människor i ökande omfattning ut på gatorna för att protestera, ibland med allvarliga våldsamheter och samhällelig förlamning som följd. Under senare år har vi sett stora demonstrationer mot både höger- och vänsterregeringar.

Sverige har högt anseende och en historik av engagemang och solidaritet med samhällsförändrare i regionen. Regeringens demokratioffensiv kan stärka de politiska partiernas förmåga att kanalisera människors längtan efter förändring på demokratisk väg.

Skör stabilitet

Latinamerika når inte alltid genom bruset till den svenska allmänheten. När demokratiseringsvågen, som så många svenskar engagerade sig i, till slut fick stopp på regionens avlösande statskupper och militärdiktaturer och övergick i politisk stabilitet, ekonomisk tillväxt och utveckling, trodde de flesta att saken var klar. Men det var alltför skört.

Den nya medelklassen är sårbar och ofta bara ett litet snedsteg från att halka tillbaka ner i fattigdom. Den ekonomiska utvecklingen snubblade på första svängen i konjunkturkurvan. Det politiska och demokratiska institutionerna är än så länge för svaga för att stå emot auktoritära ledare och organiserad brottslighet. Lägg därtill alla de nya utmaningar som regionens regeringar måste ta sig an, så som klimatförändringar, naturkatastrofer och migration.

Spänningarna stegras

De senaste åren har spänningarna stegrats och kriserna blivit värre. I Centralamerika flyr människor mot USA från våld och fattigdom och kriminella gäng har ersatt statens funktioner. I Nicaragua övergick sandinisternas auktoritära styre förra våren i blodstänkt polisstat, i Colombia riskerar en skör fredsprocess att rasa efter spruckna löften, en gerilla som återigen verkar ta till vapen och en statsapparat pressat av miljontals venezolanska flyktingar. Snart väntas fem miljoner ha flytt den växande humanitära katastrofen under Nicolas Maduros vanstyre.

Om Venezuela blivit symbolen för destruktivt vänsterstyre under 10-talet har istället Brasiliens nya regering under Bolsonaro, tillsammans med Donald Trump, i Europa kommit att representera en ny farlig konservativ extremhöger som förklarar krig mot kvinnor och homosexuella, förnekar klimatförändringarna och vill hugga ner Amazonas. Bolsonaro är inte det enda högerextremen som nyligen tagit makten, Guatemalas nyvalde president Alejandro Giammattei har lovat återinföra dödsstraff, placera soldater på gatorna samt skicka hem den svenskstödda anti-korruptions kommissionen. Endast 60 procent av de röstberättigade deltog i valet.

Nu senast under hösten har protester blossat upp i Ecuador och Chile på grund av sociala klyftor och ökade levnadsomkostnader. I Bolivia har istället valfusk lett till landsomfattande demonstrationer, där den allt mer auktoritäre Evo Morales, kontinentens längst sittande president, till slut under söndagen tvingades avgå efter att ha klamrat sig kvar vid makten.

De politiska partierna har misslyckats

Orsakerna bakom den politiska instabiliteten är flera. Sant är att ojämlikheten och fattigdomen skapar motsättningar, av världens 25 mest ojämlika länder finns 12 på den relativt lilla kontinenten. En annan orsak kan spåras till ett nytt medialt landskap där extrema åsikter och förenklade lösningar har lättare att nå igenom och där ”fake news” till exempel visat sig hjälpt Bolsonaro att bli vald.

Gemensamt för dessa exempel är också hur de politiska partierna misslyckats med att organisera människor, skapa hopp om förändring och erbjuda konkreta politiska alternativ till den rådande ordningen. När Latinobarómetro, det regionala opinionsinstitutet som årligen sammanställer trender i uppfattningar kring politik, ekonomi och samhälle, frågade vilket förtroende medborgarna kände för olika samhällsinstitutioner kom politiska partier längst ned med endast 13 procent, långt efter kyrkan, militär och polis. Detta lyftes också av Latinamerikainstitutets Andrés Rivarola som intervjuades i SVT:s morgonstudion med tanke på protesterna i oktober.

De politiska partierna behöver stöd

Fria val är en omistlig del av demokratin. Men Latinamerika visar hur viktigt det är bygga en demokrati starkare än att bara hålla val vart fjärde år. Partier måste kunna föra fram kvinnor, unga och olika minoriteter. De måste kunna ha ett interndemokratiskt beslutsfattande. Utveckla ett heltäckande partiprogram och nå ut med sina budskap. Förhandla sinsemellan på ett civiliserat och lösningsorienterat sätt. I både Venezuela och Bolivia har presidenterna gynnats av en opposition som inte lyckats enas bakom en stark motkandidat eller ett annat politiskt program.

Att svenskt bistånd återigen gör en demokratisatsning är välkommet och välinvesterade resurser för en bättre värld. Omsatt i biståndsprojekt kommer detta att gynna kvinnors ställning, ge syre till ett civilsamhälle under tryck och verktyg till rättsvårdande institutioner och myndigheter. Ändå når endast en försvinnande liten del av stödet de politiska partierna, en av demokratins viktigaste byggstenar.

I Latinamerika behöver de stöd för att ge alla medborgare en jämlik röst. På valdagen kan du inte rösta på något annat är ett politiskt parti.

Martin Ängeby, Generalsekreterare Silc

Anna Sundström, Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center  

Edvard Agrell, Generalsekreterare KIC